Ring ut Kina, och ring in Thailand

Jag kan väl börja med varför mitt senaste inlägg kom för 7 månader sedan, anledningen till det är att jag varit föräldraledig i ett halvår och, precis som så många föräldrar före mig redan gjort och så många efter mig ska komma att göra, fått komma till insikten om att ordet ”ledighet” är högst relativt. Jag hoppas istället på att det nya året ska tillåta mig att vara mer aktiv här även om föräldraskapet i kombination med studier med största säkerhet kommer leda till perioder då dygnets timmar inte räcker till. Hur som hafver så har jag, med en ny säsong i antågande, bestämt mig för att skifta fokus från kinesisk till thailändsk fotboll. Jag kommer fortfarande att följa CSL men främst se de kinesiska lagen spela i ACL och det finns flera skäl till detta. Det främsta är att eftersom jag befinner mig i Thailand och följt fotbollen här på plats så har det skapats ett starkare band till ligan och, för att spela med helt öppna kort, Port FC.
Ett annat skäl är att CSL, trots sina ambitioner om höjd internationell status, konstigt nog blev svårare att se under 2018 än den var under 2017. Att hitta något som ens liknar en pålitlig källa att se matcher, vare sig jag befann mig i Sverige eller Thailand, blev helt enkelt för krångligt.

Eftersom mitt senaste inlägg de facto var en intervju med en spelare i den thailändska ligan skulle man kunna säga att jag redan ställt om, men eftersom det inte fanns någon sådan plan vid tidpunkten så vill jag hellre se det som att det verkliga skiftet sker nu. Och kunde jag hittat en bättre tidpunkt än samma dag som Kina ska spela kvartsfinal mot Iran, efter att enkelt ha skickat hem Thailand i åttondelen, i Asian Cup.

För att få en sorts avslut vill jag dock först se tillbaka på mina förutsägelser inför CSL-säsongen 2018 nu när vi har facit att tillgå. Jag höll faktiskt Shanghai SIPG som favoriter att spela hem mästerskapet och bryta Guangzhou Evergrandes dominans. Så blev också fallet och jag vill även tycka att mitt huvudargument då, att Evergrande inte hittat någon vettig ersättare till Paulinho, var väldigt träffsäkert, vilket även illustrerades av hur Evergrande lyfte efter hans återkomst från FC Barcelona och verkligen blandade sig i titelracet mot slutet (med god hjälp av även Anderson Talisca ska erkännas). Min tanke om att det tredje laget i samma race skulle bli Hebei visade sig dock helt felaktig då de inte lyckades bättre än en sjätteplats, hela 29 poäng bakom SIPG. Jag höll även Tianjin Quanjian som en utmanare om ACL-platserna och förbisåg helt Shandong Luneng när det i själva verket blev precis tvärt om då Shandong slutade trea och Quanjian helt i ingenmansland. Jag tippade dock rätt med att Beijing Guoan och Jiangsu Suning skulle bli de sista lagen att slåss om kontinentalt cupspel i år.

Om vi istället snabbt blickar framåt istället så är spelschemat för Thai League-säsongen som drar igång om en månad ute och arbetet med att identifiera möjliga bortaresor i full gång. Förhoppningsvis blir det en del fotbollsresande med tillhörande rapporter från arenor runtom i landet att vänta. Häng med!

Thai League football ftw!

I would like to start by adressing the fact that my latest post was about seven months ago, the reason for this is a half year spell on parental leave that left me with the same insight as so many people before me have had already, and so many will in the future will have. Namely, parental leave is a form of ”time off” that really doesn´t entail any free time. I hope this new year will allow me to be a lot more active here, although parenthood in combination with studies will certainly see periods where there just isn´t anough hours in the day to do everything. But, as the new season approaches, I´ve decided to make a new start as well and change the focus of my writing from Chinese to Thai football. I will still follow the CSL but will mostly be watching Chinese sides when playing in the ACL. There are several reasons behind this choice, the main one being the fact that being in Thailand and attending the game in person has created a strong connection to the League and, in the spirit of full disclosure, Port Football Club.
Another deciding factor has been that the CSL, despite claiming ambitions of international recognition, actually became harder to watch in 2018 than in 2017. Finding sources to watch the matches with even remotely acceptable reliability, whether in Sweden or Thailand, was simply too much of a hassle.

So, considering said post was in fact an interview with a player in the Thai League, one could say I´ve already made the transition. However, it was not the plan at the time so I really want to consider this the time for the shift. And what better time make it than on the day China will play Iran in the quarter final, after emphatically sending Thailand packing, in the Asian Cup?

For closure, I will review my predictions about the 2018 CSL season now that the results are in. I did hold Shanghai SIPG as my favourites to bring home the championship and end the Guangzhou Evergrande domination. This came to pass and my argument was Evergrande´s lack of a proper replacement for Paulinho and I must say I still consider this the biggest reason for their failure to retain the title. Once Paulinho returned from Barcelona, and yes Anderson Talisca did play a major role in this as well, Evergrande suddenly found their footing and made a serious push to overtake SIPG in the title-race. My prediction of Hebei being the third challenger turned out to be far off with them ending up in sixth place, 29 points behind SIPG. Also, I viewed Tianjin Quanjian as a ACL spot candidate without mentioning Shandong Luneng at all, which turned out to be completely wrong. I did, however, get Beijing Guoan and Jiangsu Suning challenging for continental competition qualification right.

So looking forward, the fixture list for the 2019 Thai League 1-season that starts next month is out and the work identifying possible away days is in full swing. Hopefully, there will be some groundhopping with accompanying reports to come. Watch this space!

En sällsynt chans att se en CSL-match igen

Ungefär 30 minuter in i Tianjin Quanjian – Guangzhou Evergrande hittade jag vad som visade sig vara en välfungerande stream till matchen. Det betydde att jag redan missat straffen en kvart in som Ricardo Goulart i sin tur missade med ett skott över ribban. Jag var smärtsamt medveten om att jag kunde bli av med sändningen vilken sekund som helst eftersom det rörde sig en högst inofficiell källa. Förra året fanns en pålitlig europeisk betaltjänst som visserligen inte sände alla matcher, men i de fallen var det åtminstone en del bettingsajter som tillhandahöll alternativ. Denna säsong verkar det enda korrekta sättet att få tillgång till CSL utanför Kina att gå via Sky Sports. Det verkar dock tyvärr även vara så att det kräver att jag bosätter mig på de brittiska öarna och skaffar ett komplett tv-abonnemang. Ett strålande exempel på diskrepansen mellan det kinesiska förbundets uttalade ambition om att få ligan att växa och dess faktiska åtgärder för att få detta att hända.

De femton minuter jag faktiskt fick se av den första halvleken var inte mycket att skriva hem om så det kommer jag inte heller att göra.

Den andra halvleken startade med högre intensitet. Gästerna letade öppningar med en väldigt rörlig Alan på topp. Den matchbilden blev kortvarig för redan efter 50 minuter så blev Alan enkelt provocerad av Liu Yiming och satte en armbåge i ansiktet på mittbacken så att Shi Zhenlu inte hade något annat val än att hala upp det röda kortet. Ändå kunde Gao Lin förbättra sitt inte speciellt imponerande målfacit under 2018 bara 5 minuter senare med en välplacerad volley i straffområdet efter hörna. Ett synnerligen viktigt mål för Evergrande med tanke på att den främsta utmanaren till de regerande mästarna, Shanghai SIPG, var i ledning i paus hemma mot Chongqing Lifan.
Nu var Quanjian tvunget att flytta fram positionerna och de hade ett par bra kvitteringschanser inom några minuter efter målet. Men det betydde också att de blev väldigt öppet åt andra hållet och med Evergrandes offensiva kvalitet, med eller utan Alan, så blev värdarna väldigt sårbara. En frispark efter som letade sig förbi alla men tog i stolpen och ut kunde fördubblat ledningen efter 65 minuter.
Resten av tillställningen bestod av att Quanjian tryckte på, och inte utan att skapa chanser, men Anthony Modeste var en besvikelse och avsaknaden av Alexandre Pato stor längst fram. Det mest av det bästa tillhörde Evergrande och med 3 minuter kvar av ordinarie tid kunde Paulinhos ersättare, Nemanja Gudelj, definitivt punkterat matchen men serbens mottagning med bröstet lämnade mycket i övrigt att önska och friläget blev till en boll som rann hela vägen ned i famnen på Zhang Lu. Det var dock endast av akademisk betydelse eftersom Evergrande kunde hålla undan och ta en kämpaseger som betyder att de fortsatt befinner sig tre poäng bakom SIPG i toppen. Med största sannolikhet landar de på tredje plats efter omgången eftersom Shandong Luneng bara behöver en poäng hemma mot årets stora besvikelse, Guizhou Hengfeng Zhicheng, för att kliva tillbaka upp på andra plats i tabellen.

A rare chance to see some CSL football again

About 30 minutes into Tianjin Quanjian – Guangzhou Evergrande I actually found what appeared to be a working stream. This meant I’d missed the penalty in the fifteenth minute that Ricardo Goulart, in turn, missed himself by firing over the bar. I knew that I could lose access at any time as it was far from an official source. Last year there was a proper European payment service that was reliable although it didn’t broadcast all matches but for the other ones, at least some betting sites produced alternative viewing options. This season, the real way to access the CSL outside of China seems to be through Sky Sports, it seems that would, however, require moving to the U.K. and getting a full TV-package. A wonderful example of the difference between the CFA saying it wants Chinese football to grow and it actually taking action to make it happen.

The fifteen minutes of the first half that I got to see wasn’t really much to write about so I won’t.

The second half started out with a bit more intensity, the visitors were probing to find openings and Alan was very mobile up front. That would only last until the 50-minute mark as said Alan got sent off after being easily provoked by Liu Yiming and throwing an elbow to the centre-backs face, leaving Shi Zhenlu little choice but to present the red card. But, only 5 minutes later, Gao Lin improved on his not too impressive goal scoring record of 2018 as he hit a well-placed volley home from inside the box following a corner. A crucial goal considering the main challengers to strip the ruling champions of their crown, Shanghai SIPG, were up at halftime against Chongqing Lifan.
Now Quanjian were forced to move their positions forward and they had a couple of good efforts to level the match within minutes of the goal. This also meant becoming very open at the back and with all the attacking quality of Evergrande, Alan or no Alan, it left the chasing hosts more than a little vulnerable. A free-kick from far out on the right-hand side passed by everyone and nearly doubled the lead with 65 minutes played but the ball bounced back into play off the post.
For the remainder of the evening, Quanjian kept pushing forward, and not to say they didn’t create anything, but Anthony Modeste had a pretty disappointing night up front and Alexandre Pato was sorely missed. Instead, it was Evergrande who had the bulk of real chances. With 3 minutes left of the 90, Nemanja Gudelj could’ve definitely put the affair to rest but Paulinho’s replacement failed to bring the ball down with his chest as he was in on goal and the ball rolled all the way down to the grasp of Zhang Lu. It didn’t matter in the end as Evergrande held on for a hard fought win to keep them within 3 points of SIPG at the top. Most likely at third place as Shandong Luneng only needs one point at home to the biggest of the season so far, Guizhou Hengfeng Zhicheng, to overtake the champions again.