Utvärdering av CSL 2017 och tankar om CSL 2018

Ett mycket spännande första år med kinesiska Superligan

Ett år med minst sagt blandade känslor gav mig både de bästa (min dotters födelse) och värsta (en av mina allra närmsta vänners bortgång) upplevelserna i mitt liv har tagit slut och även om dessa händelser, tillsammans med arbetsbördan av universitetsstudier, inte gett mig tiden jag behövt för att producera vettigt innehåll till den här bloggen under de senaste nio månaderna ville jag ändå ta en titt i backspegeln och fundera över mitt första år med CSL när Hundens år 2018 tagit sin början och årets ligasäsong drar igång imorgon (jag ignorerar Evergrandes 4-1-överkörning av Shenhua i Supercupen eftersom det formatet, i alla versioner världen över, inte är något annat än en uppsminkad träningsmatch). CSL har sannerligen varit ett positivt tillskott i min fotbollstittarrepertoar. Inte på något sätt enkel att få grepp om, det bästa exemplet är de plötsliga och ofta oklara regeländringarna, som är förvirrande för fansen och måste göra långsiktigt planerande nästintill omöjligt för klubbarna, men spelet är mestadels mycket underhållande och matcherna lika oförutsägbara som själva ligans framtida struktur. CFAs ”skatt” på dyra utländska spelarköp har uppenbarligen dämpat spenderarlusten och det förtydligande kring regelns applikation som nyligen publicerades har på ett effektivt stoppad försöken som gjorts att kringgå den.

Guangzhou Evergrandes sjunde raka ligatitel må ha varit väntad men vägen dit var på intet sätt spikrak. Efter en knackig start kravlade sig Evergrande upp i täten men sumpade sedan otaliga chanser att göra något riktigt guldryck och hänga av sig Shanghai SIPG. Utmanarna var, lyckligtvis om en håller på Evergrande, dock fast beslutna att låta de regerande mästarna återerövra sin titel och kantoneserna kunde till slut jogga hem ligan med två omgångar kvar.

Min kännedom om CSL var, med undantag för de stjärnspäckade värvningarna som vissa klubbar stått för de senaste åren, knapp. Hulks övergång från Zenit S:t Petersburg till SIPG hade gjort mig riktigt förvånad eftersom jag höll honom som en av Europas allra bästa spelare och sedan Paulinho stått för en minst lika förvånande flytt från Evergrande till FC Barcelona är brassen nu ohotad etta som den bäste individuelle spelaren i Mittens Rike. Carlos Tévez farsartade år var i stort sett precis vad jag hade förväntat mig när jag läste om den, Alexandre Pato blev plötslig pånyttfödd och Eran Zahavi var fantastisk hela säsongen men det är roligare att tala om den inhemska talangpool som fångat min uppmärksamhet. Så som SIPGs Wu Lei som inte alls föll till föga omgiven av brasilianska stjärnor, och Gao Lin och Huang Bowen som båda stått för en mycket habil säsong för sitt Evergrande men det är deras lagkamrat, Yu Hanchao, som kommit att bli min personliga favorit bland de kinesiska spelarna. Yttern är oftast en fröjd att se men strålande blick och en del fantastiska prestationer när det kommer till slutprodukt. Olyckligtvis för det kinesiska landslaget så är ingen av spelarna jag nyss räknade upp i ett tidigt skede av sina karriärer, vilket för oss till U23-regeln som annonserades för ett år sedan. Eftersom jag utvärderade regeln efter halva säsongen tänker jag inte fastna i några siffror men kan ändå upprepa den slutsats jag drog vid tillfället: den har gjort lite, om något, för att främja utvecklingen av unga kinesiska spelare eftersom väldigt få som inte skulle fått spela utan den ändå fick mer än minimal tid på planen.

 

När det kommer till klubbarna så var det Beijing Guoan och Guizhou Hengfeng Zhicheng som överraskade mig mest i spelkvalitet. Båda lagen slutade i mitten av tabellen men om något av dem lyckas bli mer pålitliga i sina prestationer så kan de utmana om ACL-platser i år. Framförallt Guoan har visat att de kan utmana vilket lag som helst på en bra dag och med de kostsamma investeringarna (med skatt inkluderad) i Bakambu och Viera från Villarreal borde de kunna förbättra fjolårets 8:e-plats avsevärt. Guangzhou Evergrande har fortfarande inte hittat någon övertygande ersättare till Paulinho och får nu ses som en av några jämbördiga aspiranter till titeln som odiskutabelt tillhört dem under så många år. Shanghai SIPG och Hebei China Fortune är de främsta utmanarna i mina ögon och mina pengar kommer ligga på shanghaianerna som slutgiltiga segrare, framförallt på grund av Hulk. Både Tianjin Quanjian och Jiangsu Suning har gott om talang i lagen och lär vara de som slåss med Guoan om en eventuell öppning på den tredje AFC Champions Leagueplatsen. Wanda-koncernens stundande övertagande, i kombination med de stora namn som värvades mot slutet av transferfönstret, gör nyuppflyttade Dalian Yifeng till ett intressant tillskott i högsta serien, men jag har inget underlag för någon närmare utvärdering av vare sig dem eller den andra nykomlingen, Beijing Rehne.

Avspark för den första omgången är 19:35 lokal tid (12:35 svensk tid) och det är full fart direkt ur startgroparna med ett Guangzhou-derby mellan Evergrande och R&F!

Looking back and ahead to tomorrow’s CSL 2018 opening round

A very exiting year of introduction to the Chinese Super League

A true rollercoaster of a year that gave me the greatest (the birth of my daughter), as well as the most horrible (the loss of someone very close to me) experiences of my life has come to and end and although these events, in combination with the workload of university, has left far too little time for creating quality content for this blog during the last nine months, I still wanted to take a look in the rearview mirror and ponder my first year of following the Chinese Super League as I ring in the 2018 Year of the Dog ahead of tomorrow’s start of the season (disregarding Evergrande’s 4-1 thrashing of Shenhua in the Super Cup, as all matches of that format anywhere around the globe are simply glorified friendlies). The CSL has certainly been a positive addition to my football viewing spectra. Not the easiest league to wrap your head around, for example the untimely and often unclear changes of rules and regulations are confusing for the fans, and must make even short-term planning nearly impossible for the clubs, but the style of play is generally highly entertaining and the matches are often as unpredictable as the future structure of the league itself. The CFA “Tax” on big foreign player purchases has decisively slowed down spending and the recent specifications of its application efficiently stopped any attempt to maneuver around it.

The seventh consecutive league title for Guangzhou Evergrande may have been predictable, but the road leading up to it was anything but straight. After a slow start, Evergrande got back on top but then squandered numerous opportunities to put distance between themselves and Shanghai SIPG. The challengers were, however, hell bent on letting the reigning champions remain just that and the Cantonese giants could jog the title home with two rounds remaining.

I started out knowing little about the CSL, apart from the high-profile players brought in the last few years. Hulk’s transfer from Zenit S:t Petersburg to SIPG had me raising my eyebrows as I held him as one of the top players in all of Europe and, since Paulinho made his surprise move from Evergrande to FC Barcelona in august, he has reigned supreme in the Middle Kingdom, as far as individual quality goes. Carlos Tévez’s farcical one-year stint went pretty much as I expected when I first read about it, Alexandre Pato was re-born and Eran Zahavi was sensational all year but I prefer to focus on the domestic talent I have come to know. A few players have really caught my eye, such as SIPG´s Wu Lei who more than held his own amidst the Brazilian imports and Gao Lin and Huang Bowen has put in some solid performances for Evergrande but it’s their teammate Yu Hanchao who has become my personal favourite Chinese player. The winger is often a joy to watch with great vision and some top drawer end-product. Unfortunately for China´s national side, none of the players mentioned are in the early stages of their careers, bringing us to the U23-player rule announced ahead of last season. Since I evaluated said rule halfway through the season, I won’t dwell on it but simply repeat my conclusion that it has done little, if anything, to further the development of young Chinese players as few players who wouldn’t have played anyway got more than the bare minimum amount of time on the pitch because of it.

In regards to the clubs, Beijing Guoan and Guizhou Hengfeng Zhicheng were the two that surprised me the most in terms of quality. Both sides finished mid-table but If either was to add consistency to their repertoire they could make a serious go at the ACL-spots this year. Guoan especially have looked like they had a lot more to give as they can give any side in the league a real run for their money on a good day and with the very costly (including “tax”) investments in Bakambu and Viera from Villarreal, they should be able to see substantial improvement to last season’s 8th place finish. Guangzhou Evergrande have yet to find a convincing replacement for Paulinho and are now one of a few equal contenders for the top spot that has been theirs to lose for so many years. Shanghai SIPG and Hebei China Fortune are my main challengers and I my money will be on the Shanghainese to clinch the title, mostly because of Hulk. Tianjin Quanjian and Jiangsu Suning both have a fair bit of talent will be the sides fighting Guoan for a possible opening at the 3rd AFC Champions League spot. The imminent takeover by Wanda Group, and the big names brought in late in the transfer window, makes the newly promoted Dalian Yifeng an interesting addition to the top flite, although I have no real basis for making any further estimation of either them, nor the other newcomer, Beijing Rehne.

Kickoff for the first round is tomorrow at 19:35 local time (12:35 CET) and we really hit the ground running with a Guangzhou-derby between Evergrande and R&F. Game on!

Underhållande i Guangzhou

Två lag som skulle försöka greppa efter det sista halmstrået i jakten på en plats I nästa års AFC Champions League. Det var full fart från start och gästande Beijing Guoan som skapade de klara chanserna. Gästerna fick ett mål bortdömt när Song Boxuan, möjligtvis felaktigt, vinkades av för offside i sitt friläge i den femte matchminuten och med 25 spelade tvingades Cheng Yuelei att stäcka ut hela sin längd för att avstyra Zhang Xizhes långskott med fingertopparna. Guangzhou R&F hade stora problem med Guoans höga press men i den 29:e minuten tappade gästerna bollen på väg framåt och hemmalaget kunde ställa om snabbt genom Chen Zhizhao som spelade bollen till Eran Zahavi, fortsatte framåt och fick tillbaka den. Ensam med Yang Zhi gjorde Chen inget misstag utan placerade behärskat in ledningsmålet mellan benen på målvakten.
Målet gav R&F energi och man var nära att dubbla sin ledning redan i den 31:a minuten, Zahavi lyckades dock inget vidare med nicken utan bollen gick, via israelens axel, utanför stolpen. 2 minuter senare tog Guoan tillbaka initiativet och Cheng tvingades återigen visa sitt värde för hemmalaget när han avstyrde Jonathan Sorianos välplacerade frispark. Kort därefter spelade Guoan variant på ännu en frispark men det blev ytterligare en gång bara nästan för Guoan när Zhang Gongs kraftfulla avslut gick utanför. Gästerna hann även med några mindre kvalificerade chanser innan halvtidsvisslan ljöd men fick ändå gå till pausvila i underläge.

R&F kom ut och flyttade positionerna framåt istället för att slå vakt om ledningen. Satsningen gav nästan utdelning redan i den andra halvlekens första minut men Guoan lät sig inte avskräckas utan var nära att utjämna på ett inlägg innan klockan tickat upp till 48. Spelet var allt annat än ordnat utan matchen var vidöppen åt båda håll. R&F skapade mer på sju minuter än de gjorde under de första 45 och Guoan var även de fortsatt farliga. Zahavi var nära att utöka men stoppades av Yangs fina räddning efter 57 minuter. Trots R&F massiva uppryckning var ändå Guoans kvittering välförtjänt när den till slut kom efter att Soriano spelats igenom av Yu Dabao efter en timme.
Men huvudstadslagets lycka blev kortvarig för bara 8 minuter senare hittade Jiang Zhipeng en friställd Zahavi och CSLs skytteligaledare satte säkert dit sitt 25:e mål för säsongen.

Tillbaka i ledning föll så R&F till slut tillbaka och slog vakt om ledningen vilket fick matchen att se ut mer som i den första halvleken. Med skillnaden att Guoan nu hade svårt att omsätta spelövertaget i klara chanser. Det var helt enkelt för trångt i straffområdet för att hitta igenom och hemmalaget kune hålla undan till tre mycket viktiga poäng i en redan ytterst framgångsrik säsong. För Guoan var det ytterligare ett exempel på vad som blivit deras signum i år, underhållande offensivt men en ineffektivitet som resulterat i mycket mindre än de ofta förtjänat.

Last chance in Guangzhou

Two teams making a last go at holding on to distant ACL-dreams for next season faced off in Guangzhou. It was high intensity from the start with visiting Beijing Guoan getting the clear chances, the visitors had an early goal disallowed when Song Boxuan was played through, and may well have been onside, in the fifth minute and after 25 minutes Zhang Xizhe forced Cheng Yuelei to stretch his body to full length to reach the ball with his fingertips. Guangzhou R&F had all kinds of trouble dealing with Guoan’s high pressure but, in the 29th minute, Guoan lost the ball going forward and the home side broke quickly through Chen Zhizhao who handed the ball off to Eran Zahavi, continued straight ahead and was played clean through by the Israeli to make no mistake and place the ball calmly between the legs of Yang Zhi to put his side in front.
R&F were encouraged by taking the lead and nearly doubled it in the 31st minute, but Zahavi failed to get a proper connection with the header and the ball went wide off his shoulder instead. 2 minutes on Guoan took back the initiative and Cheng was once again forced to show his worth for the home side to keep Jonathan Soriano’s nicely curled freekick out. Short thereafter, a free-kick routine set up Zhang Gong but the powerful shot ended up wide in yet another almost-moment for Guoan, who created a few more, less qualitative opportunities, before going into the break still trailing.

R&F came out and, instead of falling back and defending the slender lead, moved positions forward to try and even out the odds which nearly resulted in 2-0 within the first minute of the second half. Guoan were hardly deterred and nearly equalised from a header before the clock had reached 48 minutes. The game was anything but organised and it was wide open at both ends. R&F created as much in 7 minutes as they did in the first 45 and Guoan still looked dangerous as well. Zahavi came close to adding to the tally again but was denied by a fine save by Yang in the 58th minute.
Despite R&F’s massive improvement in the second half, the equaliser was thoroughly deserved when it finally came as Soriano was set up by Yu Dabao and slotted home after an hour of football. The capitals happiness was, however, ephemeral and lasted only eight minutes before CSL top-scorer Eran Zahavi was played through by Jiang Zhipeng and put the ball past Yang for his 25th goal of the season.

Back in front, R&F fell back and the match looked more like it did in the first half. However, Guoan had more trouble turning possession into chances. It was simply too crowded in the R&F box to find any openings and the home side held on to get three very important points in their already very successful season. For Guoan it was another example of the theme of their 2017, attractive offensive play but ineffectiveness resulting in less than what they may have deserved.