URAWA RED DIAMONDS ACL MÄSTARE 2017!

När ett Urawa Red Diamonds med perfekt hemmafacit tog sig an ett hittills obesegrat Al Hilal på Saitama Stadium var det under förutsättning att en av två väldigt imponerande sviter skulle ta slut i den allra sista matchen i AFC Champions League herrens år 2017. Eftersom det första mötet slutade 1-1 så behövde hemmalaget inte ens vinna matchen för att bärga titeln utan klarade sig med 0-0. Men, med två lag som sällan går mållösa så kändes ett sådant scenario högst otroligt på förhand.

Urawa visade vilket självförtroende de har framför sina fanatiska supportrar och gick in med hög press för att få till snabba omställningar och ledningsmål, snarare än att ligga lågt och slå vakt om sitt bortamålsövertag. Yosuke Kashiwagi visade fin form på mittfältet och om det inte varit för svaga avslut skulle värdarna haft ett tidigt ledningsmål, precis som de fick i Riyadh för en vecka sedan. Kazuki Nagasawa hade hade det bästa läget men hans skott gick rakt i famnen på Abdullah Al-Mayoof i den 8:e minuten. Som om inte det var nog så fick de tillresta bortafansen utstå ett par mycket nervösa minuter när turneringens skyttekung, Omar Khribin, blev liggande efter en närkamp i minut 13. Al Hilal förlitade sig på bollinnehav men lyckades inte omsätta det i något konkret utan blev istället snabbt frustrerade av Urawas intensitet och blev flera gånger bestraffade för onödiga fouls på mittplan. Det tog gästerna 25 minuter att skapa något av värde. Då hittade Salem Al-Dawsari en fin yta strax utanför straffområdet men hans avslut smet tätt över ribban. Samme Al-Dawsari fick även nästa läge efter 41 minuter men denna gång fick han se sitt avslut gå ut utanför via en försvarare. Och minuten senare sköt Nicolás Milesi utanför efter ett fint anfall men mellan det första läget och det två nästkommande hade Reds varit det klart farligare laget och när pipan ljöd för halvtid var japanerna fortfarande i ledning på bortamål.

Al Hilals starka avslutning på den första halvleken gick inte obemärkt förbi men Urawa lät sig inte skrämmas utan svarade med samma höga press och snabba avslut som under öppningskvarten. Snart började dock Al Hilals stora övertag I bollinnehav se ut att bära frukt när det, i kombination med att hemmalaget blev allt mer vaksamma om sitt knappa övertag, ledde till att gästerna flyttade matchens tyngdpunkt närmare och närmare offensivt straffområde. Men med Khribin utbytt skadad efter en dryg timme och Carlos Eduardo borta efter skadan han ådrog sig i första mötet så saknades kvaliteten i de avgörande lägena. Med kvarten kvar fick Kashiwagi en frispark strax utanför Al Hilals straffområde och skickade själv in ett fint inlägg som slutade i att Al-Mayoof tvingades till en dubbelräddning på matchens dittills klart bästa chans. När Al-Dawsari sedan drog på sig sitt andra gula kort efter att ha satt dobbarna i vristen på Wataru Endo och satte sitt lag i numerärt underläge såg det ut som att Urawa bara hade att knyta ihop säcken. Med två minuter kvar av ordinarie tid gjorde Rafael Silva just det genom att springa sig fri och smälla in bollen via ribban så hårt att Zlatan blivit avundsjuk. Målet gjorde visserligen Al Hilals uppförsbacke än brantare men var egentligen bara av akademisk betydelse. Urawa säkrade sin andra ACL titel någonsin och behöll sitt hundraprocentiga facit på hemmaplan och Al Hilal förlorade till slut en match i årets turnering.

Det är en fantastisk bedrift att slå vad som generellt betraktas som Asiens bästa lag och en ännu större att bli kontinentalmästare. Det var knappast någon som på förhand förväntat sig att Urawa Red Diamonds skulle ta sig speciellt långt i turneringen men det fantastiska hemmastödet bar dem hela vägen fram till titeln. De kan vara det mest ojämna lag som vunnit en turnering av den här digniteten med 8 segrar(varav bara en på bortaplan), 2 kryss och 4 förluster på vägen. Hur som helst är det bara att lyfta på hatten för ett mästarlag som inte har någonting att be om ursäkt för.

Det är ändå svårt att inte känna medlidande med Al Hilal, att gå med förlustnollan intakt ända fram till den helt avgörande sista matchen och förlora en final i vilken de borde haft två eller tre måls ledning med sig från det första mötet snarare än oavgjort. Det är också svårt att se något lag i Asien som skulle klarat av att tappa så mycket kvalitet som man gjort i Carlos Eduardo och Omar Khribin på grund av skador och sedan plötsligt få spela med tio man mitt i slutforceringen av jakten på ett mål som skulle vänt helt på steken. De lär helt klart känna att de förtjänade att ta med sig pokalen hem i år och en gång för alla bevisa att de faktiskt har det bästa laget öster om Europa.

Fördel Urawa halvvägs igenom ACL finalen

På grund av lite tekniskt strul missade jag de första tio minuterna av ACL finalens första möte och när jag väl fått ordning på sändningen så hade Urawa redan fått ett lika överraskande som viktigt mål efter att Rafael Silva huggit på en retur och satt värdlaget i en obekväm sits efter blott 8 spelade minuter. Lyckligtvis, för både Al Hilal och den neutrala åskådaren, så är the Reds inte ett lag byggt för att parkera bussen och det såg fortfarande ut att bli en kväll med högt underhållningsvärde. Hemmalaget hade inga som helst problem att ytor i farliga positioner men med storstjärnan Carlos Eduardo utbytt skadad efter bara 18 minuter och en storspelande Shusaku Nishikawa mellan stolparna för Urawa tog det ändå en halvtimme innan bollen nådde syriske landslagsmannen Omar Khribin som kunde skyffla in kvitteringen. Ett dominant hemmalag skapade sedan mer än nog med chanser för att fullborda vändningen men 1-1 stod sig ändå fram till pausvilan.

Saudierna fortsatte precis där de slutat och pressade sina gäster än längre ner i sina redan djupa utgångspositioner. The Reds kunde skatta sig lyckliga som höll undan under den andra halvlekens första kvart då mer än en sekvens som borde gett Al Hilal ledningen utspelades. Det enda som stod mellan dem och ett komfortabelt övertag på resultattavlan var Nishikawa och avsaknaden av Carlos Eduardo. Det blev en kamp mot klockan för att säkra det bästa utgångsläget till dubbelmötets andra halva och i slutändan drog japanerna det längsta strået och kan ta med precis vad lagkapten Yuki Abe innan matchen sa att de kommit för, ett kryss och minst ett mål, hem. Väl där väntar en helt annan uppgift för Al Hilal än vad de stod inför i lördags.

FINALDAGS I AFC CHAMPIONS LEAGUE

Det är finaldag i AFC Champions League när det första mötet mellan Al Hilal och, kanske lite överraskande, Urawa Red Diamonds, sparkar igång klockan 17:15, svensk tid, på King Fahd International Stadium i Riyadh. Tvåfaldiga ACL-mästarna, som även tagit hem tre silverpengar, Al Hilal har flugit fram genom hela turneringen, utan en enda förlust och med ett bekvämt slutspelsfacit som sett Saudierna ta totalsegrar med 4-2(Esteghlal), 3-0(Al Ain) och 6-2(Persepolis).
Trots ett tidigt säkrat avancemang och gruppseger före Shanghai SIPG så har vägen varit krokigare för Urawa Reds. 2007 års ACL-vinnare vände 0-2 till seger via förlängning mot Jeju United, 1-3 till 5-4 mot Kawasaki Frontale och slog till sist ut SIPG med uddamålet i semifinal.

De Saudiska jättarna, i Sverige kanske mest kända genom Chippen Wilhelmssons sejour i klubben, 2008-2012 men med ett välfyllt prisskåp, har även fått en strålande start i säsongens inhemska liga och befäst sin position som favorit att försvara förra säsongens ligatitel, medan Urawa befinner sig på en 7:e plats i sluttampen av J-League och nu står inför sin sista chans att ta hem en titel i år. Till och med tidigare mittfältaren, Takafumi Hori, medger att en plats i turneringens final inte var något han trodde på när han tog över som huvudtränare i juli i år, även om det hårda arbetet som lett dit gör platsen ytterst välförtjänt. Med bara en enda seger på bortaplan hittills i ACL så kommer gästerna att förlita sig på sitt 100%iga hemmaspel och inte hamna för långt efter inför nästa veckas returmöte. Japanerna måste vara felfria och det blir av högsta vikt att spelfördelaren, Yōsuke Kashiwagi, är precis i sina passningar när helst chansen uppenbarar sig att förse Shinzo Koroki och Rafael Silva med hotande bollar. Skulle man å andra sidan misslyckas att isolera tidigare Porto- och Nice-spelaren Carlos Eduardo så blir brassen med största säkerhet tungan på vågen för sitt Al Hilal. Urawa må ha slagit flera bra lag på vägen men inget som Al Hilal som bara förlorat en enda match under 2017(ES Tunis i Arabiska Klubbmästerskapet) och kommer vara självsäkra och tålmodiga i att mala ner motståndet och säkra sin första ACL-titel sedan säsongen 1999/2000 och revanschera sig för finalförlusten mot Western Sydney Warriors 2014. Saudiernas tränare Ramón Diáz säger att han kommer förlita sig på erfarenheten i sin trupp och att de avgörande faktorerna blir disciplin och fokus. Urawas Lagkapten Yuki Abe, som gjorde ett av målen när the Reds blev kontinentalmästare för ett decennium sedan och är en av bara två spelare som är kvar i truppen sedan dess(den andre är Tadaaki Hirakawa), säger att även om Al Hilal upprepat hans lags obesegrade säsong från 2007 så är målet att få med sig minst ett mål och kryss till returen i hemmaborgen Saitama Stadium.

Som svensk är man ju inte helt obekant med konceptet dubbelmöte i finaler eftersom det ett tag var så vi avgjorde Svenska cupen, och ja, under en period till och med Allsvenskan, men jag föredrar en direkt avgörande match på neutral plan. Med det sagt så förstår jag såklart de geografiska förutsättningar som ligger till grund här och det blir intressant att se hur det påverkar tiden lagen spenderar på att känna av varandra och växa in i matchen.

Urawa Red Diamonds till final i ACL

Årets östasiatiska mästare skulle koras, och Al-Hilals motståndare I kontinentalfinalen utses, när Shanghai SIPG gästade Urawa Red Diamonds tidigt på onsdagskvallen. De både lagen stod inför att rädda sina säsonger, med Urawa fast i ingenmansland i J-League och SIPG som kryssade sig ner till 6 poäng ifrån tabelltoppen med 3 omgångar kvar, i helgens möte med tabelljumbon Liaoning Kaixin, även om de vid förlust idag ändå skulle ha Kinesiska cupen som en sista livlina för André Villas-Boas att hålla sitt löfte om minst en bärgad titel under sin första säsong.

Efter lagens 1-1 kryss i semifinalens första möte talade allt för att de japanska värdarna skulle vara hoppfulla om att deras stabila hemmaspel framför ”Den röda väggen” skulle bära dem hela vägen till final. Med tanke på att SIPG inte är alls lika starka borta och att Urawa vann motsvarande möte i gruppspelet med 1-0 så fick hemmalaget ses som förhandsfavoriter.

Det tog bara 10 minuter för Urawa att spräcka nollan när en strålande hörna från Yosuke Kashiwagi nådde Rafael Silva som, med Oliver Bierhoff-liknande kraft, nickade bollen via Yan Junlings hjälplösa händer in i nät. Målet betydde imponerande 7 på 10 ACL-matcher för brassen. Urawa hade startat bäst och målet gav en extra energiinjektion som resulterade i en rasande jakt på ytterligare ett mål. Efter några tappade bollar på väg framåt, följda av farliga omställningar från SIPGs namnkunniga anfall, mattades värdlagets entusiasm av något och spelet jämnades ut efter drygt 20 minuter spelade. Lagen grupperade om och det halsbrytande tempot ersattes av mer sidledsspel under den andra halvan av första halvlek. Mycket eftersom Reds föll djupare ner och SIPG hade svårt att hitta vägar igenom det låga försvaret.

Efter pausen hade gästerna anpassat sig till hemmalagets mer defensive inställning och ökade tempot i sitt passningsspel. Man hotade mer men blottade sig även mer för kontringar vilket ledde till att matchen åter öppnade upp sig. Tio minuter in på den andra halvleken var Tomoaki Makino nära att utöka ledningen på ännu en fint slagen hörna av Kashiwagi men nicken gick i ribban och över. Efter 70 spelade minuter tvingade skyttekungen, Shinzo Koroki, Yan till en kvalificerad räddning för att hålla sitt lag kvar i matchen. Trots all individuell kvalitet så blev SIPG bara mindre farliga ju längre matchen led och Reds blev därmed bara mer trygga i sin ledning. Gästerna lyckades inte ens skapa någon riktig slutforcering och Urawa tog sig säkert och bekvämt vidare till 2017 års AFC Champions League-final och en chans att upprepa bedriften från 2007 att bli Asiatiska mästare.