Klubbprofil: Buriram United

Namn:
Buriram United FC

Grundad:
2010, som Biruram PEA

Smeknamn:
Åskslottet

Från:
Mueang Buri Ram, provinsen Buriram. Population cirka 28’000

Stadium:
Chang Arena, kapacitet 32’600

Manager:
Božidar Bandović

Ordförande:
Newin Chidchob

Svenska spelare:
Rasmus Jönsson

Beskrivning:
Ett thailändskt topplag under hela sin existens som började 2010 efter att den inflytelserike Buriram-födde politikern Newin Chidchob tog över Provincial Electrical Authority, en Ayutthaya-klubb som vunnit Thai Premier League 2008, i slutet av 2009 och flyttade den till sin hemstad på den södra änden av Korat-platån inför den kommande säsongen med ett löfte om gratis bussar till hemmamatcherna för den ansenliga supporterskaran i Ayutthaya. Det är lätt att konstatera att inte många var villiga att följa sin klubb till sitt nya hem, ungefär fem timmar enkel resa bort, och det var nu länge sedan några sådana bussar rullade. Hypermoderna Chang Arena är sällan fylld till bredden men det är inte helt oväntat när ens stadium har plats för fler åskådare än det bor människor i staden och snittpubliken är bland de största i Thailand. Buriram lider inte av någon brist på supportrar, tvärtom så är deras matchtröjor ett normalt inslag i gatubilden i de flesta städer runtom i landet. Klubben, vars emblem visar det uråldriga hinduistiska khmertemplet Phanom Rung och kommer från en provins med en betydande khmerminoritetsbefolkning, är en grundsten i Newins synbara satsning på att förvandla staden till Thailands sporthuvudstad, där han redan säkrat rättigheterna till att arrangera tre MotoGP-lopp med start 2018, och när en dröm om att även få Formel 1-cirkusen att komma till stan.

Efter att ha flyttat till Buriram slutade PEA först 2:a och sedan 1:a i både Thai Premier League(nu känd som Thai League 1) och Ligacupen 2010 respektive 2011 och vann FA Cupen 2011, innan metamorfosen fullbordades och klubben blev Buriram United inför säsongen 2012. Framgången har fortsatt med ytterligare fem ligatitlar, utan att någonsin sluta sämre än 4:a(två gånger varav en under 2016 när säsongen avbröts i förtid) och har också samlat ihop fyra ligacuper och tre FA-cuper till till dags datum. Klubben har även inlett ett samarbete med de tyska jättarna i Borussia Dortmund och gjort stora investeringar i sin akademiverksamhet vilket redan börjat bära frukt och bidra till det thailändska landslaget i form av Supachok Sarachat, och hans yngre bror Suphanat Mueanta som är den yngste spelaren någonsin att göra mål i både T1 och AFC Champions League och debuterade i landslaget under sommarens Kings Cup vid blott 16 års ålder. De utländska stjärnorna är kaptenen Andrés Túñez, tidigare venezuelansk landslagsman och med många år erfarenhet från spansk fotboll, Hajime Hosogai, en före detta nyckelspelare i det japanska landslaget och en lång och framgångsrik karriär i framförallt Bundesliga, Arsenalprodukten Nacer Barazite och svenska Rasmus Jönsson, som varit både i Bundesliga och gjort ett par matcher i vårt svenska a-landslag. Buriram tappade thailändsk fotbolls mest dominanta spelare någonsin när brassestjärnan Diogo Luís Santo såldes till den malaysiska storklubben JDT i vintras och den tänkte ersättaren, Osvaldo Filho, flyttade hem till Brasilien redan innan årets säsong sparkat igång. Efter det har klubben uppvisat ett exceptionellt kort tålamod i sin jakt på en tillfredställande ersättare, Modibo Maïga försvann lika fort som han kommit in och Pedro Júnior ansågs för ojämn och fick bara en halv säsong på sig trots att han stod för några fantastiska insatser. Det är en klubb som helt enkelt inte nöjer sig med mindre än det bästa.

Club Profile: Buriram United

Name:
Buriram United FC

Founded:
2010, as Biruram PEA

Nickname:
Thunder Castle

Location:
Mueang Buri Ram, Buriram Province. Population circa 28,000

Stadium:
Chang Arena, capacity 32,600

Manager:
Božidar Bandović

Chairman:
Newin Chidchob

Description:
Existing only ever as a top team in Thailand, it was founded in 2010 after the prolific Buriram politician Newin Chidchob had taken control of Provincial Electrical Authority, a then Auytthaya-based club that had won the Thai Premier League in 2008(now known as Thai League 1), in late 2009 and moved the club to his hometown on the southern edge of the Korat-plateau ahead of the new season with a promise of running a free bus service to home games for the substantial fanbase in Ayutthaya. It’s safe to say, not too many were willing to follow their club to a new home a roughly five hour one-way trip away and the shuttle-buses are now long gone. The ultra-modern Chang Arena is rarely overflowing but that is to be expected when your stadium holds the entire population of the city and then some and the average numbers are among the biggest in Thailand. Buriram United do not suffer any shortage of fans with their kits being a familiar sight on the streets of most cities around the country. The club, whose crest depicts the ancient Hindu Khmer temple of Phanom Rung and is from a province holding a significant Khmer minority population, is a pillar in Newin’s apparent attempt to rebrand the City “the sporting capital of Thailand”, having secured a three year right to host a MotoGP race starting in 2018, and eying the possibility to host the Formula 1.

After moving to Buriram, PEA finished 2nd and 1st in both the Thai Premier League and League Cup in 2010 and 2011 respectively, and won the FA Cup in 2011, before completing its transformation and entering the 2012 season as Buriram United. The success has continued with the club winning another 5 league titles and never finishing below 4th place (twice, one of which was in the abandoned 2016 season). It has also racked up 4 more League Cups and 3 more FA Cups to date. The club has established a partnership with German giants Borussia Dortmund and made hefty investments in its academy, that has already produced a couple of senior Thai internationals already in Supachok Sarachat, and his younger brother Suphanat Mueanta who’ve become the youngest player to score in both T1 and the AFC Champions League ever and made his senior national team debut in this summer’s King’s Cup at only 16 years old. The big foreign names are skipper Andrés Túñez, former Venezuelan international and with many years of experience from Spanish football, Hajime Hosogai, a former key player for Japan and a long and successful career in predominantly the German Bundesliga, Nacer Barazite, a product of the Arsenal FC academy, and Rasmus Jönsson, with a couple of senior caps for Sweden and some experience from the German Bundesliga but with most of his career spent in Scandinavia. Buriram saw the most dominant player in Thai football history, Brazilian ace Diogo Luís Santo, leave for Malaysian giants JDT in the winter and Osvaldo Filho was supposed to pick up the slack but moved back to Brazil before the season started. Since then, there has been little patience in the hunt for a suitable replacement. Modibo Maïga was barely in the door before being shown the very same one, Pedro Júnior put up a few sterling performances but was still only given half a season due to inconsistency. It is simply a club that does not settle for anything but the best.

Thai League 2019: I spåkulan

Det är nu bara timmar tills den nya ligasäsongen sparkar igång med motet Ratchaburi – Trat och jag tänkte försöka mig på att förutse alla hur säsongen kommer att arta sig för de olika klubbarna. Jag känner mig ganska trygg i den övre halvan men ju närmare bottentrean jag kommer blir det tuffare och tuffare. Speciellt då jag inte såg mycket av League 2 förra året vilket gör att jag får förlita mig på magkänsla, förra årets resultat och lagens transferaktivitet under vintern. Hur som haver så hoppar vi med huvudet före in och går uppifrån och ner.

  1. Bangkok United

Fyra raka topp 4-placeringar (4-2-3-2) och jag tror att tiden är kommen för Mano Pölkings gäng att ta det sista steget och klämma sig förbi Buriram i toppen. Under förra året var de det lag som såg mest välorganiserat ut och med en del riktigt fina värvningar sedan dess (Nelson Bonilla, en utmanare om skytteligatiteln, 25 mål för Sukhothai är nästan snuskigt bra, och Tristán Do som bidrar med en massa kvalitet) för att förbättra en redan imponerande spelstil så tror jag de nu kommer ha lägstanivån som krävs för att knipa förstaplatsen. Juste, dessutom är dansk-filippinske målvakten Michael Falkesgaard ligans klart bästa.

 

  1. Buriram United

Att tro att thailändsk fotbolls suveräner kommer vara med i racet hela vägen in i kaklet är inget kontroversiellt antagande och att gå från 16 poängs vinstmarginal till en andraplats kan låta som ett jätteras. Men även om klubben värvat några stora namn (Modibo Maïga, Hajime Hosogai och  Pedro Júnior) så tror jag ändå att tappet av ligans dominanta spelare (Diogo såklart), och sedan även den spelare som skulle axla mycket av ansvaret (Osvaldo) strax innan fönstret stängde kan betyda ett tapp i 10-poängsklassen. I combination med att det är fullt rimligt att tro att Bangkok United tar omkring 9 poäng fler än förra året så är det försprånget i så fall bortblåst.

 

  1. Port FC

Visserligen ett oväntat lugnt transferfönster för hamnklubben men de värvningar som gjorts ser ut att vara noggrant övervägda för att bade höja kvalitén och bredden, speciellt på lagets mycket viktiga centrala mittfält (Ko Seul Gi och Sumanya Purisai). Eftersom lagets stora problem förra säsongen stavades “jämnhet” så kan hårdare konkurrens på nyckelpositionerna vara precis vad som behövs för att gneta till sig ack så välbehövliga segrar när spelet hackar och befästa förra årets topp 3-position.

 

  1. Muangthong United

Här måste vi först och främst ta upp klubbens slogan för den kommande säsongen, nämligen ”Football´s Coming Home”. Det kunde vara så att det här är trollande på fantastisk nivå men tyvärr är det omöjligt att skönja ens ett uns självdistans. Klubben som vill se sig som Thailands största slutade en poäng bakom rivalerna i Port förra året och säger sig nu sikta på sin 5:e ligatitel. Jag har dock svårt att se det hända, trots imponerande offensiva förstärkningar i Mario Gjurovski och Aung Thu. Tappen (Tristán Do och Naoaki Ayoama) är för stora och laget ser så otroligt framtungt ut. Hoppet till att förbättra slutplaceringen står nästan helt till att den nye målvakten, Vietnams etta Dang Van Lam, utmanar Michael Falkesgaard om platsen som ligans bästa.

 

  1. Suphanburi FC

Visade högre potential under stora delar av 2018 än 10:e-platsen antyder. Det gjorde även Kim Sung Hwan som anslutit till klubben efter ett blandat debutår i thailändsk fotboll med Port och nu ska försöka växa till den speluppläggare han flyttat söderut för att vara. Men mest av allt har klubben en anfallsduo som inte ställs i skamvrån av någon annan klubb i landet. Cleiton Silvas låneflytt från Chiangrai har gjorts permanent och även om han inte lyckats nå de höjder han hade i Muangthong sedan han återvänt efter ett äventyr i Kina så är han fortfarande en beprövad målskytt som kommer att producera. Bredvid honom kommer nu ligans näst bäste anfallare förra året, Jonatan Reis, att finnas. Tillsammans nätade de 40 gånger i ligan under 2018 och två anfallare med deras tekniska kvalité kommer att bli svåra att hantera för vilket försvar som helst.

 

  1. Chonburi FC

Sakta men säkert jobbar klubben sig tillbaka till toppen av thailändsk fotboll. Spelade fin fotboll förra året och har varit mycket aktiva på transfermarknaden. Ifall bitarna faller på plats fort nog så kan de överraska många i år.

 

  1. Chiangrai United

Svårspelade som få, väl illustrerat av hur de tvingade fram en straffläggning borta mot Sanfrecce Hiroshima i ACL-playoffet tidigare i veckan. Det verkar dock som att det råder viss oreda i klubben när nye tränaren José Borges sagt sig mindre än två veckor innan ligastart och man dessutom haft ett väldigt tufft transferfönster. Förra årets 5:e-plats ser därför ut att vara utom räckhåll nu.

 

  1. PTT Rayong

Baserat på seriesegern i förra årets T2, att de har ett stort företag i ryggen och fått till ett par riktiga kanonvärvningar så tror jag att badorten har ett framgångsrikt första år i T1 att se fram emot. De utmärkande värvningarna är före detta Chiangrai-försvararen Victor Cardozo, som kommer leda bakifrån och hänga några kassar under tiden, men också, och framförallt, en av mina personliga favoritspelare att komma fram i Arsenals akademi under åren, Jay Emmanuel-Thomas- JET har både fysiken och talangen att dominera många av sina motståndare i ligan och jag tror han kommer vara enormt framgångsrik, förutsatt att han klarar av att acklimatisera sig till en väldigt annorlunda kultur mot vad han är van vid.

 

  1. Nakhon Ratchasima FC

”Swatcats” överraskade under 2018 och slutade på en mycket imponerande 7:e-plats. De var dock bara 5 poäng före Bangkok Glass på nedflyttningsplats och 1 före Suphanburi på 10:e-plats. Den här säsongen blir säkert tuffare men klubben har tagit tag i problemen de haft med målskyttet genom att värva ett par mycket kapabla anfallare i form av Bernard Henry och Amadou Ouattara och borde inte ha några problem med att hålla sig kvar i mitten av tabellen.

 

  1. Ratchaburi Mitr Pohl FC

Borde inte vara så nära nedflyttningsplats som de var förra året (12). Några spelare har rört på sig men de har alla ersatts väl och laget ser starkare ut på pappret. Yannick Noli, brorson till den gamle franske landslagsmannen Basile Boli, kommer med välbehövlig spetskompetens framåt.

 

  1. Samut Prakan City

Klubben har behållit stommen som bar den tidigare licensinnehavaren, Pattaya United, till en åttondeplats förra året. Trots att skyttekungen Lukian flyttat till Chonburi så borde den nybildade klubben inte ha några problem att undvika nedflyttning under sitt första år någonsin.

 

  1. PT Prachaup FC

Att tappa bade Jonatan Reis och Lonsana Doumbouya bör betyda att man kan glömma en placering på övre halvan, för att inte tala om att upreppa förra årets succéartade 6:e-plats. Kan möjligtvis falla ännu hårdare och landa hela vägen nere i T2 till 2020 men det finns fortfarande några lag som ser sämre ut än Prachuap, som trots allt behållit en del kvalité i truppen.

 

  1. Trat FC

Slutade tvåa i T2 efter PTT Rayong och kommer få kriga för det men i slutändan tror jag att deras värvningar är tillräckligt bra för att de ska anpassa sig till T1. Mitt omdöme kan ha grumlats av det faktum att jag skriver detta på en underbar ö i Trat-regionen men jag ser åtminstone ett år till i högstadivisionen för dem.

 

  1. Sukhothai FC

Farligt nära nedflyttning (4p) i fjol och trots en mycket aktiv transfervinter så blir förlusten av Nelson Bonilla till Bangkok United helt enkelt för svår att hantera och man trillar ur.

 

  1. Chainat Hornbill FC

Klarade sig med nöd och näppe kvar på bekostnad av Bangkok Glass i slutomgången av ligan förra året. Jag är inte den som slänger anklagelser omkring mig så jag säger bara att domaren i den sista matchen hade… lite otur när han tänkte vilket i sin tur gjorde Chainat väldigt lyckosamma när de fick sin andra mycket tveksamma straff för kvällen och kunde rädda kontraktet med säsongens sista spark. De har dock använt upp sin tur nu och nedflyttning väntar.

 

  1. Chiangmai FC

Det sista laget att säkra uppflyttning förra året blir det förra att åka ur i år. Truppen ser helt enkelt inte tillräckligt stark ut trots att systerklubbarna BG Pathum United och Chiangrai United lånat ut alla spelare de kommit över.