En känslosam Kings Cup 2017

Nordkorea – Burkina Faso

Som svensk fotbollssupporter är jag väl bekant med Kings Cup i Bangkok eftersom det en gång i tiden var en turnering som vårt älskade landslag deltog i under januariturnéernas glansdagar. Många år har gått sedan dess och numera spelas turneringen på sommaren, mitt intresse återuppväcktes eftersom jag i år, tillsammans med en av mina allra bästa vänner, skulle ha gått på alla fyra matcher. Hans plötsliga bortgång en vecka före avspark vände uppochner på både tillvaron och alla sådana planer och jag klarade inte ens av att se fredagens semifinaler på tv, att åka ut till Rajamangala Stadium fanns inte på kartan. Jag kände mig dock tvungen att se matchen om tredje pris och finalen i min väns ära och slog mig ner i soffan bredvid min sex veckor gamla dotter för att avnjuta eftermiddagens uppgörelse mellan Nordkorea och Burkina Faso. Detta var dessutom matchen vi allra mest hoppades få se eftersom det, ur vårt perspektiv, skulle varit den mest obskyra drabbningen och bli ett roligt samtalsämne vid nästa besök hos våra lika fotbollstokiga vänner hemmavid.

Precis som konceptet Kings Cup så tog matchen i sig mig tillbaka till svunna tider. Den påminde nämligen mycket om min ungdoms VM-turneringar med ett oorganiserat och skicklighetsmässigt ojämnt afrikanskt lag, ett något mer organiserat men inte speciellt skickligt asiatiskt lag och dåliga målvakter i båda ändar. Burkina Faso såg bättre ut, främst på grund av den högre tekniska nivån, men bara sedan Nordkorea tagit ledningen genom Pak Song-Chol via en frispark långt ner på vänsterkanten och ett målvaktsingripande, modell sämre, som tillät bollen att smita in vid första stolpen bara tre minuter in i matchen.
Burkina Faso fick till en logisk kvittering strax före paus med en frispark i identisk position, den Nordkoreanske målvakten accepterade utmaningen från sin kollega på andra sidan planen och bjöd Ismael Zagre på en enkel retur att smälla upp i nättaket.

Nordkorea kom in till den andra halvleken som ett helt nytt lag när de inte längre var i ledning och spelade faktiskt stundtals riktigt bra fotboll. Satsningen bar frukt efter 66 minuter när Hyon Myong-Cha skickade målvakten åt fel håll och placerade in en straff, som såg ut att lika gärna kunnat vara frispark strax utanför straffområdet, till 2-1.
2-2 kom bara ett par minuter senare när Lassina Traoré nådde högst på ett inlägg och föranledde ett vilt firande på Burkina Fasos bänk. Till skillnad från de likgiltiga reaktionerna från Nordkoreas spelare efter deras ledningsmål lite tidigare. Ett till mål från Traoré kort efteråt och Burkina Faso hade vänt, av med (och kasta bort) tröjan för den euforiske målskytten med varning som följd.
Västafrikanerna behöll ledningen i ungefär tio minuter innan bollen nådde fram till Rim Kwang-Hyok efter en tilltrasslad situation i straffområdet. En fint placerad boll i krysset senare såg även koreanerna glada ut över att ha nätat.

3-3 betydde att Burkina Fasos andra raka straffläggning i turneringen (efter en mållös semifinal mot Vitryssland). Övning ger, som alla vet, färdighet och man kunde säkra bronspengen genom 4-3 från 10, generellt sett, ganska dåligt slagna straffar.

 

Thailand – Vitryssland

Thailand ställdes mot Vitryssland, en av Sverige motståndare i det pågående VM-kvalet, i finalen. Gästerna ställde inte på något sätt upp med sin starkaste elva och Milovan Rajevac har fortfarande inte haft alla spelare tillgängliga som förbundskapten för Thailand. Trots ett antal tunga avbräck hade värdlandet besegrat Nordkorea med bekväma 3-0 i semifinalen och såg, med största sannolikhet, sig själva som favoriter mot ett Vitryssland som inte lyckats spräcka nollan mot Burkina Faso. Spelet var dock jämnt och efter de första fyrtiofem var det fortfarande mållöst och ovisst.

Jag öppnade en flaska av min väns favoritöl inför den andra halvleken och gled in och ut ur händelserna som utspelades på skärmen framför mig när min hjärna började spela upp minnen av honom. Allt som oftast fotbollsrelaterade, som den fantastiska resan till Berlin under VM 2006 och en UEFA Champions League-match i Moskva innan avresa med den Transsibiriska järnvägen. Matchen var, efter vad jag snappade upp under mina mer fokuserade stunder, fortfarande jämn, även om spelet blev alltmer intensivt i takt med att ett straffavgörande närmade sig. Thailand såg hungrigare ut, kanske för att Vitryssland var självsäkra från 11 meter efter straffläggningen mot Burkina Faso i semin, och var nära att avgöra på en frispark från Thitipan Puangchan i den 89:e minuten. Till slut vann ändå värdnationen med 5-4 efter 6 straffrundor och Rajevacs tid som förbundskapten fick en välbehövlig och tidig skjuts.

Det var tungt att se dagens matcher eftersom jag, redan före våra planer att se turneringen på plats, väldigt mycket förknippade det Thailändska landslaget med min vän men jag är väldigt glad att jag valde att göra det. Det var första gången denna vecka som jag kunnat tänka på honom i mer än en liten stund utan att bryta ihop. Det var också första gången som jag kunnat fokusera på några av allt vi faktiskt upplevt tillsammans och inte bara sörja de planer vi aldrig hann sätta i verket. Jag är inte färdig i mitt sorgearbete på långa vägar, men idag känner jag bara djup tacksamhet över att ha fått ha en underbar människa i mitt liv.

An emotional Kings Cup 2017

DPR Korea – Burkina Faso

As a Swedish football fan, I’m well familiar with the King’s Cup in Bangkok as it used to be a tournament where my beloved national team would try out potential players active in the Scandinavian leagues. Some years have passed since but this summer, my interest in the cup was rekindled as me and one of my very best friends were planning to attend all four matches. His sudden passing a week before kick-off changed all of this and I couldn’t even bring myself to watch the semi-finals on the telly, let alone go out to the Rajamangala Stadium in person. However, I felt obliged to watch the third-place playoff and final in honour of my friend and parked myself next to my six-week old daughter on the couch to enjoy the afternoon’s encounter between North Korea and Burkina Faso. This was also the match that we had, in particular, hoped to get see as it would have been the most obscure one possible, from our perspective, and a great conversational topic among for next time visiting our equally football-crazed friends back home.

Like the concept of the King’s Cup, the match itself brought me back to days passed. It looked a lot like the World Cups of my youth, with an unorganised and inconsistently skilled African side, a slightly more organised but unskilled Asian side, and poor goalkeeping on both ends. Burkina Faso looked better, mostly due to individual efforts. But only after the North Koreans got the first goal through Pak Song-Chol, following a free-kick deep into the attacking left wing and some soapy hands from Burkina Faso’s number one after only three minutes.
Burkina Faso then got the logical equaliser from a free-kick in an identical position just before halftime. The North Korean keeper accepted the challenge from his colleague at the other end and handed Ismael Zagre an easy rebound to smash home high into the net.

North Korea entered the second half as a completely different side, as they were no longer in front and actually displayed some quality football. The effort bore fruit after 66 minutes as Hyon Myong-Cha sent the keeper the wrong way and put his side ahead from a penalty that looked like it may just as well have been a free-kick just outside the box.
2-2 came only a couple of minutes later from a Lassina Traoré header. Joyous celebrations followed by the Burkina Faso bench, unlike the indifferent looks on the North Korean players after their leading goal just before. Traoré then got his second to put his team ahead for the first time of the day after 72 minutes, off came the shirt and an euphoric Traoré was in the book.
The West Africans held the lead for about ten minutes before a messy situation in the box ended with Rim Kwang-Hyok curling the ball beautifully into the top corner. This time, the Koreans even looked happy about scoring.

3-3 meant Burkina Faso faced their second penalty shootout of the tournament (after a goalless draw with Belarus in the semi-final). The practice paid off and they were able to secure the bronze, winning 4-3 from 10, very poorly executed in general, penalties.

                                                                                                                        

Thailand – Belarus

Thailand faced one of Sweden’s opponents in the WC-qualifiers, Belarus, in the final. The visitors brought nothing close to their strongest XI and Milovan Rajevac have still to make a Thai-selection with all his players available. Despite a number of absentees, the hosts had beaten North Korea comfortably in the semi-final (3-0), and surely considered themselves favourites against a Belarus that had failed to score against Burkina Faso. The sides were evenly matched though, and all through the first 45 it looked like the match could go either way.

I opened one up a bottle of my friend’s favourite beer ahead of the second half, and found myself drifting in and out of the, not very exciting, match as my mind started to bring memories of him to life, more often than not revolving around football. Like the amazing trip to Berlin during the 2006 WC or attending UEFA Champions League-football in Moscow ahead of a journey on the Trans-Siberian railway. The teams were still pretty even from what I gathered during my more focused moments, and the match actually seemed to get a bit more intense as another penalty shootout drew nearer. Thailand looked more eager, perhaps because Belarus felt confident after winning the semi-final on penalties, and nearly won it from a 89th minute free-kick from Thitipan Puangchan. But, in the end, the home side came out on top, scoring 5 times to Belarus’ 4 from 6 penalties and giving Rajevac’s stewardship a huge boost.

It was tough to watch today’s matches as I associated the Thai national team very closely with my friend, even before our plans to watch this cup live. But, I’m glad I decided to do so, it was the first time this week that I’ve managed to think about him for more than a little while without breaking down and crying. It was also the first time I’ve been able to simply focus on a few of the many wonderful memories we shared, and not only grieve for the things we never got around to doing. I’m not, by any means, finished mourning but today, I only feel lucky to have had an extraordinary person in my life.

Kinesiskt derby i kvällens ACL

Idag spelas/spelades de två sista åttondelsfinalerna i AFC Champions League, den första sparkade igång redan klockan 15:00 lokal tid och slutade med en 2-0 seger för Jeju United hemma mot Urawa Red Diamonds efter att Marcelo Toscano skjutit in en nick i matchinledningen och Jin Seong-Wook fastställt slutresultat på en snabb kontring på övertid. Utan bortamål har Reds en brant uppförsbacke inför nästa veckas retur hemma framför den “Röda Väggen” i Urawa.

Vidare då till veckans sista match i turneringen, den kinesiska drabbningen mellan Shanghai SIPG och Jiangsu Suning. Tittar vi på den kinesiska ligatabellen så är det lätt att tro på en enkel seger för hemmalaget SIPG, som bara är två poäng bakom ledande Guangzhou Evergrande samtidigt som Jiangsu är tabelljumbo, men Jiangsu har samtidigt sett ut som ett helt annat lag i ACL-spelet och sprang hem sin grupp i ensamt majestät med 15 av 18 möjliga poäng. De har också visat tecken på förbättring i ligaspelet genom att spräcka segernollan med en imponerande seger mot Shandong Luneng för tio dagar sedan och sedan följa upp det med en knapp förlust i säsongens svåraste match på pappret (2-1 bort mot Evergrande). Att ta sig vidare till kvartsfinal är också, med största sannolikhet, Choi Yong-Soos enda chans att överleva nästa vecka som tränare för Jiangsu och om spelarna är beredda att ge allt för honom så kan det bli skillnaden mellan vinst och förlust. Å andra sidan slipper André Villas-Boas det vanliga angenäma problemet med att välja mellan Elkeson och Odil Akhmetov, då Uzbeken inte klassas som utlänning i AFC-turneringar, och därmed kan komplettera Hulk och Oscar med all övrig importerad kvalitet i truppen. Den brasilianska uppgörelsen, med två landslagsmän i vardera lag (Ramires och Alex Teixeira hos Jiangsu) är en extra krydda i en mycket lovande fotbollsafton.

Ahead of Shanghai SIPG – Jiangsu Suning

Today the final matches of the first leg of the round of 16 in the AFC Champions League took/takes place, it’s one down and one to go as Jeju United – Urawa Red Diamonds kicked off as early as 15:00 local time and ended in a 2-0 win for the Korean hosts after Marcelo Toscano powered home an early header and Jin Seong-Wook got the second on a quick break in stoppage time. No away goals leaves the Reds with a steep hill to climb in front of the “Red Wall” in Urawa in next weeks reverse fixture.

Onto the very last match of the week: the Chinese affair where Shanghai SIPG takes on Jiangsu Suning at home. Looking at the league table, in which SIPG are merely two points shy of leaders Guangzhou Evergrande and Jiangsu are found at the very bottom, it would be easy to get ahead of oneself and call this for the home side in advance. However, Jiangsu have looked a completely different team in the ACL, winning five out of six to cruise through the group stage. Also, they have shown signs of improvement in domestic play as the first CSL win of the year was an impressive one against Shandong Luneng ten days ago, that was followed by a hard fought defeat in the toughest fixture imaginable (2-1 away to Evergrande) last friday. Advancing to the quarter finals is, most likely, also Choi Yong-Soo’s only hope of making it through next week as the manager of Jiangsu so if the players are willing to go the extra yard for their gaffer it may tip the scale in their favour. André Villas-Boas’ side, on the other hand, have been in terrific form and the portuguese will relish the idea of not having to choose between Odil Akhmedov and Elkeson, with the Uzbeki midfielder being an AFC-player, meaning SIPG, adding Hulk and Oscar, can bring all their foreign firepower up front. The showdown between two Brazilian internationals on either side (with Ramires and Alex Teixeira expected to start for Jiangsu) also adds some extra flavour to a very promising evening of football.