Inför Buriram Utd – Beijing Guoan i ACL

Ligamatchen mellan Buiriram United och PTT Rayong som skulle ha spelats på lördagen sköts upp, officiellt var det på grund av ohälsosamma nivåer av PM2,5-partiklar i luften men de mätningar som rapporterades under lördagen skvallrade inte om några sådana förorening i Buriram. Vissa rykten gör istället gällande att matchen i själva verket flyttades för att ge den hegemoniska klubben tid att fokusera på tisdagens möte med Beijing Guoan i AFC Champions League. Buriram har satt upp ett tydligt mål för det internationella cupspelet som går ut på att ta sig längre än förra säsongens åttondelsfinal och i och med hemmasegern mot de Sydkoreanska mästarna Jeonbuk i den förra omgången har Åskslottet gett sig alla chanser att ta det första steget genom gå vidare från en väldigt tuff grupp (det fjärde laget är Urawa Red Diamonds som slog Buriram med hela 3-0 i Japan). Det är hemmaspelet som är nyckeln för Isaan-klubben ifall förra årets resultat ska kunna både upprepas och överträffas så det här är en nyckelmatch för möjligheterna att nå ett av den nya säsongens stora målsättningar.

Trots att Buriram inför helgen toppade Thai League, och nu ligger tvåa med en match till godo efter Port FCs demolering av PT Prachuap som låg i delad serieledning, så har de inte imponerat under inledningen av säsongen. Det är såklart till stor på grund av att de hållit så väldigt hög standard under tidigare år men det stora frågetecknet inför säsongen, det ifall stjärnvärvningen Modibo Maïga skulle kunna fylla Diogos skor, har inte rätats ut det minsta. Brassen har dominerat på egen hand under några säsonger och har fortsatt på den inslagna vägen efter flytten till den malaysiska storklubben Johor Darul Ta’zim (JDT) i vintras. För den tidigare West Ham United-anfallaren Maïga är det tur att ett par av klubbens egna produkter lyckats ta över lite av målskyttet efter spelaren som vann mer än ett par matcher på i stort sett egen hand under 2018 och ersättaren har ännu inte gett sin nya arbetsgivare någon som helst valuta för pengarna. Detta gör årets thailändska liga mycket mer oviss men det råder inget tvivel om att Buriram kommer vara med hela vägen även i år och insatsen mot Jeonbuk visar att de har lagt grunden för att prestera regelbundet även i ACL.

Gästerna reser från den kinesiska huvudstaden med ett perfekt facit efter fyra ligamatcher men bara en enda poäng från två fajter i ACL hittills. I en turnering där hemmaplan spelar stor roll förlorade Guoan första borta mot Jeonbuk och spelade sedan 0-0 hemma mot Urawa Reds i den andra omgången. Som helhet har Buriram ställts mot lag av liknande kvalitet förut men det är högst ovanligt att spela mot en trio av spelare av samma snitt som Jonathan Viera, Cedric Bakambu och Renato Augusto i Asien. Med det sydkoreanska stjärnskottet Kim Minjaes kapacitet i luftrummet och Zhang Xizhes individuella kvalitet utöver redan nämnda stjärnor så kan man anta att Burirams försvar kommer sättas på prov ordentligt.

När Maïga nu skjuter blankt så star Burirams hopp om att producera mål till deras lovande offensiva inhemska spelare (mer exakt Supachai Jaided och Supachok Sarachart, som gjort 3 mål på 6 macher i T1 och hans lags enda mål hittills i ACL) och den brasilianska Asienvagabonden Pedro Júnior. Det här är annars precis den typ av match jag trodde att Hajime Hosogai hade värvats in för att bidra i men eftersom han fick stryka på foten och den designerade AFC-spelarkvotplatsen istället gick till den spännande unge Vietnamesen Luong Xuan Truong så är den erfarne japanen inte längre ett alternativ. Det betyder att Ratthanakorn Maikami och Sasalak Haiprakhon får ansvaret att hantera Guoans offensiva mittfält och hjälpa fembackslinjen genom att se till så att bollen inte når Bakambu, medan Andrés Túñez och Pansa Hemviboon blir viktiga för att avvärja bollarna från de precisa fötterna motståndarna har att skicka fram vid fasta situationer.

Det ser ut att bli en mycket intressant match mellan ett Guoan som kan prestera helt fantastiska saker på en bra dag och ett Buriram som är på god väg att bli ett välbekant inslag på den här nivån av asiatisk fotboll och som kommer med stort självförtroende i jakten på en ny överraskande seger. All press ligger dessutom på gästerna som helt enkelt inte har råd att förlora ifall de ska ha en rimlig chans till avancemang från gruppen. Eftersom de är från Peking så skulle de dessutom säkert känt sig mer bekväma med att spela i den påstådda smogen snarare än i de 35 grader i skuggan som väntas vid avsparkstid.

Buriram Utd, preview of ACL vs. Beijing Guoan

The Buriram United – PPT Rayong game in the Thai League that was supposed to take place on Saturday was postponed, the official reason being due to the level of PM2.5-pollutants in the air. But, the reported levels don´t really back that explanation up and rumours have had it the match was really moved to let the hegemons focus on Tuesday´s home clash with Beijing Guoan in the AFC Champions League. Buriram have made it their mission to improve on last year´s round of 16 exit and, despite the tall order this may be, Thunder Castle´s home win against K-League champions Jeonbuk in the previous round makes the first step of progressing from a very tough group (the fourth team being Urawa Red Diamonds who beat Buriram 3 goals to nil in Japan) plausible. For the Isaan-boys to repeat and surpass their own 2018 continental performance they will have to rely on their home form so this game is crucial to one of the main objectives of the new season.

Despite going into the weekend as league leaders, only to have dropped to second place with a game in hand following Port FC´s dismantling of joint top side PT Prachuap, Buriram have failed to impress so far. Due largely, of course, to the standard they´ve set in previous years. The big question mark ahead of the season was whether marquee-signing Modibo Maïga would be able to fill the shoes of his predecessor, Diogo. The Brazilian have been a dominating force all on his own for a few years and have continued his to apply his trade in the same fashion at Malaysian giants Johor Darul Ta’zim (JDT) since his winter transfer. As far as his replacement goes, let´s just say the former West Ham United-striker is lucky a couple of the homegrown youngsters of Buriram have picked up some of the slack. Diogo won more than a few games, more or less, singlehandedly in 2018 and Maïga has yet to contribute anything of value to his new employer, making the Thai League look like a far more unpredictable affair in 2019. Still, Buriram will be in that to the very end and showed against Jeonbuk that they´ve built a foundation for becoming a regular performer in the ACL as well.

The visitors travel from the Chinese capital with a perfect record from four league games, but only a single point in their opening two ACL games so far. In a tournament where home advantage counts for a lot, Guoan lost away to Jeonbuk in the first round and where then held to a goalless draw by visiting Urawa Reds in the second. The overall quality is not new to Buriram but playing against a trio of top-class opponents like Jonathan Viera, Cedric Bakambu and Renato Augusto is a rare thing in Asian football. With the aerial ability of South Korean starlet centre-back Kim Minjae, who turned down a move to Watford in the English Premiership to join Guoan, and the individual quality Zhang Xizhe added to the foreign firepower, the Buriram defence will be up for a massive test.

With Maïga firing blanks, Buriram´s hopes of scoring rests largely on their up-and-coming attacking Thai players (namely Supachai Jaided and Supachok Sarachart, who´s scored 3 in 6 in the T1 and his clubs only goal so far in the ACL) and Asia wandering Brazilian striker Pedro Júnior. This is just the type of matches that I expected Hajime Hosogai was brought in for, but with the experienced Japanese midfielder getting rejected for his clubs AFC-player quota in favour of the very promising Vietnamese youngster Luong Xuan Truong, that option is off the table. Leaving Ratthanakorn Maikami and Sasalak Haiprakhon to deal with Guoan´s attacking midfield and help the back five by stopping the ball from reaching Bakambu. While Andrés Túñez and Pansa Hemviboon will be crucial in handling the precise deliveries from set-pieces.

This should be an interesting one, Guoan can produce some fantastic performances on their day, but Buriram is becoming a well-established presence at this level of the Asian game and will fancy their chances of another upset. All the pressure will be on the visitors who cannot afford to lose at this point of the group stage if they want to have a decent chance at progressing and, being from Beijing, they would probably have felt more comfortable playing in the alleged smog of Saturday rather than the 35 degrees Celsius expected at kick-off.

 

Ring ut Kina, och ring in Thailand

Jag kan väl börja med varför mitt senaste inlägg kom för 7 månader sedan, anledningen till det är att jag varit föräldraledig i ett halvår och, precis som så många föräldrar före mig redan gjort och så många efter mig ska komma att göra, fått komma till insikten om att ordet ”ledighet” är högst relativt. Jag hoppas istället på att det nya året ska tillåta mig att vara mer aktiv här även om föräldraskapet i kombination med studier med största säkerhet kommer leda till perioder då dygnets timmar inte räcker till. Hur som hafver så har jag, med en ny säsong i antågande, bestämt mig för att skifta fokus från kinesisk till thailändsk fotboll. Jag kommer fortfarande att följa CSL men främst se de kinesiska lagen spela i ACL och det finns flera skäl till detta. Det främsta är att eftersom jag befinner mig i Thailand och följt fotbollen här på plats så har det skapats ett starkare band till ligan och, för att spela med helt öppna kort, Port FC.
Ett annat skäl är att CSL, trots sina ambitioner om höjd internationell status, konstigt nog blev svårare att se under 2018 än den var under 2017. Att hitta något som ens liknar en pålitlig källa att se matcher, vare sig jag befann mig i Sverige eller Thailand, blev helt enkelt för krångligt.

Eftersom mitt senaste inlägg de facto var en intervju med en spelare i den thailändska ligan skulle man kunna säga att jag redan ställt om, men eftersom det inte fanns någon sådan plan vid tidpunkten så vill jag hellre se det som att det verkliga skiftet sker nu. Och kunde jag hittat en bättre tidpunkt än samma dag som Kina ska spela kvartsfinal mot Iran, efter att enkelt ha skickat hem Thailand i åttondelen, i Asian Cup.

För att få en sorts avslut vill jag dock först se tillbaka på mina förutsägelser inför CSL-säsongen 2018 nu när vi har facit att tillgå. Jag höll faktiskt Shanghai SIPG som favoriter att spela hem mästerskapet och bryta Guangzhou Evergrandes dominans. Så blev också fallet och jag vill även tycka att mitt huvudargument då, att Evergrande inte hittat någon vettig ersättare till Paulinho, var väldigt träffsäkert, vilket även illustrerades av hur Evergrande lyfte efter hans återkomst från FC Barcelona och verkligen blandade sig i titelracet mot slutet (med god hjälp av även Anderson Talisca ska erkännas). Min tanke om att det tredje laget i samma race skulle bli Hebei visade sig dock helt felaktig då de inte lyckades bättre än en sjätteplats, hela 29 poäng bakom SIPG. Jag höll även Tianjin Quanjian som en utmanare om ACL-platserna och förbisåg helt Shandong Luneng när det i själva verket blev precis tvärt om då Shandong slutade trea och Quanjian helt i ingenmansland. Jag tippade dock rätt med att Beijing Guoan och Jiangsu Suning skulle bli de sista lagen att slåss om kontinentalt cupspel i år.

Om vi istället snabbt blickar framåt istället så är spelschemat för Thai League-säsongen som drar igång om en månad ute och arbetet med att identifiera möjliga bortaresor i full gång. Förhoppningsvis blir det en del fotbollsresande med tillhörande rapporter från arenor runtom i landet att vänta. Häng med!

Thai League football ftw!

I would like to start by adressing the fact that my latest post was about seven months ago, the reason for this is a half year spell on parental leave that left me with the same insight as so many people before me have had already, and so many will in the future will have. Namely, parental leave is a form of ”time off” that really doesn´t entail any free time. I hope this new year will allow me to be a lot more active here, although parenthood in combination with studies will certainly see periods where there just isn´t anough hours in the day to do everything. But, as the new season approaches, I´ve decided to make a new start as well and change the focus of my writing from Chinese to Thai football. I will still follow the CSL but will mostly be watching Chinese sides when playing in the ACL. There are several reasons behind this choice, the main one being the fact that being in Thailand and attending the game in person has created a strong connection to the League and, in the spirit of full disclosure, Port Football Club.
Another deciding factor has been that the CSL, despite claiming ambitions of international recognition, actually became harder to watch in 2018 than in 2017. Finding sources to watch the matches with even remotely acceptable reliability, whether in Sweden or Thailand, was simply too much of a hassle.

So, considering said post was in fact an interview with a player in the Thai League, one could say I´ve already made the transition. However, it was not the plan at the time so I really want to consider this the time for the shift. And what better time make it than on the day China will play Iran in the quarter final, after emphatically sending Thailand packing, in the Asian Cup?

For closure, I will review my predictions about the 2018 CSL season now that the results are in. I did hold Shanghai SIPG as my favourites to bring home the championship and end the Guangzhou Evergrande domination. This came to pass and my argument was Evergrande´s lack of a proper replacement for Paulinho and I must say I still consider this the biggest reason for their failure to retain the title. Once Paulinho returned from Barcelona, and yes Anderson Talisca did play a major role in this as well, Evergrande suddenly found their footing and made a serious push to overtake SIPG in the title-race. My prediction of Hebei being the third challenger turned out to be far off with them ending up in sixth place, 29 points behind SIPG. Also, I viewed Tianjin Quanjian as a ACL spot candidate without mentioning Shandong Luneng at all, which turned out to be completely wrong. I did, however, get Beijing Guoan and Jiangsu Suning challenging for continental competition qualification right.

So looking forward, the fixture list for the 2019 Thai League 1-season that starts next month is out and the work identifying possible away days is in full swing. Hopefully, there will be some groundhopping with accompanying reports to come. Watch this space!