Bara ett kryss bort: Inför Thailand – Irak i AFC U23-mästerskapet

Efter den svaga andra halvleken mot Australien, där Thailand kastade bort allt det fina arbete man gjorde innan paus, ligger värdnationen på andra plats i Grupp A i AFC U23-märsterskapet/Asiatiska OS-kvalet inför tisdagens avslutande möte med Irak. Med tanke på hur det sett ut hittills borde de unga krigselefanterna dock vara ganska positiva i sin syn på den fortsätta jakten på avancemang till kvartsfinal. 5-0-överkörningen av Bahrain var visserligen en uppvisning i delikat anfallsspel men avslöjade även ganska stora försvarsmässiga brister. Förlusten med 2-1 mot Australien var mindre skakig defensivt och trots att gästerna till slut vann rättvist så hade de svårt att skapa något av värde innan de rent fysiska skillnaderna började ta ut sin rätt på Thailändarna. Framåt skapade Thailand ingenting efter halvtid men då hade man å andra sidan redan haft nog med chanser för att kunna vinna matchen med bara lite bättre flyt. Det är dock inte bara förlusten som lämnar en bitter eftersmak på den Thailändska fotbollstungan utan ett större orosmoment är de två bytena man tvingades till av skador på Supachai Jaided och, ännu värre, 17-åriga underbarnet Suphanat Mueanta som i praktiken helt dödade lagets offensiv. Om dessa inte är tillgängliga blir uppgiften att ta sig förbi Irak långt mycket svårare för laget som drömmer om en biljett till Tokyo och sommarens OS.

Motståndet är obesegrat, men även utan vinst, hittills efter att ha hämtat upp 0-1 och tagit en pinne mot Australien, ett resultat som kanske var mer imponerande än insatsen bakom det, och att ha kvitterat två gånger om och fått med sig ett kryss i slutminuten mot Bahrain. Man har visat på fin inställning i båda matcherna men för att hoppet om en slutspelsplats ska leva så räcker det inte att kriga till sig ett kryss utan då är det vinst som gäller för Irak. Emedan kvitteringen mot Australien var ett resultat av en sublim individuell prestation så kom båda målen mot Bahrain från inlägg, ett vapen som kan visa sig minst lika effektivt mot Thailand.

Med en föredragen startelva att tillgå bör Thailand ses som favoriter, både med tanke på hemmaplansfördel och de tidigare insatserna, men med Ekanit Panya struken ur truppen redan innan turneringen så kan den eventuella avsaknaden av Suphanat bli minst sagt kännbar. Med eller utan thailändsk fotbolls stora framtidshopp så ska dock ett kryss inte vara en omöjlig uppgift.

Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (4/4)

Tiden går fort när man har roligt, den fjärde och sista delen av sammanfattningen av säsongen 2019 av T1 är redan här. En titelstrid kännetecknad av att alla Verkade göra allt för att undvika att vinna slutade i en enorm skräll, medan de andra tre var de förväntade kandidaterna inför säsongen.

4.Bangkok United(1)

Klarade inte av att omsätta vad som såg ut som ett strålande transferfönster i ett bättre lag och bygga vidare på sitt fina 2018. Prestationerna var inte alls lika stabila och det taktiska grundspel som man kunnat falla tillbaka på var långt ifrån lika uppenbart som tidigare vilket illustrerades av en svängig säsong med höga toppar och djupa dalar, under vilken även de redan betydande disciplinära problemen man kämpar med blev ännu större. Offensivt förlitade man sig alldeles för mycket på Nelson Bonillas och Vander Luiz individuella prestationer, trots att resultaten var bättre när en eller både dessa två var frånvarande. Det blev ett år man snabbt lär vilja glömma.

3.Port FC(3)

Spenderade mycket pengar inför säsongen, vilket börjar bli en vana, men tog bara in ett par spelare som verkligen aspirerade på startplatser och behöll kärnan av laget från 2018. Fick en finns start men hade det väldigt kämpigt mot toppkonkurrenterna och tappade även många poäng i på pappret enkla matcher. 2 poäng på 6 matcher i mitten av säsongen betydde att man halkade efter i toppen vilket i sin tur resulterade i ett tränarbyte och ytterligare en hel del pengar spenderade på transfermarknaden. Det följdes av en formtopp som tog laget tillbaka in i guldracet men kostade dem ändå i slutändan chansen till titeln. Med en andra raka tredjeplats och dessutom ett slut på den tioåriga titeltorkan, genom en FA Cup-vinst, som även betydde en kvalplats till ACL, så blev det ändå en framgångsrik säsong för Kevin Deeromram och Elias Dolah.

2.Buriram United(2)

Diogo Luis Santo drog till malaysiska JDT och i flyttlasset följde Burirams dominans med. Klubben testade ett antal nya utländska anfallare, däribland Rasmus Jönsson, men ingen funkade som man hade velat. Trots att laget inledde säsongen med 10 obesegrade matcher så blev det snabbt uppenbart att man inte längre på något sätt var en oöverkomlig motståndare för de andra lagen. Efter några extremt oväntade förluster och ett antal onödiga kryss så fort det såg ut som att man skulle skaffa sig lite andrum i toppen, men med en imponerande och lovande uppsättning thailändska spelare, åkte ändå Buriram för att möta nedflyttningsklara Chiangmai FC borta i den sista omgången som ligaledare. Det tog 53 minuter att spräcka nollan med målet som egentligen skulle betyda att Buriram trots allt skulle lyckas säkra en ny ligaseger men en sen kvittering gjorde så att Chiangrai United kunde smita förbi och till slut fick Buriram United fira tioårsjubileum utan en enda pokal. En enorm missräkning för ordförande Newin som redan hade begärt att förbundet skulle dela ut pokalen på hemmaplan i Isaan.

1.Chiangrai United(7)

Vad ska man säga om Chiangrai United? Med tanke på att klubben vunnit hela 3 cuptitlar (2 FA, 1 ligacup) under de två föregående säsongerna borde det kanske inte varit en så stor överraskning att laget var slagkraftigt. Cup- och ligaspel är dock två helt olika saker och ingen hade förväntat sig det här. Det hela är uppenbarligen ett resultat av ett bra rekryteringsarbete under lång tid, men som nämnts tidigare i den här sammanfattningen så var det inte en okontroversiell seger då man i praktiken hade sitt B-lag spelandes i samma serie i form av Chiangmai FC, som dessutom råkade vara laget som snodde pinnen mot Buriram som gjorde det möjligt för Chiangrai att ta hem hela klabbet. Ekanit Panya utvecklades enormt under sin lånesejour i Chiangmai och kallades tillbaka halvvägs in i säsongen, vilket gav den extra injektion av kvalitet som behövdes för att hålla hela vägen in. Med bara fyra matcher kvar ledde man serien med 2 poäng, men två raka kryss senare verkade man ha slarvat bort chansen och fick lita till att Buriram skulle klanta till det ytterligare en gång. På något sätt gick det vägen och Chiangrai kunde bryta Burirams och Muangthongs dominans och bli den tredje klubben att bli thailändska ligamästare på tio år.

Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (3/4)

Undre halvan redan avklarad och vi kan gå vidare till de övre regionerna. Fyra lag som klarade sig undan utan större risk och presterade ungefär som förväntat, med ett rejält undantag. Oavsett om de är nöjda med hur säsongen utvecklades eller ej så kommer här lag 5, 6, 7 och 8:

8.Ratchaburi Mitr Pohl FC(10)

Trots det sedvanliga kaoset och tränarbytandet som blivit nästan synonymt med klubben och kanske också var förklaringen till den svaga säsongsinledningen, så gjorde Ratburi avsevärt bättre ifrån sig än under föregående år. Den största anledningen till det stavas Martiniques anfallare Steven Langils ganska enastående insatser och man kom till och med nära att ta hem en titel och säkra en plats i kvalet till ACL. Det tog dock stopp i FA-Cupfinalen mot Port FC efter att VAR stått för en farsartad comeback i thailändsk fotboll.

7.Chonburi FC(6)

Precis som Ratchaburi, och trots en lovande öppningsmatch där man klarade kryss borta mot Buriram United så såg det i säsongsinledningen som att man skulle få kämpa för sin överlevnad. Ett tränarbyte I mitten av säsongen gjorde ändå så att de många nyförvärven till slut blev till en enhet. Trots att lagets dittills överlägset bästa spelare Lukian Araujo gick förlorad till japanska Jubilo Iwata för kaffepengar efter att en tidigare ordförande försökte hjälpa till men istället ställt till med en röra av episka proportioner för klubben så kunde man sedan skjuta fart uppåt i tabellen och sluta bara en plats bakom den tippade sjätte.

6.Samut Prakan City FC(11)

Allt som allt ett mycket fråmgångsrikt första år, inte bara i T1 utan över huvud taget, för klubben som tog över Pattaya Uniteds licens inför säsongen. Överpresterade ordentligt och slogs länge om en topplacering innan man tappade sin tränare och började se ut mer som laget spelartruppen antydde att det skulle vara. Det var en tudelad säsong, där den första halvan var så bra att SPCFC klarade en sjätteplats, trots att man spelade som en nedflyttningskandidat under den andra.

5.Muangthong United(4)

Likt Samut Prakan så var MTUs säsong en med två tydliga halvor, men omvänd. Det tog två tränarbyten innan en sann expert i thailändsk fotboll, Alexandre Gama, kom in och redde upp röran som en komplett katastrof till första halva av 2019 skapat. Med 13 poäng halvvägs in i säsongen såg det faktiskt ut som att de fyrfaldiga mästarna riskerade att åka ur. Efter att Gama trollat lite med knäna såg man istället ut som en titelkandidat men det var så dags då. Säsongen var en misslyckande, även om man mer eller mindre motsvarade förväntningarna över hela året.

Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (2/4)

Med bottenfyran avklarad tar vi oss vidare upp till kvartetten som lyckades landa i de lite mer bekväma platserna i den övre änden av den undre halvan. Ingen förutsägelse visade sig stämma exakt men de var ändå inom någon sort acceptabel felmarginal, någon t.o.m. mycket nära. Här kommer lag 9-12.

12.Sukhothai FC(14)

Sukhothai visade sig vara svårspelat för de flesta motståndare under 2019. Efter 8 obesegrade matcher i inledningen, med oavgjort i fler än hälften av alla matcher under säsongen och med bara totalt 37 mål insläppta, en siffra som bara matchades av de fyra lagen allra högst upp i ligan, borde man haft stabilitet nog att undvika en nedflyttningsstrid. Men Sukhothai lyckades bara med lika mång mål framåt som bakåt och det verkar som att förlita sig helt på en spelare för att skapa något framåt inte är den mest pålitliga strategin, även om den spelaren råkar vara Den Magnifike Malagasin, John Baggio. Man låg faktiskt på den tippade 14:e-platsen inför de tre sista rundorna och lyckades inte kravla sig upp därifrån förrän på seriens sista dag genom att bjuda på en osedvanligt målrik seger, 4-2, borta mot Korat.

11.PTT Rayong(8)

Jag baserade min förutsägelse om en plats på den övre halvan för nyuppflyttade PTT Rayong på två saker: min seglivade tro på Jay Emmanuel-Thomas som funnits sedan han först visade framfötterna som tonåring i Arsenal och att man även knutit till sig det ultimata exemplet på en spelare som är lika älskad av de egna fansen som avskydd av de andra i Victor Cardozo. Tyvärr hade jag fel om rätt spelare och rätt om fel spelare i det här fallet. För klubben blev det ändå en ganska imponerande första, och skulle det visa sig sista, säsong i T1 efter att man hämtat sig från ett par inledande förluster. Trots att man egentligen aldrig hotades av nedflyttning meddelades från ägarna att A-laget läggs ner för att man påstår sig vilja satsa på ungdomsverksamheten. Tråkigt på alla sätt, inte minst för att laget spelade på en mycket fin nybyggd riktig fotbollsstadion, belägen i en lika fin kustort. Lyckligtvis kommer staden ändå att ha ett lag i finrummet under 2020 eftersom Rayong FC flyttades upp från T2.

10.Trat FC(13)

Den sista nykomlingen klarade inte bara av att förnya kontraktet utan gjorde det med god marginal. Värvningarna slog väl ut, framförallt skyttekungen i ligan Lonsana Doumbouya, och man kunde mycket väl hamnat ännu högre upp i sluttabellen om det inte varit för den svaga avslutningen med bara 3p på de sista 6 matcherna.

9.PT Prachuap(12)

Kom aldrig i närheten av att upprepa den bragdartade sjätteplatsen från 2018 men hanterade förlusten av det årets bästa anfallspar i T1, Jonatan Reis och Lonsana Doumbouya, utmärkt och klarade landade hela 3 snäpp bättre än den tippade 12:e-platsen. En svängning säsong, med en fin inledning, medioker mitt och riktigt bra avslutning visade att den sydligaste klubben i ligan är minst sagt välskött och i T1 för att stanna.