Bara ett kryss bort: Inför Thailand – Irak i AFC U23-mästerskapet

Efter den svaga andra halvleken mot Australien, där Thailand kastade bort allt det fina arbete man gjorde innan paus, ligger värdnationen på andra plats i Grupp A i AFC U23-märsterskapet/Asiatiska OS-kvalet inför tisdagens avslutande möte med Irak. Med tanke på hur det sett ut hittills borde de unga krigselefanterna dock vara ganska positiva i sin syn på den fortsätta jakten på avancemang till kvartsfinal. 5-0-överkörningen av Bahrain var visserligen en uppvisning i delikat anfallsspel men avslöjade även ganska stora försvarsmässiga brister. Förlusten med 2-1 mot Australien var mindre skakig defensivt och trots att gästerna till slut vann rättvist så hade de svårt att skapa något av värde innan de rent fysiska skillnaderna började ta ut sin rätt på Thailändarna. Framåt skapade Thailand ingenting efter halvtid men då hade man å andra sidan redan haft nog med chanser för att kunna vinna matchen med bara lite bättre flyt. Det är dock inte bara förlusten som lämnar en bitter eftersmak på den Thailändska fotbollstungan utan ett större orosmoment är de två bytena man tvingades till av skador på Supachai Jaided och, ännu värre, 17-åriga underbarnet Suphanat Mueanta som i praktiken helt dödade lagets offensiv. Om dessa inte är tillgängliga blir uppgiften att ta sig förbi Irak långt mycket svårare för laget som drömmer om en biljett till Tokyo och sommarens OS.

Motståndet är obesegrat, men även utan vinst, hittills efter att ha hämtat upp 0-1 och tagit en pinne mot Australien, ett resultat som kanske var mer imponerande än insatsen bakom det, och att ha kvitterat två gånger om och fått med sig ett kryss i slutminuten mot Bahrain. Man har visat på fin inställning i båda matcherna men för att hoppet om en slutspelsplats ska leva så räcker det inte att kriga till sig ett kryss utan då är det vinst som gäller för Irak. Emedan kvitteringen mot Australien var ett resultat av en sublim individuell prestation så kom båda målen mot Bahrain från inlägg, ett vapen som kan visa sig minst lika effektivt mot Thailand.

Med en föredragen startelva att tillgå bör Thailand ses som favoriter, både med tanke på hemmaplansfördel och de tidigare insatserna, men med Ekanit Panya struken ur truppen redan innan turneringen så kan den eventuella avsaknaden av Suphanat bli minst sagt kännbar. Med eller utan thailändsk fotbolls stora framtidshopp så ska dock ett kryss inte vara en omöjlig uppgift.

A point or nothing, Thailand – Iraq, AFC U23 preview

After a very poor second half, that undid all the good work put in before the break against Australia on Saturday, has left the hosts of the 2020 AFC U23 Championships/Olympic Games Qualifiers in second place in Group A ahead of Tuesday’s clash with Iraq. But, given how the two opening matches have unfolded, the Young War Elephants should be feeling quite positive about the prospect of advancing to the knockout stages. The 5-0 thrashing of Bahrain was a display of fantastic attacking football, but also of some glaringly obvious defensive problems. The 2-1 defeat to Australia was not as shaky at the back, and even though Australia deserved to win in the end, they really struggled to create anything much before the physical differences between the two sides started to take its toll on Thailand. Offensively, the Thais created nothing after the break but created enough chances before half time to have won the game on another day. However, the loss is not the only thing to leave some dark shades on the Thai footballing palette, an even bigger worry will be two forced substitutions on Supachai Jaided and, more importantly, 17-year old wunderkind Suphanat Mueanta that saw any attacking threat completely evaporate. If these two aren’t ready to play, it will make the game against Iraq all the much harder for a team dreaming Olympic participation in the summer.

The opposition is unbeaten, but also without a win, after two rounds. Having come back from 0-1 to secure a draw against Australia, a result perhaps more impressive than the performance behind it, and going behind twice to earn a point in the last minute against Bahrain. Showing some fighting spirit in both games but fighting back from behind won’t be enough as they now need 3 points to have any chance of advancing in the tournament. While the equaliser against Australia was the result of some top individual quality, both goals against Bahrain came from crosses, which could prove an equally very potent weapon against the Thai defence.

With the expected starters available, Thailand should be considered slight favourites, based on home advantage as well as previous games in the competition, but with Ekanit Panya withdrawn from the squad before the tournament had even started, losing Suphanat could prove extremely costly. Still, a draw doesn’t look an impossible feat, even without the Great Thai Hope on the pitch.

Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (4/4)

Tiden går fort när man har roligt, den fjärde och sista delen av sammanfattningen av säsongen 2019 av T1 är redan här. En titelstrid kännetecknad av att alla Verkade göra allt för att undvika att vinna slutade i en enorm skräll, medan de andra tre var de förväntade kandidaterna inför säsongen.

4.Bangkok United(1)

Klarade inte av att omsätta vad som såg ut som ett strålande transferfönster i ett bättre lag och bygga vidare på sitt fina 2018. Prestationerna var inte alls lika stabila och det taktiska grundspel som man kunnat falla tillbaka på var långt ifrån lika uppenbart som tidigare vilket illustrerades av en svängig säsong med höga toppar och djupa dalar, under vilken även de redan betydande disciplinära problemen man kämpar med blev ännu större. Offensivt förlitade man sig alldeles för mycket på Nelson Bonillas och Vander Luiz individuella prestationer, trots att resultaten var bättre när en eller både dessa två var frånvarande. Det blev ett år man snabbt lär vilja glömma.

3.Port FC(3)

Spenderade mycket pengar inför säsongen, vilket börjar bli en vana, men tog bara in ett par spelare som verkligen aspirerade på startplatser och behöll kärnan av laget från 2018. Fick en finns start men hade det väldigt kämpigt mot toppkonkurrenterna och tappade även många poäng i på pappret enkla matcher. 2 poäng på 6 matcher i mitten av säsongen betydde att man halkade efter i toppen vilket i sin tur resulterade i ett tränarbyte och ytterligare en hel del pengar spenderade på transfermarknaden. Det följdes av en formtopp som tog laget tillbaka in i guldracet men kostade dem ändå i slutändan chansen till titeln. Med en andra raka tredjeplats och dessutom ett slut på den tioåriga titeltorkan, genom en FA Cup-vinst, som även betydde en kvalplats till ACL, så blev det ändå en framgångsrik säsong för Kevin Deeromram och Elias Dolah.

2.Buriram United(2)

Diogo Luis Santo drog till malaysiska JDT och i flyttlasset följde Burirams dominans med. Klubben testade ett antal nya utländska anfallare, däribland Rasmus Jönsson, men ingen funkade som man hade velat. Trots att laget inledde säsongen med 10 obesegrade matcher så blev det snabbt uppenbart att man inte längre på något sätt var en oöverkomlig motståndare för de andra lagen. Efter några extremt oväntade förluster och ett antal onödiga kryss så fort det såg ut som att man skulle skaffa sig lite andrum i toppen, men med en imponerande och lovande uppsättning thailändska spelare, åkte ändå Buriram för att möta nedflyttningsklara Chiangmai FC borta i den sista omgången som ligaledare. Det tog 53 minuter att spräcka nollan med målet som egentligen skulle betyda att Buriram trots allt skulle lyckas säkra en ny ligaseger men en sen kvittering gjorde så att Chiangrai United kunde smita förbi och till slut fick Buriram United fira tioårsjubileum utan en enda pokal. En enorm missräkning för ordförande Newin som redan hade begärt att förbundet skulle dela ut pokalen på hemmaplan i Isaan.

1.Chiangrai United(7)

Vad ska man säga om Chiangrai United? Med tanke på att klubben vunnit hela 3 cuptitlar (2 FA, 1 ligacup) under de två föregående säsongerna borde det kanske inte varit en så stor överraskning att laget var slagkraftigt. Cup- och ligaspel är dock två helt olika saker och ingen hade förväntat sig det här. Det hela är uppenbarligen ett resultat av ett bra rekryteringsarbete under lång tid, men som nämnts tidigare i den här sammanfattningen så var det inte en okontroversiell seger då man i praktiken hade sitt B-lag spelandes i samma serie i form av Chiangmai FC, som dessutom råkade vara laget som snodde pinnen mot Buriram som gjorde det möjligt för Chiangrai att ta hem hela klabbet. Ekanit Panya utvecklades enormt under sin lånesejour i Chiangmai och kallades tillbaka halvvägs in i säsongen, vilket gav den extra injektion av kvalitet som behövdes för att hålla hela vägen in. Med bara fyra matcher kvar ledde man serien med 2 poäng, men två raka kryss senare verkade man ha slarvat bort chansen och fick lita till att Buriram skulle klanta till det ytterligare en gång. På något sätt gick det vägen och Chiangrai kunde bryta Burirams och Muangthongs dominans och bli den tredje klubben att bli thailändska ligamästare på tio år.

Closing the books on the 2019 Thaileague (4/4)

Time flies, the fourth and final part of the 2019 T1 review is already upon us. A title race defined by everyone seemingly doing what they could to avoid coming out on top ended in a massive upset, while the other three were the prime suspects ahead of the season.

4.Bangkok United(1)

Failed to utilize what looked like a great transfer strategy and build on their very good 2018. The performances were not as solid and the tactical foundation they could earlier rely so much was not at all as obvious as previously, illustrated by the shaky nature of the season with considerable ups and downs in form along the way, and their disciplinary problems got even bigger than they were in the year before. Offensively the team became too reliant on the individual performances of Nelson Bonilla and Vander Luiz, even though it performed better overall when one or both of those players were unavailable. A year they will try to put behind themselves as quickly as possible.

3.Port FC(3)

Spent a lot of money before the season, as is becoming customary, yet only adding a couple of potential starters and keeping the core of players from 2018. Got off to a good start but struggled against the other title contenders and also dropped a significant amount of points in supposedly easy games. 2 points from 6 mid-season games saw them fall behind their rivals which prompted the club to change their manager and again spend big in the transfer market. A subsequent good run of form saw them claw their way back into the race but ultimately, it cost them any real chance they had at the title. However, a second consecutive third place finish, along with an end to a decade long title draught via an FA Cup-title that secured a place in the ACL playoffs, made the season a successful one.

2.Buriram United(2)

Diogo Luis Santo moved to Malaysian JDT, and took Burirams dominance with him. The club tried several new foreign attackers over the course of the season and no one worked out. Even after a start of 10 unbeaten games, it was glaringly obvious that the reigning champions was nowhere near the force they used to be. A few extremely unexpected defeats and a number of unnecessary draws at any stage where it looked like Buriram would put some distance between themselves and their competitors, but with an impressive and promising group of Thai players, Buriram still found themselves travelling to face an already relegated Chiangmai FC as league leaders on the last day of the campaign. It took 53 minutes to break the deadlock, and then it looked like they would still edge it to regain the trophy, but a late equaliser changed everything and Buriram United meant Chiangrai United snuck past them ended up celebrating their 10-year anniversary without a single piece of silverware to show for it. A massive disappointment to chairman Newin who had already requested for the FA to hand out the league trophy back home in Isaan.

1.Chiangrai United(7)

What to say about Chiangrai United? Knowing the club had won 3 cup titles (2 FA, 1 League Cup) in the previous two seasons, maybe it shouldn’t have been this much of surprise that it is a competitive side. However, cups and leagues are very different things and no one expected this. It is clearly a result of very successful recruitment over a long period of time, but as mentioned before, not an uncontroversial win, given the club had an effective B-team in the same league in the form of Chiangmai FC, that also happened to snatch the last round draw against Buriram that meant Chiangrai could win it all. Ekanit Panya benefitted massively from his loan spell at Chiangmai and was recalled in mid-season to inject the extra bit of quality needed to see it through. With four games to go, Chiangrai was two points clear at the top of the table, but consecutive draws mean they appeared to have squandered the opportunity and had to rely on Buriram making another mess of things on closing night. It all worked out and Chiangrai broke the dominance of Buriram and Muanghtong United to become only the third club to become champions of Thailand in ten years.