Closing the books on the 2019 Thaileague (3/4)

Already done with the bottom half and into the upper regions we go, four sides that stayed clear of any real risk and performed about as expected with one big exception. Whether they will be happy or not with their season, here comes teams 5, 6, 7, and 8:

8.Ratchaburi Mitr Pohl FC(10)

Despite the customary chaos and changing of head coaches that the club has become somewhat famous for, perhaps also responsible for the poor start to the season, Ratburi significantly improved on their disappointing 2018, very much thanks to the outstanding performances of Martiniquais attacker Steven Langil. Even came close to some silverware and a place in the ACL qualifiers but finally lost the FA Cup-final against Port FC after VAR made a spectacularly poor return to Thai football.

7.Chonburi FC(6)

Like Ratchaburi, and despite a promising open day draw away to Buriram United, Chonburi started out 2019 looking like they would struggle to survive. mid-season managerial change resulted in the many new players finally starting to function as a unit, even though the outstanding individual performer Lukian Araujo was lost to Japanese Jubile Iwata for basically nothing after a former chairman decided to try to help out and epically messing up, and the team shot up the table, finally landing just one short of the predicted 6th place.

6.Samut Prakan City FC(11)

Overall a very successful first year, not only in T1 but in any competition, for the club who took over Pattaya United’s license. Punching far above their weight and fighting for the top spots for quite some time, before losing their manager and starting to perform more in accordance to the individual quality in the squad. It was a season of two halves, the first so good that SPCFC secured 6th place, despite playing like a relegation candidate for the second one.

5.Muangthong United(4)

Just like Samut Prakan, MTU had a season of two halves, but a reversed one. It took two managerial changes before a true expert in Thai football success, Alexandre Gama, came in to sort out the mess that a complete and utter disaster that was the first half of the season. With 13 points at the halfway point, it actually looked like the four-time league champions were in danger of relegation. After Gama put his magic touch to the squad, they played like title contenders but it was too little, too late, for 2019 to bring any real success. Still, more or less meeting expectations over the course of the year.

Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (3/4)

Undre halvan redan avklarad och vi kan gå vidare till de övre regionerna. Fyra lag som klarade sig undan utan större risk och presterade ungefär som förväntat, med ett rejält undantag. Oavsett om de är nöjda med hur säsongen utvecklades eller ej så kommer här lag 5, 6, 7 och 8:

8.Ratchaburi Mitr Pohl FC(10)

Trots det sedvanliga kaoset och tränarbytandet som blivit nästan synonymt med klubben och kanske också var förklaringen till den svaga säsongsinledningen, så gjorde Ratburi avsevärt bättre ifrån sig än under föregående år. Den största anledningen till det stavas Martiniques anfallare Steven Langils ganska enastående insatser och man kom till och med nära att ta hem en titel och säkra en plats i kvalet till ACL. Det tog dock stopp i FA-Cupfinalen mot Port FC efter att VAR stått för en farsartad comeback i thailändsk fotboll.

7.Chonburi FC(6)

Precis som Ratchaburi, och trots en lovande öppningsmatch där man klarade kryss borta mot Buriram United så såg det i säsongsinledningen som att man skulle få kämpa för sin överlevnad. Ett tränarbyte I mitten av säsongen gjorde ändå så att de många nyförvärven till slut blev till en enhet. Trots att lagets dittills överlägset bästa spelare Lukian Araujo gick förlorad till japanska Jubilo Iwata för kaffepengar efter att en tidigare ordförande försökte hjälpa till men istället ställt till med en röra av episka proportioner för klubben så kunde man sedan skjuta fart uppåt i tabellen och sluta bara en plats bakom den tippade sjätte.

6.Samut Prakan City FC(11)

Allt som allt ett mycket fråmgångsrikt första år, inte bara i T1 utan över huvud taget, för klubben som tog över Pattaya Uniteds licens inför säsongen. Överpresterade ordentligt och slogs länge om en topplacering innan man tappade sin tränare och började se ut mer som laget spelartruppen antydde att det skulle vara. Det var en tudelad säsong, där den första halvan var så bra att SPCFC klarade en sjätteplats, trots att man spelade som en nedflyttningskandidat under den andra.

5.Muangthong United(4)

Likt Samut Prakan så var MTUs säsong en med två tydliga halvor, men omvänd. Det tog två tränarbyten innan en sann expert i thailändsk fotboll, Alexandre Gama, kom in och redde upp röran som en komplett katastrof till första halva av 2019 skapat. Med 13 poäng halvvägs in i säsongen såg det faktiskt ut som att de fyrfaldiga mästarna riskerade att åka ur. Efter att Gama trollat lite med knäna såg man istället ut som en titelkandidat men det var så dags då. Säsongen var en misslyckande, även om man mer eller mindre motsvarade förväntningarna över hela året.

PT Prachuap tuffar vidare

Efter att ha tappat förra årets anfallspar, Jonatan Reis och Lonsana Doumbouya, som ledde klubben till en strålande 6:e-plats under första säsongen i högstaligan med sammanlagt 42 mål så tippade jag att de skulle få det tuft i år. Det är såklart lite för tidigt att säga ännu men, med vinster mot både Muangthong och PTT Rayong och en enda förlust som dessutom kom bort mot Buriram, så finns det anledning att tro att de fina resultaten berodde mer på en stabil grund än ren offensiv talang. De nya anfallarna, Matheus Alves och Caion, hade redan gjort ett respektive två mål, vilket ger en ytterligare indikation på att det är en klubb som arbetar med en tydlig målsättning och noggrann scouting. Jag hade inte haft möjlighet att se någon av deras tidigare matcher så jag såg mycket fram emot att få bilda mig en egen uppfattning om laget i

Gästande Chainat, å andra sidan, klarade kontrakt med god hjälp av en katastrofal domarinsats i förra årets sista ligamatch och lär bli indragna i nedflyttningsstriden även i år, hade startat säsongen med tre raka kryss.

Chainat inledde långt mer offensivt än förväntat och kunde mycket väl ha tagit en tidig ledning men Prachuap tog sakta men säkert över skeendet och tog ledning efter 23 minuters spel när Matheus Alves hittade Caion i straffområdet med ett väl avvägt inlägg. Försvarsspelet kan, och bör, ifrågasättas för Alves tilläts ohotad att sikta och Caion lämnades helt omarkerad framför mål men samtidigt kunde brasseduon inte ha utnyttjat chansen som gavs dem bättre. Det rörde sig inte om någon dominans men Prachuap var klart bättre och nya Uzbekisk/Armeniske Artyom Filiposian såg väldigt bra ut på det defensiva mittfältet men hade tur som inte varnades när hans hårda spel, i mitt tycke, ibland var över gränsen. Ändå var Chainat långt ifrån ofarliga. Före detta Kalmar-, Djurgården- och Åtvidaberg-spelaren Ricardo Santos kunde ha kvitterat men försökte sig på en Kanu-liknande klack och missade bollen helt. Istället fortsätta Prachuaps tur med domsluten när Alves gick omkull i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten, om det inte varit för att användandet av VAR är pausat för utvärdering av IFAB under den här omgången skulle domslutet med största sannolikhet ändrats då reprisen tydligt visade att tacklaren fick kontakt med bollen före spelaren. Caion stördes inte av det utan slog säkert in sitt andra mål för kvällen och sin andra straff för säsongen (vilket betydde att Prachuap därmed gjort 3 av sina totalt 7 mål från elva meter). Fastän straffen kom under förlängningen så var det bara en avgörande räddning av Teerath Nakchamnarn som hindrade ytterligare ett mål för hemmalaget, när han ställdes mot Alves i ett friläge, precis innan lagen gick till pausvila efter en mycket underhållande första halvlek.

Matchen blev ännu intensivare i den andra halvleken när Chainat flyttade fram positionerna och Prachuap fick återkommande kontringslägen. Båda lagen kunde gjort flera mål under de 20 minuter det tog för Chainat att blåsa liv i matchen på riktigt. Ricardo Santos blev helt fri efter en misslyckad offsidefälla och lättade retligt och snyggt bollen förbi Kwanchai Suklom i hemmamålet. Det här var dock Prachuaps match och mindre än tio minuter senare tilldömdes de en billig frispark precis utanför straffområdet. Fram stegade Chitpanya Tisud, skotten gick lågt och rakt i muren men bollen studsade perfekt tillbaka till Buriram-lånet som dundrade in en vänstervolley till 3-1. Efter det var Prachuap nöjda med att sänka tempot och spela av matchen samtidigt som luften gick ur Chainat som fick resa hem till Chao Phraya-floddeltat med säsongens första förlust i bagaget. Även om de inte på något sätt var dåliga så visade de inte upp något som får mig att ifrågasätta mitt beslut att tippa dom som ett av de tre sista lagen inför säsongen.

Det är visserligen bara en match, men i kombination med resultaten såhär långt och deras framgång med framförallt värvandet av utländska spelare så måste jag säga att jag är mycket imponerad av Prachuap. Det är inte anfallarna som producerar så det står här härliga till, även Filiposian såg ut att passa som handen i handsken och nu förväntar jag mig snarast att få stå i skamvrån när säsongen summeras över att ha tippat dem som ett av lagen i bottenstriden. De ser snarare ut som en klubb på väg att etablera sig på den övre halvan av Thai League.

 

The continued rise of PT Prachuap

Following the departures of the attacking force of Jonatan Reis and Lonsana Doumbouya, that led the club to a fantastic 6th place finish in their first year in the top tier with a combined tally of 42 league goals, I had them pegged to struggle this season. Of course, it´s far too early to say but with the start that they´ve had, with wins against Muangthong and PTT Rayong, and the only loss coming away to Buriram, there´s good reason to suspect the 2018 performance was made possible by a solid foundation, rather than individual quality at the front. The new strikers, Matheus Alves and Caion, had already bagged 1 and 2 goals respectively, which further indicates a club that is working with a purpose and carefully plans its transfer activities. I hadn´t been able to catch any of their first three matches so I was looking forward to tonight´s encounter with Chainat that would give me the chance to form my own first hand opinion of the side.

Visiting Chainat, on the other hand, stayed up with more than a little help from the referee on the final day of last year´s campaign, and will likely be in the relegation-battle again and had started this season with three consecutive draws.

Chainat started much higher up the pitch than expected and could well have been ahead early on but Prachuap quickly started winning inches and after 23 minutes the hosts took the lead as Matheus Alves found Caion with a well weighted cross into the box. One must question the lack of pressure before the delivery and the virtually non-existing marking of the scorer, but the Brazilian duo couldn´t very well have done more with the space they were given. Far from complete control, Ricardo Santos could´ve scored but tried a Kanu-style backheel that didn´t come off at all, and totally solid but Prachuap was the better side. Uzbeki/Armenian Artyom Filiposian looked a great signing at defensive midfield but was lucky not to be in the book early on as his tough style of play was, at times, over the line in my opinion. The luck continued for Prachuap as a penalty, that would likely have been overturned if VAR was in use this round, as Alves was brought down but the replays showed the defender got a clear touch at the ball first. Caion didn´t mind and converted from the spot for his second of the night, his second (and Prachuap´s third out of seven in total) penalty-goal of the season. The second goal came in stoppage time but it took a massively important stop from Teerath Nakchamnarn keep it from going to three before the end of this very entertaining half of football, as Alves was clean through with the keeper.

The game became even more intense in the second half as Chainat pushed forward and Prachuap could break repeatedly. Both sides had come close to scoring on several occasions after 20 minutes of what was now an end-to-end affair but it was Chainat who finally did as Ricardo Santos was played clean through a failed offside trap and found the back of the net with a lovely dink past the keeper. It was, however, Prachuap´s night, less than 10 minutes after Santos´ goal, the home side was awarded a soft free-kick just outside the penalty area and up stepped Chitpanya Tisud. The initial shot went low and straight into the wall but the bounce fell perfectly for the Buriram-loanee who hammered home a volley to make it 3-1. After that, Chainat couldn´t find the strength to threaten Prachuap, who were content to lower the tempo and see it through. Leaving Chainat to travel home to the banks of the Chao Phraya-river carrying the burden of the season´s first defeat. Although not bad, they gave me very little reason to question my decision to name them as one of my bottom three teams ahead of the season.

It´s only one game, but with the results so far and their success with signing foreign players especially I must say I´m very impressed with Prachuap. Not only are the strikers producing an amazing return but Filiposian also looked a perfect fit. I now expect to be embarrassed by them when I go revisit my predictions, that had them battling relegation, at the end of the season. They look more like a club moving towards establishing themselves in the top half of the Thai League.