En känslosam Kings Cup 2017

Nordkorea – Burkina Faso

Som svensk fotbollssupporter är jag väl bekant med Kings Cup i Bangkok eftersom det en gång i tiden var en turnering som vårt älskade landslag deltog i under januariturnéernas glansdagar. Många år har gått sedan dess och numera spelas turneringen på sommaren, mitt intresse återuppväcktes eftersom jag i år, tillsammans med en av mina allra bästa vänner, skulle ha gått på alla fyra matcher. Hans plötsliga bortgång en vecka före avspark vände uppochner på både tillvaron och alla sådana planer och jag klarade inte ens av att se fredagens semifinaler på tv, att åka ut till Rajamangala Stadium fanns inte på kartan. Jag kände mig dock tvungen att se matchen om tredje pris och finalen i min väns ära och slog mig ner i soffan bredvid min sex veckor gamla dotter för att avnjuta eftermiddagens uppgörelse mellan Nordkorea och Burkina Faso. Detta var dessutom matchen vi allra mest hoppades få se eftersom det, ur vårt perspektiv, skulle varit den mest obskyra drabbningen och bli ett roligt samtalsämne vid nästa besök hos våra lika fotbollstokiga vänner hemmavid.

Precis som konceptet Kings Cup så tog matchen i sig mig tillbaka till svunna tider. Den påminde nämligen mycket om min ungdoms VM-turneringar med ett oorganiserat och skicklighetsmässigt ojämnt afrikanskt lag, ett något mer organiserat men inte speciellt skickligt asiatiskt lag och dåliga målvakter i båda ändar. Burkina Faso såg bättre ut, främst på grund av den högre tekniska nivån, men bara sedan Nordkorea tagit ledningen genom Pak Song-Chol via en frispark långt ner på vänsterkanten och ett målvaktsingripande, modell sämre, som tillät bollen att smita in vid första stolpen bara tre minuter in i matchen.
Burkina Faso fick till en logisk kvittering strax före paus med en frispark i identisk position, den Nordkoreanske målvakten accepterade utmaningen från sin kollega på andra sidan planen och bjöd Ismael Zagre på en enkel retur att smälla upp i nättaket.

Nordkorea kom in till den andra halvleken som ett helt nytt lag när de inte längre var i ledning och spelade faktiskt stundtals riktigt bra fotboll. Satsningen bar frukt efter 66 minuter när Hyon Myong-Cha skickade målvakten åt fel håll och placerade in en straff, som såg ut att lika gärna kunnat vara frispark strax utanför straffområdet, till 2-1.
2-2 kom bara ett par minuter senare när Lassina Traoré nådde högst på ett inlägg och föranledde ett vilt firande på Burkina Fasos bänk. Till skillnad från de likgiltiga reaktionerna från Nordkoreas spelare efter deras ledningsmål lite tidigare. Ett till mål från Traoré kort efteråt och Burkina Faso hade vänt, av med (och kasta bort) tröjan för den euforiske målskytten med varning som följd.
Västafrikanerna behöll ledningen i ungefär tio minuter innan bollen nådde fram till Rim Kwang-Hyok efter en tilltrasslad situation i straffområdet. En fint placerad boll i krysset senare såg även koreanerna glada ut över att ha nätat.

3-3 betydde att Burkina Fasos andra raka straffläggning i turneringen (efter en mållös semifinal mot Vitryssland). Övning ger, som alla vet, färdighet och man kunde säkra bronspengen genom 4-3 från 10, generellt sett, ganska dåligt slagna straffar.

 

Thailand – Vitryssland

Thailand ställdes mot Vitryssland, en av Sverige motståndare i det pågående VM-kvalet, i finalen. Gästerna ställde inte på något sätt upp med sin starkaste elva och Milovan Rajevac har fortfarande inte haft alla spelare tillgängliga som förbundskapten för Thailand. Trots ett antal tunga avbräck hade värdlandet besegrat Nordkorea med bekväma 3-0 i semifinalen och såg, med största sannolikhet, sig själva som favoriter mot ett Vitryssland som inte lyckats spräcka nollan mot Burkina Faso. Spelet var dock jämnt och efter de första fyrtiofem var det fortfarande mållöst och ovisst.

Jag öppnade en flaska av min väns favoritöl inför den andra halvleken och gled in och ut ur händelserna som utspelades på skärmen framför mig när min hjärna började spela upp minnen av honom. Allt som oftast fotbollsrelaterade, som den fantastiska resan till Berlin under VM 2006 och en UEFA Champions League-match i Moskva innan avresa med den Transsibiriska järnvägen. Matchen var, efter vad jag snappade upp under mina mer fokuserade stunder, fortfarande jämn, även om spelet blev alltmer intensivt i takt med att ett straffavgörande närmade sig. Thailand såg hungrigare ut, kanske för att Vitryssland var självsäkra från 11 meter efter straffläggningen mot Burkina Faso i semin, och var nära att avgöra på en frispark från Thitipan Puangchan i den 89:e minuten. Till slut vann ändå värdnationen med 5-4 efter 6 straffrundor och Rajevacs tid som förbundskapten fick en välbehövlig och tidig skjuts.

Det var tungt att se dagens matcher eftersom jag, redan före våra planer att se turneringen på plats, väldigt mycket förknippade det Thailändska landslaget med min vän men jag är väldigt glad att jag valde att göra det. Det var första gången denna vecka som jag kunnat tänka på honom i mer än en liten stund utan att bryta ihop. Det var också första gången som jag kunnat fokusera på några av allt vi faktiskt upplevt tillsammans och inte bara sörja de planer vi aldrig hann sätta i verket. Jag är inte färdig i mitt sorgearbete på långa vägar, men idag känner jag bara djup tacksamhet över att ha fått ha en underbar människa i mitt liv.

One thought on “En känslosam Kings Cup 2017

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s