Inför Thaileague 1, 2020. Lag 1-4

Thaileague 2020 premiärdagen är äntligen här, och med den kommer även den sista delen av förutsägelserna inför säsongen. Dags att titta närmare på kvartetten som förväntas slåss i den absoluta toppen. Dags för lag 1, 2, 3 och 4:

1. Buriram United

Diogos flytt till malaysiska JDT satte djupa spår men det var ändå bara det enorma snedsteg som slutade i kryss borta mot redan nedflyttningsklara Chiangmai FC i slutrundan som stod emellan Buriram och ännu en ligatitel. Erfarenheten som kommit av att inte ha den överlägsne brassen där för att rädda laget ur varje knipa kommer ändå tveklöst vara mycket värdefull när de unga inhemska spelarna ska försöka ta nästa steg och inleda en ny dominant era i Thailand. Två nya sydamerikaner, argentinaren Bernardo Cuesta och brassen Ricardo Bueno, får fram till sommaren på sig att visa att de räcker till i klubbens fortsatta sökande med ljus och lykta efter passande utländska anfallsalternativ. Om dessa två inte duger, som så många före dem, så står underbarnet Suphanat Meuanta redo att slå nya rekord och bli ordinarie innan han ens hunnit fylla 18, uppbackad av sin storebror Supachok Sarachat som kommer allt närmare en flytt till en större liga och säkerligen skulle vara väldigt nöjd med att kunna packa ner en guldmedalj när flyttlasset väl går. Backlinjen är densamma som förra året och det enda frågetecknet är egentligen Jung Jae-yong som ersätter Hajime Hosogai. Sydkoreanens CV antyder dock att det är ett problem som vilken annan klubb i T1 som helst gärna skulle hantera. På förhand är titeln Burirams att förlora.

Håll ett öga på: Suphanat Meuanta

 

2. Bangkok United

Gick bakåt i utvecklingen under 2019, en hel del finfina värvningar inför säsongen till trots, och det såg ut som att Mano Pölkings dagar var räknade. Klubben visade dock prov på återhållsamhet och tränaren har fått förnyat förtroende, dessutom med i stort sett samma trupp, förutom att Brenner hämtats in som vikarie för långtidsskadade skyttekungen Nelson Bonilla, och att otvivelaktig kvalitet i form av Hajime Hosogai lånats in från Buriram. Stadgan borde bära frukt och Bangkok United ser ut att vara det mest troliga hindret på titelns förmodade väg tillbaka till Buriram.

Håll ett öga på: Anon Amonlerdsak

 

3. Chiangrai United

En minst sagt oväntat ligatitel, men inte alls en oförtjänt sådan. Med ett lag som metodiskt byggts över tid, som är och förblir solitt i varje lagdel. Behåll alla nyckelspelare förutom Willam Henrique som flyttade till Prachuap, men som den enhet det här laget är så lär det inte försvara Chiangrai på samma sätt som det hade gjort med i stort sett alla andra lag i serien. Även om ersättaren Mailson är oprövad i sammanhanget så kommer Sivakorn Tiatrakul och Ekanit Panya att ge Bill tillräckligt med understöd längst fram för nykomlingen ska få nog med tid på sig att landa i sin nya hemmiljö. Det är svårt att se en upprepning av bragden från i fjol men man lär göra ett ordentligt försök och åtminstone sätta press på toppen.

Håll ett öga på: Ekanit Panya

 

4. Port FC

Förbättrar stadigt sina resultat sedan återkomsten till T1. 9:eplatsen 2017 har följts av två raka 3:eplaceringar med en FA Cup-titel, klubbens första pokal på tio år, som grädde på moset i höstas. Spenderade stort under transferfönstret, med årets bomb i form av Heberty Fernandes från ärkerivalen Muangthong som kronjuvelen. Så då är väl allt klappat och klart för att ta det sista steget och bärga ligatiteln? Inte alls, stora namn som Charyl Chappuis, Adisak Kraisorn och redan nämnde Heberty har hämtats in men ingen av dessa erbjuder det Port saknat i sina tidigare satsningar. Det är faktiskt svårt att se hur någon av dessa egentligen gör laget speciellt mycket bättre, speciellt som Ports tränare alltid verkar vara under strikta order om att välja namn före kvalitet. 2020 kommer knappast bjuda på samma kamp om att undvika att vinna ligan som 2019 och mer välfungerande kollektiv lär lämna Port i kölvattnet.

Håll ett öga på: Tanasith Sripala

Thaileague 1, 2020, preview. Team 1-4

The day has finally come for the start of the new league season and, with that, our preview comes to an end with the four teams expected to battle it out at the very top of the table. Here’s teams 1, 2, 3, and 4:1

1. Buriram United

Suffered immensely from the sale of Diogo to Malaysian JDT but still only failed to retain the title due to a complete mess up ending in a draw against already relegated Chiangmai FC. The experience of not having the supreme Brazilian bail them out of every possible hardship will undoubtedly be valuable as the young domestic set of players look to take the next step to begin an era of renewed dominance in Thailand. Two new South Americans, Argentinian Bernardo Cuesta and Brazilian Ricardo Bueno, will have until the summer window to try their luck as the club keeps searching for suitable foreign attacking options. If these don’t work out, like more than a few before them, wunderkind Suphanat Meuanta is more than ready to keep breaking records and become a regular starter before even celebrating his 18th birthday, supported by his older brother, Supachok Sarachat who is edging ever closer to moving to a bigger league and would love to pack a gold medal once he’s finally on his way. The back line is intact and the only question mark is Jung Jae-yong, who has arrived to replace Hajime Hosogai, but the resume of the South Korean newcomer suggests it’s a the kind of uncertainty any club in T1 would relish. The title is really Buriram’s to lose going into the season.

Player to watch: Suphanat Meuanta

 

2. Bangkok United

Regressed in 2019, despite some very good signings ahead of the season, and it looked like Mano Pölking was out the door. The club has showed unusual restraint and maintained faith in their manager, as well as kept the squad intact, yet bringing in Brenner as a replacement for top scorer Nelson Bonilla who is out for half the season with and injury, and some unquestionable quality in Hajime Hosogai as a loanee from Buriram. The consistency should pay off and Bangkok United looks like the most likely obstacle to the title returning to Buriram.

Player to watch: Anon Amonlerdsak

 

3. Chiangrai United

The most unexpected of champions, but not an undeserved one. A team built over time that is thoroughly solid in every part of the pitch and will continue to be just that. Held on to every key player except Willam Henrique who left for Prachaup, but the way this unit works it shouldn’t weaken Chiangrai the way it would most other teams in the league. An untested new Brazilian winger in the form of Mailson has been brought in as the replacement but Sivakorn Tiatrakul and Ekanit Panya provides enough support to Bill up front for the new arrival to be given time to settle in. Very unlikely to repeat the feat from last year but will make a proper go at it and put some pressure on at least.

Player to watch: Ekanit Panya

 

4. Port FC

Steadily improving after returning to T1 and finishing 9th in 2017. Consecutive 3rd place finishes since, topped off with an FC Cup win, the clubs first piece of silverware in a decade last year. Big spending during the transfer window, with the massive shock of bringing in bitter rivals Muangthong’s biggest star Heberty Fernandes as the piece de resistance, and everything ready for that final step to claim the title? Not really, big name players have been brought in in the form of Charyl Chappuis, Adisak Kraisorn and the aforementioned Heberty, its just that none of these players bring what Port have been lacking when trying to challenge for the crown. In fact, it’s hard to see any one of them significantly improving the team, especially as Port managers always seem to be under strict orders to play the biggest names, rather than the best players available. 2020 will probably not become the fight not to win the league we saw in 2019, and the more well-functioning competitors will probably end up leaving Port in the dust.

Player to watch: Tanasith Sripala

Klubbprofil: Buriram United

Namn:
Buriram United FC

Grundad:
2010, som Biruram PEA

Smeknamn:
Åskslottet

Från:
Mueang Buri Ram, provinsen Buriram. Population cirka 28’000

Stadium:
Chang Arena, kapacitet 32’600

Manager:
Božidar Bandović

Ordförande:
Newin Chidchob

Svenska spelare:
Rasmus Jönsson

Beskrivning:
Ett thailändskt topplag under hela sin existens som började 2010 efter att den inflytelserike Buriram-födde politikern Newin Chidchob tog över Provincial Electrical Authority, en Ayutthaya-klubb som vunnit Thai Premier League 2008, i slutet av 2009 och flyttade den till sin hemstad på den södra änden av Korat-platån inför den kommande säsongen med ett löfte om gratis bussar till hemmamatcherna för den ansenliga supporterskaran i Ayutthaya. Det är lätt att konstatera att inte många var villiga att följa sin klubb till sitt nya hem, ungefär fem timmar enkel resa bort, och det var nu länge sedan några sådana bussar rullade. Hypermoderna Chang Arena är sällan fylld till bredden men det är inte helt oväntat när ens stadium har plats för fler åskådare än det bor människor i staden och snittpubliken är bland de största i Thailand. Buriram lider inte av någon brist på supportrar, tvärtom så är deras matchtröjor ett normalt inslag i gatubilden i de flesta städer runtom i landet. Klubben, vars emblem visar det uråldriga hinduistiska khmertemplet Phanom Rung och kommer från en provins med en betydande khmerminoritetsbefolkning, är en grundsten i Newins synbara satsning på att förvandla staden till Thailands sporthuvudstad, där han redan säkrat rättigheterna till att arrangera tre MotoGP-lopp med start 2018, och när en dröm om att även få Formel 1-cirkusen att komma till stan.

Efter att ha flyttat till Buriram slutade PEA först 2:a och sedan 1:a i både Thai Premier League(nu känd som Thai League 1) och Ligacupen 2010 respektive 2011 och vann FA Cupen 2011, innan metamorfosen fullbordades och klubben blev Buriram United inför säsongen 2012. Framgången har fortsatt med ytterligare fem ligatitlar, utan att någonsin sluta sämre än 4:a(två gånger varav en under 2016 när säsongen avbröts i förtid) och har också samlat ihop fyra ligacuper och tre FA-cuper till till dags datum. Klubben har även inlett ett samarbete med de tyska jättarna i Borussia Dortmund och gjort stora investeringar i sin akademiverksamhet vilket redan börjat bära frukt och bidra till det thailändska landslaget i form av Supachok Sarachat, och hans yngre bror Suphanat Mueanta som är den yngste spelaren någonsin att göra mål i både T1 och AFC Champions League och debuterade i landslaget under sommarens Kings Cup vid blott 16 års ålder. De utländska stjärnorna är kaptenen Andrés Túñez, tidigare venezuelansk landslagsman och med många år erfarenhet från spansk fotboll, Hajime Hosogai, en före detta nyckelspelare i det japanska landslaget och en lång och framgångsrik karriär i framförallt Bundesliga, Arsenalprodukten Nacer Barazite och svenska Rasmus Jönsson, som varit både i Bundesliga och gjort ett par matcher i vårt svenska a-landslag. Buriram tappade thailändsk fotbolls mest dominanta spelare någonsin när brassestjärnan Diogo Luís Santo såldes till den malaysiska storklubben JDT i vintras och den tänkte ersättaren, Osvaldo Filho, flyttade hem till Brasilien redan innan årets säsong sparkat igång. Efter det har klubben uppvisat ett exceptionellt kort tålamod i sin jakt på en tillfredställande ersättare, Modibo Maïga försvann lika fort som han kommit in och Pedro Júnior ansågs för ojämn och fick bara en halv säsong på sig trots att han stod för några fantastiska insatser. Det är en klubb som helt enkelt inte nöjer sig med mindre än det bästa.

Club Profile: Buriram United

Name:
Buriram United FC

Founded:
2010, as Biruram PEA

Nickname:
Thunder Castle

Location:
Mueang Buri Ram, Buriram Province. Population circa 28,000

Stadium:
Chang Arena, capacity 32,600

Manager:
Božidar Bandović

Chairman:
Newin Chidchob

Description:
Existing only ever as a top team in Thailand, it was founded in 2010 after the prolific Buriram politician Newin Chidchob had taken control of Provincial Electrical Authority, a then Auytthaya-based club that had won the Thai Premier League in 2008(now known as Thai League 1), in late 2009 and moved the club to his hometown on the southern edge of the Korat-plateau ahead of the new season with a promise of running a free bus service to home games for the substantial fanbase in Ayutthaya. It’s safe to say, not too many were willing to follow their club to a new home a roughly five hour one-way trip away and the shuttle-buses are now long gone. The ultra-modern Chang Arena is rarely overflowing but that is to be expected when your stadium holds the entire population of the city and then some and the average numbers are among the biggest in Thailand. Buriram United do not suffer any shortage of fans with their kits being a familiar sight on the streets of most cities around the country. The club, whose crest depicts the ancient Hindu Khmer temple of Phanom Rung and is from a province holding a significant Khmer minority population, is a pillar in Newin’s apparent attempt to rebrand the City “the sporting capital of Thailand”, having secured a three year right to host a MotoGP race starting in 2018, and eying the possibility to host the Formula 1.

After moving to Buriram, PEA finished 2nd and 1st in both the Thai Premier League and League Cup in 2010 and 2011 respectively, and won the FA Cup in 2011, before completing its transformation and entering the 2012 season as Buriram United. The success has continued with the club winning another 5 league titles and never finishing below 4th place (twice, one of which was in the abandoned 2016 season). It has also racked up 4 more League Cups and 3 more FA Cups to date. The club has established a partnership with German giants Borussia Dortmund and made hefty investments in its academy, that has already produced a couple of senior Thai internationals already in Supachok Sarachat, and his younger brother Suphanat Mueanta who’ve become the youngest player to score in both T1 and the AFC Champions League ever and made his senior national team debut in this summer’s King’s Cup at only 16 years old. The big foreign names are skipper Andrés Túñez, former Venezuelan international and with many years of experience from Spanish football, Hajime Hosogai, a former key player for Japan and a long and successful career in predominantly the German Bundesliga, Nacer Barazite, a product of the Arsenal FC academy, and Rasmus Jönsson, with a couple of senior caps for Sweden and some experience from the German Bundesliga but with most of his career spent in Scandinavia. Buriram saw the most dominant player in Thai football history, Brazilian ace Diogo Luís Santo, leave for Malaysian giants JDT in the winter and Osvaldo Filho was supposed to pick up the slack but moved back to Brazil before the season started. Since then, there has been little patience in the hunt for a suitable replacement. Modibo Maïga was barely in the door before being shown the very same one, Pedro Júnior put up a few sterling performances but was still only given half a season due to inconsistency. It is simply a club that does not settle for anything but the best.