Inför Thaileague 1, 2020. Lag 1-4

Thaileague 2020 premiärdagen är äntligen här, och med den kommer även den sista delen av förutsägelserna inför säsongen. Dags att titta närmare på kvartetten som förväntas slåss i den absoluta toppen. Dags för lag 1, 2, 3 och 4:

1. Buriram United

Diogos flytt till malaysiska JDT satte djupa spår men det var ändå bara det enorma snedsteg som slutade i kryss borta mot redan nedflyttningsklara Chiangmai FC i slutrundan som stod emellan Buriram och ännu en ligatitel. Erfarenheten som kommit av att inte ha den överlägsne brassen där för att rädda laget ur varje knipa kommer ändå tveklöst vara mycket värdefull när de unga inhemska spelarna ska försöka ta nästa steg och inleda en ny dominant era i Thailand. Två nya sydamerikaner, argentinaren Bernardo Cuesta och brassen Ricardo Bueno, får fram till sommaren på sig att visa att de räcker till i klubbens fortsatta sökande med ljus och lykta efter passande utländska anfallsalternativ. Om dessa två inte duger, som så många före dem, så står underbarnet Suphanat Meuanta redo att slå nya rekord och bli ordinarie innan han ens hunnit fylla 18, uppbackad av sin storebror Supachok Sarachat som kommer allt närmare en flytt till en större liga och säkerligen skulle vara väldigt nöjd med att kunna packa ner en guldmedalj när flyttlasset väl går. Backlinjen är densamma som förra året och det enda frågetecknet är egentligen Jung Jae-yong som ersätter Hajime Hosogai. Sydkoreanens CV antyder dock att det är ett problem som vilken annan klubb i T1 som helst gärna skulle hantera. På förhand är titeln Burirams att förlora.

Håll ett öga på: Suphanat Meuanta

 

2. Bangkok United

Gick bakåt i utvecklingen under 2019, en hel del finfina värvningar inför säsongen till trots, och det såg ut som att Mano Pölkings dagar var räknade. Klubben visade dock prov på återhållsamhet och tränaren har fått förnyat förtroende, dessutom med i stort sett samma trupp, förutom att Brenner hämtats in som vikarie för långtidsskadade skyttekungen Nelson Bonilla, och att otvivelaktig kvalitet i form av Hajime Hosogai lånats in från Buriram. Stadgan borde bära frukt och Bangkok United ser ut att vara det mest troliga hindret på titelns förmodade väg tillbaka till Buriram.

Håll ett öga på: Anon Amonlerdsak

 

3. Chiangrai United

En minst sagt oväntat ligatitel, men inte alls en oförtjänt sådan. Med ett lag som metodiskt byggts över tid, som är och förblir solitt i varje lagdel. Behåll alla nyckelspelare förutom Willam Henrique som flyttade till Prachuap, men som den enhet det här laget är så lär det inte försvara Chiangrai på samma sätt som det hade gjort med i stort sett alla andra lag i serien. Även om ersättaren Mailson är oprövad i sammanhanget så kommer Sivakorn Tiatrakul och Ekanit Panya att ge Bill tillräckligt med understöd längst fram för nykomlingen ska få nog med tid på sig att landa i sin nya hemmiljö. Det är svårt att se en upprepning av bragden från i fjol men man lär göra ett ordentligt försök och åtminstone sätta press på toppen.

Håll ett öga på: Ekanit Panya

 

4. Port FC

Förbättrar stadigt sina resultat sedan återkomsten till T1. 9:eplatsen 2017 har följts av två raka 3:eplaceringar med en FA Cup-titel, klubbens första pokal på tio år, som grädde på moset i höstas. Spenderade stort under transferfönstret, med årets bomb i form av Heberty Fernandes från ärkerivalen Muangthong som kronjuvelen. Så då är väl allt klappat och klart för att ta det sista steget och bärga ligatiteln? Inte alls, stora namn som Charyl Chappuis, Adisak Kraisorn och redan nämnde Heberty har hämtats in men ingen av dessa erbjuder det Port saknat i sina tidigare satsningar. Det är faktiskt svårt att se hur någon av dessa egentligen gör laget speciellt mycket bättre, speciellt som Ports tränare alltid verkar vara under strikta order om att välja namn före kvalitet. 2020 kommer knappast bjuda på samma kamp om att undvika att vinna ligan som 2019 och mer välfungerande kollektiv lär lämna Port i kölvattnet.

Håll ett öga på: Tanasith Sripala

Inför Thaileague 1, 2020. Lag 5-8

Vidare till de som med drömmande ögon kommer snegla mot de allra högsta platserna, och med all rätt kan vara entusiastiska inför vad 2020 kan innehålla, men som jag ändå tror kommer få se sig slagna av toppfyran. Plats 5-8:

5. PT Prachuap

Numera ett etablerat T1-lag, efter en enastående debutsäsong men med ordentliga svårigheter under en stor del av år två efter att ha tappat båda sina anfallsstjärnor till ligakonkurrenter utan att hitta vettiga ersättare. Under vinterfönstret har klubben varit mycket aktiv genom att sätta ihop landets kanske bästa ASEAN-uppsättning, göra in en mycket stabil AFC-värvning i form av före detta Buriram- och Ratchaburispelaren Yoo Jun-soo och att stå för en av de största transferbomberna av alla när man lockade över mästarlaget Chiangrais William Henrique. Om den nya brasseanfallaren Bruno Mazenga, som kopplades ihop med Buriram under hösten, producerar vad hans historia antyder att han är kapabel till så är alla bitar på plats för att utmana om en topp 4-placering. Dessutom har, precis som Trat, det mest sydligt belägna laget i ligan en geografisk hemmafördel eftersom det är lite krångligare logistik inblandad att ta sig ner till Prachuapkhirikan.

Håll ett öga på: William Henrique

 

6. Ratchaburi Mitr Pohl

Klättrade en bra bit mellan 2018 och sin slutplacering på övre halvan 2019 och var till och med nära att vinna en titel men snuvades av högst tveksam VAR-inblandning i FA Cupfinalen. Tränarkaoset som är Ratburis normaltillstånd började ännu tidigare än vanligt i år då den förmodade huvudtränaren, tillika den som skulle bli T1s första kvinnliga sådan någonsin, Nuengruthai Srathongvian lyst med sin frånvaro under försäsongen. Man har åtminstone haft nog med kontinuitet i truppen, som tappat sitt svenska inslag i Amin Nazari som flyttat vidare till Malaysiska Kedah FA men behållit alla tre utländska anfallsstjärnor, inklusive lagets allra bästa i form av Steeven Langil, samtidigt som man fyllt på med både tillräcklig bredd och kvalitet för att förbättra sig ytterligare i år.

Håll ett öga på: Steeven Langil

 

7. Muangthong United

Muangthong har tappat flera viktiga pusselbitar, ryktesvis på grund av ekonomiska svårigheter hos huvudfinansiären SCG, bland annat: Heberty Fernandes, Bruno Gallo och Teerasil Dangda. Ersättarna är oskrivna kort som Willian Popp och Sardor Mirzaev och det är upp till tränaren Alexandre Gama, som redan räddat klubben från en pinsam bottenstrid under sitt första halvår i klubben, att göra vad han är så väldigt bra på, nämligen att skapa ett kollektiv som är berett att göra vad som helst för att få med sig något från varje match. Total sett talar dock inte mycket för att den här säsongen kan komma att handla om mer än att börja bygga nytt för framtiden.

Håll ett öga på: Sardor Mirzaev

 

8. Chonburi FC

En väldigt svag start på 2019 fick Chonburi att agera i form av ett tränarbyte som resulterade i mycket mer speltid för Niran Hansson och att man lämnade nedflyttningsplatserna långt bakom sig. För att bygga vidare på detta har man valt den kortsiktiga strategin att plocka in åldrande affischnamn från svunna T1-säsonger. Det kan dock visa sig att spelare som Dragan Boskovic och Teerathep Winothai har precis tillräckligt med torrt krut för ett sista fyrverkeri och bli ledarna som de yngre förmågorna i klubben behöver för att sikta på en placering på den övre halvan.

Håll ett öga på: Dragan Boskovic

Inför Thaileague 1, 2020. Lag 9-12

Med ett gäng klubbar som satsat hårt för att klättra högre upp så är det oundvikligt att några misslyckas. Den nedre delen av tabellens mitt är där drömmar dör. Jag ger er plats 9-12:

9. Samut Prakan CIty

Var länge den stora positiva överraskningen under sin första säsong någonsin efter att ha tagit över Pattaya Uniteds licens att spela i T1 men ett tränarbyte och olyckliga skador i mitten av säsongen ledde till att man började prestera ungefär som förväntat. Jaroensak Wonggorn kommer säkerligen få utstå mycket hårdare bevakning än tidigare nu när försvararna utan tvekan vet vem han är, men han kommer åtminstone inte få axla hela det kreativa ansvaret eftersom Ibson Melo, som överraskande flyttat till Sukhothai, ersatts med Pedro Júnior, vars insatser i Buriram visserligen var ojämna men stundom skvallrade om en spelare av väldigt hög kaliber.

Håll ett öga på: Pedro Júnior

 

10. BG Pathum United

Precis som förväntat så studsade BG snabbt och enkelt tillbaka upp efter sin chockdegradering till T2 2018. De defensiva förstärkningarna, speciellt då gratisvärvningen av Victor Cardozo, betyder säkerligen att laget kommer svåra att bryta ner även för de bästa i serien, men det finns en hel del osäkerhet kring anfallet, då den förväntade målskytten Barros Tardeli saknar erfarenhet från T1. Mittfältet bjuder också på vissa frågetecken, när det lär vara ganska beroende av Thitipan Puangchan, som visserligen är den allra bästa på sin position i Thailand, men som nekades att stanna i J.League mot sin uttalade önskan. Spelare som tvingas kvar i en klubb mot sin vilja presterar sällan på topp och det finns en överhängande risk att förväntningarna på återkomsten i högsta serien inte kommer att upfyllas.

Håll ett öga på: Thitipan Puangchan

 

11. Sukhothai FC

Efter en säsong bestående till hälften av oavgjorda resultat måste Sukhothai hitta ett sätt att avgöra matcher utan att offra den defensiva balansen. Lättare sagt än gjort, men man har ändå lyckats med ett par riktigt lovande offensiva värvningar. Inte bara i form av en årets potentiella inhemska genombrottsspelare, Pongpat Liaorungruengkit, utan även Ibson Melo, med en enastående fin säsong i Samut Prakan bakom sig, och Evandro Paulista, med en gedigen bakgrund i östasiatisk fotboll, som gör en av ligans absolut bästa under senare år, John Baggio, sällskap i anfallet. Det kan dock gå lite hursomhelst då offensiven tidigare handlat helt om Baggio och även om kaptenen inte lär ha några problem att dela uppmärksamheten för lagets bästa så är även Ibson Melo en spelare som vill ha bollen mest hela tiden och att kombinera två spelare av den typen leder gärna till att ingen av dem uppfyller hela sin potential. Det ser föga troligt ut att Sukhothai kommer kunna känna sig säkra på nytt kontrakt innan sluttampen i år heller.

Håll ett öga på: Pongpat Liaorungruengkit

 

12. Nakhon Ratchasima FC

2019 var en besvikelse och slutade i ett tränarbyte, där Teerasak Po-on tagit över ansvaret efter sina fina resultat i numera nedlagda PTT Rayong. Den nya tränaren har redan haft några månader på sig att presentera sina idéer för spelarna och kommer säkert få nog med tid att se dessa bära frukt. Truppen är dock i stort sett densamma, med Dennis Murillo som ersättare till Bernard Henry som den mest iögonfallande förändringen, och de kan skaka om vilket motstånd som helst i T1, speciellt inför sin fanatiska hemmapublik, men stabiliteten som krävs för att hålla ett bekvämt avstånd till nedflyttningsplatserna kommer bli svår att bygga tillräckligt fort i den hårda konkurrens som väntar.

Håll ett öga på: Amadou Ouattara

Inför Thaileague 1, 2020. Lag 13-16

Den långa, smärtsamma väntan är över och avsparksveckan för 2020 års T1 är äntligen här. Det sedvanliga upp- och nedflyttningskaoset är avslutat, tillsammans med det lika kaotiska fenomen som är det thailändska transferfönstret. Det är alltså dags för en titt på årets deltagare för att reda ut vad vi kan förvänta oss av lagen. Först ut min bottenfyra:

13. Trat FC

En mycket imponerande säsong som nykomling i högsta serien slutade med en plats i mitten av tabellen men sedan dess har laget tappat en del tunga namn, framförallt då T1-skyttekungen Lonsana Doumbouya som flyttat till den kinesiska andraligan, och riskerar att stå inför en klassiskt ”tuff andra säsong”. Vad de dock inte tappat är fördelen av en hemmaplan, placerad långt ifrån närmsta ligamotståndare och som håller stora bortaföljen borta eller ”Prince” Adefola Durosinmi. De har dessutom fått in en habil ersättare till Doumbouya i form av den gamle allsvenske brasseprofilen Ricardo Santos och hämtat in några intressanta namn från andra ligor inom ASEAN regionen vilket torde vara tillräckligt för att klara nytt kontrakt, om än med knapp marginal.

Håll ett öga på: Prince Fola

 

14. Police Tero FC

Tvåa i T2 förra säsongen och har behållit stommen av spelare samt fått in några hyfsade namn. Kommer inte lägga sig platt i vad som ser ut som ett getingbo i vardande kring strecket men jag förutspår ändå att de trillar tillbaka ner i andraligan i slutändan.

 

Håll ett öga på: Arthit Boondjinda

 

15. Suphanburi FC

Slutade på nedflyttningsplats förra året men fick en gratisbiljett tillbaka in i T1 efter att PTT Rayong hoppas av. De stora värvningarna föll inte väl ut och under vinterfönstret har man jobbat annorlunda genom att framförallt använda ASEAN-kvoten till max. Om bitarna faller på plats skulle det kunna gå vägen igen men det kommer bli väldigt tufft att överleva ännu en gång.

Håll ett öga på: Felipe Amorim

 

16. Rayong FC

Knep den sista uppflyttningsplatsen från T2, trots en rungande 7-0-förlust mot Police Tero på säsongens allra sista dag, eftersom Sisaket bara nästan klarade av att hämta upp ett 12-poängs avdrag men till slut saknade 2p för att slå sig in i topp 3. Rayong ersätter i viss mån då lokalkonkurrenterna PTT som avslutade seniorverksamheten och drog sig ur T1 i slutet av 2019. Förutsättningarna är dock inte alls lika bra som för PTT under deras första och sista säsong. Transferaktiviteten är föga imponerande när man hämtat in en ny anfallslinje där T1-veteranen Bireme Diouf ansluter som affischnamn från Trat och Ajax-produkten Leandro Resida en andra chans i thailändsk fotboll efter hans slätstrukna säsong i Chainat. Kan i bäta fall bara hoppas på att kämpa för sin överlevnad.

Håll ett öga på: Leandro Resida