Urawa Red Diamonds till final i ACL

Årets östasiatiska mästare skulle koras, och Al-Hilals motståndare I kontinentalfinalen utses, när Shanghai SIPG gästade Urawa Red Diamonds tidigt på onsdagskvallen. De både lagen stod inför att rädda sina säsonger, med Urawa fast i ingenmansland i J-League och SIPG som kryssade sig ner till 6 poäng ifrån tabelltoppen med 3 omgångar kvar, i helgens möte med tabelljumbon Liaoning Kaixin, även om de vid förlust idag ändå skulle ha Kinesiska cupen som en sista livlina för André Villas-Boas att hålla sitt löfte om minst en bärgad titel under sin första säsong.

Efter lagens 1-1 kryss i semifinalens första möte talade allt för att de japanska värdarna skulle vara hoppfulla om att deras stabila hemmaspel framför ”Den röda väggen” skulle bära dem hela vägen till final. Med tanke på att SIPG inte är alls lika starka borta och att Urawa vann motsvarande möte i gruppspelet med 1-0 så fick hemmalaget ses som förhandsfavoriter.

Det tog bara 10 minuter för Urawa att spräcka nollan när en strålande hörna från Yosuke Kashiwagi nådde Rafael Silva som, med Oliver Bierhoff-liknande kraft, nickade bollen via Yan Junlings hjälplösa händer in i nät. Målet betydde imponerande 7 på 10 ACL-matcher för brassen. Urawa hade startat bäst och målet gav en extra energiinjektion som resulterade i en rasande jakt på ytterligare ett mål. Efter några tappade bollar på väg framåt, följda av farliga omställningar från SIPGs namnkunniga anfall, mattades värdlagets entusiasm av något och spelet jämnades ut efter drygt 20 minuter spelade. Lagen grupperade om och det halsbrytande tempot ersattes av mer sidledsspel under den andra halvan av första halvlek. Mycket eftersom Reds föll djupare ner och SIPG hade svårt att hitta vägar igenom det låga försvaret.

Efter pausen hade gästerna anpassat sig till hemmalagets mer defensive inställning och ökade tempot i sitt passningsspel. Man hotade mer men blottade sig även mer för kontringar vilket ledde till att matchen åter öppnade upp sig. Tio minuter in på den andra halvleken var Tomoaki Makino nära att utöka ledningen på ännu en fint slagen hörna av Kashiwagi men nicken gick i ribban och över. Efter 70 spelade minuter tvingade skyttekungen, Shinzo Koroki, Yan till en kvalificerad räddning för att hålla sitt lag kvar i matchen. Trots all individuell kvalitet så blev SIPG bara mindre farliga ju längre matchen led och Reds blev därmed bara mer trygga i sin ledning. Gästerna lyckades inte ens skapa någon riktig slutforcering och Urawa tog sig säkert och bekvämt vidare till 2017 års AFC Champions League-final och en chans att upprepa bedriften från 2007 att bli Asiatiska mästare.

Impacts of the Chinese U23-rule, so far

I was very sceptical when I first heard about the sudden changes in regulations regarding the number of foreign players and, even more so, the bizarre rule stating that all teams were required to start each match with at least one Chinese player born on January 1 1994 or later. I can’t say the first 15 out of 30 rounds of the CSL has done anything to convince me I was wrong. Leaving the ridiculous notion that limiting the amount of foreign talent would raise the quality of either the league or the Chinese national team (just look at how Russian football has plummeted in quality since the government decided to enforce similar regulations a few years back to improve their chances when hosting next year’s FIFA World Cup) aside, I’ll take a closer look on how the clubs have dealt with the U23-rule so far. It’s especially interesting as the CFA recently announced that the rule will be adjusted in the future to somehow force teams to match the number of foreign players used in any match, with an equal number of domestic U23-players.

For coaches in China, silence seems to have prevailed. The CFA is practically a government organisation (run by officials considered not fit for more important positions, and certainly something that FIFA would have a look at, if they had any intent of enforcing their own laws and principles) and therefore caution is observed in regards to criticism of their decisions (Hulk and Wu Lei being suspended for two matches for a vague protest of Oscars 8-match ban, and their manager André Villas-Boas receiving the same punishment for standing near them during the process is a good example of what may happen if one decides to speak out). However, displeasure has been evident in how most coaches have made use of their required Under-23 player. The most common practice so far is substituting the U23 early on, often during the first half, to bring on a more qualified player, with the most flagrant example being André Villas-Boas’ treatment of defender Zhang Huachen. The 19-year old has started 10 in of SIPG’s matches (the first 10) so far in the CSL and averages less than a quarter of an hour on the pitch, with a whopping 30 minutes during the opener against Changchun Yatai reduced to a mere 8 in his latest appearance in the derby against Shanghai Shenhua. In addition, he has still to be selected, even for the bench, in the AFC Champions League. Does anyone seriously believe that this is helpful to his development as a footballer? Perhaps he is insanely strong mentally and relishes the challenge but my guess is, most young players would have some serious work to do, confidence-wise, in such a situation. Zhang is in no way alone, Chen Ji has been in Jiangsu Suning’s starting eleven 7 times and has had just over 20 minutes per match to show his worth, about the same goes for Liaoning Kaixin’s Sun Zhaoliang (although he’s played one more match than Chen) and Yang Liyu who’ve played about 25 minutes on average in his 12 starts for Tianjin Teda. These players are obviously not considered good enough to even be given an honest chance by their managers and putting them out on the pitch as token youngsters is of no benefit to anyone.
There are some U23-players who do get sufficient playing time, Nan Song has been substituted in all of his 13 appearances with Chongqing Lifan but normally plays for more than an hour, Zhong Jinbao has started an equal number of matches for Henan Jianye, including playing the full 90 minutes five times and averaging 75 minutes on the pitch (down to 71, if counting twice coming on from the bench). Zheng Dalun has been named in Tianjin Quanjian’s starting line-up 9 times and, with 2 full 90 minute appearances, his mean playing time is over 82 minutes (64 minutes, including 5 times a substitute).

The difference between the two groups of players are that the latter all belong to teams not troubled by the new rule, as they use more than one player meeting the requirements anyway. Hence, a qualified guess is that they would get just as much playing time without the new regulations. Even including these players, the average playing time for any starting U23-player substituted is still less than a full half. If the managers have so little faith in their young players, it constitutes a serious problem for Chinese football, but that alone should provide motivation enough to make an effort to develop them better in the future. Rules like this, especially in combination with limiting the number of foreigners, will only mean that Chinese clubs, just like Russian ones, end up overpaying average domestic players. When young players get paid big money simply for showing up, they tend to get complacent and think they’ve arrived although they’ve barely started moving. I can’t even begin to count the number of English players that looked very interesting at 18 but simply stopped learning once they became regular in the first team.
Also, the CSL-clubs must realise that to be competitive in the long run, they need to be able to bring players up through the ranks because, even though they may be able to offer wages that scare off competing clubs in Europe to 3-4 great players, they will never be able to match wages of the squad players keeping standard of football in the big leagues so much higher. To be perfectly honest, 23 is a high enough age that it should be easy for any team in the league to find at least one player good enough to keep a regular spot in the side.


Method and source

The numbers I’ve accounted for are gathered from match reports published on http://us.soccerway.com. I’ve simply looked at the players substituted in every match and recorded the playing time. However, I’ve only recorded the numbers of the first U23-player substituted for each side in any given match, meaning, the average numbers stated for all matches are approximate. I believe that this doesn’t affect the relevance as it only excludes substitutions made by teams starting with more than one U23-player. The specific players named are some of those I’ve taken a closer look at, based on the frequency they appeared in the overview. When computing average playing time for a player that has played full matches, I only counted the regular 90 minutes of each such occasion. But, when factoring in the times the player came on from the bench, I used a standard estimation of 3 minutes of stoppage time.

Effekter av den kinesiska U23-regeln såhär långt

Jag var mycket skeptisk när jag läste om de plötsliga regeländringarna som, kort före säsongsstart, sänkte det tillåtna antalet utländska spelare per lag och match i CSL, och än mer konfunderad av den bisarra regeln att alla lag var tvungna att ha minst en kinesisk spelare född den första januari 1994 eller senare i startelvan. Jag kan inte påstå att de 15 inledande omgångarna (av 30) har visat upp något som skulle kunna övertyga mig om att jag hade fel. Om vi lämnar den befängda tanken att en begränsning av antalet utländska spelare skulle höja kvaliteten i vare sig ligan eller det kinesiska landslaget därhän (titta bara på hur det ryska landslaget varit i fritt fall sedan de införde liknande regler i ett försök att förbättra sina chanser i hemma VM-nästa år), så tänkte jag ta en närmare titt på hur klubbarna hanterat U23-regeln under den första halvan av säsongen. Det blev dessutom extra angeläget när det kinesiska förbundet nyligen meddelade att regeln i framtiden ska utökas till att, på något sätt, tvinga alla lag att matcha antalet utländska spelare i alla matcher, med motsvarande antal inhemska U23-spelare.

För tränarna i Kina har det varit locket på, fotbollsförbundet är fortfarande i det närmaste att betrakta som en statlig myndighet (ledd av partimedlemmar som inte anses kompetenta nog för viktigare uppgifter och något som FIFA, om de haft någon som helst ambition att upprätthålla sina egna stadgar, skulle utreda grundligt) och därför måste all kritik mot dess beslut vara noga övervägda (att Hulk och Wu Lei blev avstängda i två matcher vardera för en abstrakt protest mot Oscars 8-matchers avstängning nyligen, och att deras tränare, André Villas-Boas, fick samma bestraffning för att ha stått nära dem under tiden, är ett bra exempel på vad som kan hända när någon bestämmer sig för att vädra sitt missnöje). På planen har missnöjet däremot varit tydligt i hur tränarna valt att använda sig av de obligatoriska U23-spelarna och det tydligaste exemplet är just Villas-Boas behandling av sin ytterback, Zhang Huachen. 19-åringen har startat i 10 av SIPGs matcher (de första 10) hittills och snittar på mindre än 15 minuters speltid, med en halsbrytande halvtimme i premiären mot Changchun Yatai men bara 8 minuter i sitt senaste framträdande i derbyt mot Shenghai Shenhua. Dessutom har han inte ens fått sitta på bänken i AFC Champions League. Är det någon som på fullaste allvar tror att det här är positivt för hans utveckling som spelare? Kanske är han otroligt stark mentalt och njuter av utmaningen han ställts inför men min gissning är att de flesta unga spelare får en hel del att arbeta med när det kommer till självförtroendet i en sådan situation. Zhang är på intet sätt ensam, Chen Ji har varit uttagen i jiangsu Sunings startelva sju gånger och fått lite drygt 20 minuter per gång på sig att visa vad han går för och detsamma gäller på Liaoning Kaixins Sun Zhaoliang (som startat en match mer än Chen) och Yang Liyu, som spelat ungefär 25 minuter i snitt i sina 12 starter för Tianjin Teda. Dessa spelare anses uppenbarligen inte vara tillräckligt bra för att ens få en ärlig chans av sina tränare, och att ställa ut dem på planen som symboliska ungdomsspelare gör ingen som helst nytta.
Det finns också en del U23-spelare som faktiskt får ordentligt med speltid. Nan Song har visserligen blivit utbytt i alla sina 13 matcher för Chongqing Lifan men spelar normalt i över en timme. Zhong Jinbao har startat lika många matcher för Henan Jianye och snittar 75 minuter på plan, inklusive två hela 90-minutersframträdanden (71 om vi räknar in de två matcher han blivit inbytt). Zheng Dalun har 9 starter för Tianjin Quanjian, och har två gånger fullföljt matchen, med en genomsnittlig speltid på 82 minuter (64 inklusive de fem gånger han börjat på bänken).

Skillnaden mellan dessa två grupper av spelare är att den senare tillhör klubbar som alla ändå använder sig av fler än en spelare som uppfyller U23-kriterierna. Därmed kan vi gissa oss till att de hade spelat lika mycket även utan de nya reglerna men även med dessa inräknade så spelar den typiska startande U23-spelaren mindre än en full halvlek. Att tränarna har så lite förtroende för sina unga förmågor är sannerligen ett stort problem för kinesisk fotboll men detta borde i sig vara tillräckligt för att få klubbarna att satsa mer på att utveckla sina framtida talanger. Regler som dessa, speciellt i kombination med en begränsning av antalet utlänningar, kommer leda till att kinesiska, likt ryska, klubbar överbetalar medelmåttiga inhemska spelare. När unga spelare får stora pengar bara för att vara där tenderar de att bli bekväma och tro att de nått ända fram, trots att de knappt startat. Jag kan inte ens börja att räkna alla de engelska 18-åringar som sett väldigt intressanta ut, bara för att sluta lära sig något överhuvudtaget så fort de blivit hyfsat regelbundna spelare i a-laget.
CSL-klubbarna måste också förstå att, för att kunna upprätthålla standarden på sikt, så måste de kunna få fram sina egna spelare eftersom de, trots att de kan skrämma bort europeiska klubbar med höga löner till ett fåtal storstjärnor, aldrig kommer kunna betala samma pengar för de truppspelare som håller kvaliteten i de stora ligorna så mycket högre. Om man ska vara helt ärlig så är 23 en så pass hög ålder att det egentligen inte ska vara några som helst problem för vilket lag som helst i ligan att hitta åtminstone en spelare som är tillräckligt bra för att skaffa sig en ordinarie plats i elvan.


Metod och källa

Siffrorna jag redovisar är hämtade ifrån matchrapporter på http://us.soccerway.com. Jag har helt enkelt tittat på de utbytta spelarna i varje match och noterat deras speltid. Jag har dock bara räknat den först utbytte U23-spelaren i varje lag i en match, vilket betyder att den genomsnittliga tiden för alla utbytta spelare är ungefärlig. Jag anser emellertid att detta inte har någon bäring på relevansen eftersom de byten jag då inte registrerat har gjorts av lag som ändå startat med fler än en U23-spelare. De namngivna spelarna är några av de jag tittat närmare på, baserat på hur ofta de återkommer i den övergripande statistiken. När jag beräknat den genomsnittliga speltiden för spelare som spelat hela matcher har jag endast räknat de ordinarie 90-minuterna för dessa tillfällen men i de fall spelaren blivit inbytt har jag använt 3 minuters tillägg som ett standardantagande.