Konklusion av året som gått, Thaileague 2019 (4/4)

Tiden går fort när man har roligt, den fjärde och sista delen av sammanfattningen av säsongen 2019 av T1 är redan här. En titelstrid kännetecknad av att alla Verkade göra allt för att undvika att vinna slutade i en enorm skräll, medan de andra tre var de förväntade kandidaterna inför säsongen.

4.Bangkok United(1)

Klarade inte av att omsätta vad som såg ut som ett strålande transferfönster i ett bättre lag och bygga vidare på sitt fina 2018. Prestationerna var inte alls lika stabila och det taktiska grundspel som man kunnat falla tillbaka på var långt ifrån lika uppenbart som tidigare vilket illustrerades av en svängig säsong med höga toppar och djupa dalar, under vilken även de redan betydande disciplinära problemen man kämpar med blev ännu större. Offensivt förlitade man sig alldeles för mycket på Nelson Bonillas och Vander Luiz individuella prestationer, trots att resultaten var bättre när en eller både dessa två var frånvarande. Det blev ett år man snabbt lär vilja glömma.

3.Port FC(3)

Spenderade mycket pengar inför säsongen, vilket börjar bli en vana, men tog bara in ett par spelare som verkligen aspirerade på startplatser och behöll kärnan av laget från 2018. Fick en finns start men hade det väldigt kämpigt mot toppkonkurrenterna och tappade även många poäng i på pappret enkla matcher. 2 poäng på 6 matcher i mitten av säsongen betydde att man halkade efter i toppen vilket i sin tur resulterade i ett tränarbyte och ytterligare en hel del pengar spenderade på transfermarknaden. Det följdes av en formtopp som tog laget tillbaka in i guldracet men kostade dem ändå i slutändan chansen till titeln. Med en andra raka tredjeplats och dessutom ett slut på den tioåriga titeltorkan, genom en FA Cup-vinst, som även betydde en kvalplats till ACL, så blev det ändå en framgångsrik säsong för Kevin Deeromram och Elias Dolah.

2.Buriram United(2)

Diogo Luis Santo drog till malaysiska JDT och i flyttlasset följde Burirams dominans med. Klubben testade ett antal nya utländska anfallare, däribland Rasmus Jönsson, men ingen funkade som man hade velat. Trots att laget inledde säsongen med 10 obesegrade matcher så blev det snabbt uppenbart att man inte längre på något sätt var en oöverkomlig motståndare för de andra lagen. Efter några extremt oväntade förluster och ett antal onödiga kryss så fort det såg ut som att man skulle skaffa sig lite andrum i toppen, men med en imponerande och lovande uppsättning thailändska spelare, åkte ändå Buriram för att möta nedflyttningsklara Chiangmai FC borta i den sista omgången som ligaledare. Det tog 53 minuter att spräcka nollan med målet som egentligen skulle betyda att Buriram trots allt skulle lyckas säkra en ny ligaseger men en sen kvittering gjorde så att Chiangrai United kunde smita förbi och till slut fick Buriram United fira tioårsjubileum utan en enda pokal. En enorm missräkning för ordförande Newin som redan hade begärt att förbundet skulle dela ut pokalen på hemmaplan i Isaan.

1.Chiangrai United(7)

Vad ska man säga om Chiangrai United? Med tanke på att klubben vunnit hela 3 cuptitlar (2 FA, 1 ligacup) under de två föregående säsongerna borde det kanske inte varit en så stor överraskning att laget var slagkraftigt. Cup- och ligaspel är dock två helt olika saker och ingen hade förväntat sig det här. Det hela är uppenbarligen ett resultat av ett bra rekryteringsarbete under lång tid, men som nämnts tidigare i den här sammanfattningen så var det inte en okontroversiell seger då man i praktiken hade sitt B-lag spelandes i samma serie i form av Chiangmai FC, som dessutom råkade vara laget som snodde pinnen mot Buriram som gjorde det möjligt för Chiangrai att ta hem hela klabbet. Ekanit Panya utvecklades enormt under sin lånesejour i Chiangmai och kallades tillbaka halvvägs in i säsongen, vilket gav den extra injektion av kvalitet som behövdes för att hålla hela vägen in. Med bara fyra matcher kvar ledde man serien med 2 poäng, men två raka kryss senare verkade man ha slarvat bort chansen och fick lita till att Buriram skulle klanta till det ytterligare en gång. På något sätt gick det vägen och Chiangrai kunde bryta Burirams och Muangthongs dominans och bli den tredje klubben att bli thailändska ligamästare på tio år.

Closing the books on the 2019 Thaileague (4/4)

Time flies, the fourth and final part of the 2019 T1 review is already upon us. A title race defined by everyone seemingly doing what they could to avoid coming out on top ended in a massive upset, while the other three were the prime suspects ahead of the season.

4.Bangkok United(1)

Failed to utilize what looked like a great transfer strategy and build on their very good 2018. The performances were not as solid and the tactical foundation they could earlier rely so much was not at all as obvious as previously, illustrated by the shaky nature of the season with considerable ups and downs in form along the way, and their disciplinary problems got even bigger than they were in the year before. Offensively the team became too reliant on the individual performances of Nelson Bonilla and Vander Luiz, even though it performed better overall when one or both of those players were unavailable. A year they will try to put behind themselves as quickly as possible.

3.Port FC(3)

Spent a lot of money before the season, as is becoming customary, yet only adding a couple of potential starters and keeping the core of players from 2018. Got off to a good start but struggled against the other title contenders and also dropped a significant amount of points in supposedly easy games. 2 points from 6 mid-season games saw them fall behind their rivals which prompted the club to change their manager and again spend big in the transfer market. A subsequent good run of form saw them claw their way back into the race but ultimately, it cost them any real chance they had at the title. However, a second consecutive third place finish, along with an end to a decade long title draught via an FA Cup-title that secured a place in the ACL playoffs, made the season a successful one.

2.Buriram United(2)

Diogo Luis Santo moved to Malaysian JDT, and took Burirams dominance with him. The club tried several new foreign attackers over the course of the season and no one worked out. Even after a start of 10 unbeaten games, it was glaringly obvious that the reigning champions was nowhere near the force they used to be. A few extremely unexpected defeats and a number of unnecessary draws at any stage where it looked like Buriram would put some distance between themselves and their competitors, but with an impressive and promising group of Thai players, Buriram still found themselves travelling to face an already relegated Chiangmai FC as league leaders on the last day of the campaign. It took 53 minutes to break the deadlock, and then it looked like they would still edge it to regain the trophy, but a late equaliser changed everything and Buriram United meant Chiangrai United snuck past them ended up celebrating their 10-year anniversary without a single piece of silverware to show for it. A massive disappointment to chairman Newin who had already requested for the FA to hand out the league trophy back home in Isaan.

1.Chiangrai United(7)

What to say about Chiangrai United? Knowing the club had won 3 cup titles (2 FA, 1 League Cup) in the previous two seasons, maybe it shouldn’t have been this much of surprise that it is a competitive side. However, cups and leagues are very different things and no one expected this. It is clearly a result of very successful recruitment over a long period of time, but as mentioned before, not an uncontroversial win, given the club had an effective B-team in the same league in the form of Chiangmai FC, that also happened to snatch the last round draw against Buriram that meant Chiangrai could win it all. Ekanit Panya benefitted massively from his loan spell at Chiangmai and was recalled in mid-season to inject the extra bit of quality needed to see it through. With four games to go, Chiangrai was two points clear at the top of the table, but consecutive draws mean they appeared to have squandered the opportunity and had to rely on Buriram making another mess of things on closing night. It all worked out and Chiangrai broke the dominance of Buriram and Muanghtong United to become only the third club to become champions of Thailand in ten years.

Svenskkollen, hela 2019

Kevin Sangsamanan, Chiangmai FC, en av många spelare som värvades av Chiangrai United bara för att direkt lånas ut till Chiangmai FC. Båda klubbarna ägs av Boon Rawd Brewery (som bl.a. brygger Singha och Leo)., vilket skapat viss kontrovers kring Chiangrais ligaguld eftersom 6 av poängen i praktiken togs mot klubbens reservlag. Dessutom verkade tabelljumbon Chiangmai fast beslutet att inte försöka rädda sig självt utan slutade helt sonika att spela med sina utländska stjärnor i samma ögonblick som Boon Rawds tredje lag, BG Pathum United, blev klara för uppflyttning till nästa års T1. För Kevin S. blev det totalt 17 minuter speltid, och en matcher tid på bänken, under säsongen och förmodligen kommer Chiangrai leta efter en ny låneadress åt sin unge svensk-thailändska målvakt till nästa år.

Amin Nazari, Ratchaburi Mitr Pohl, studsade fram och tillbaka mellan startelva och bänk. Totalt blev det 18 starter och 8 inhopp men det kändes ofta som att Amin fick börja om med att vinna förtroendet för varje tränare Ratchaburi betade av. Det blev ett byte innan säsongen ens börjat, ett par på vägen och ett nytt är redan annonserat till nästa år trots att en åttondeplats i ligan och en (förlorad) FA Cupfinal får ses som ett riktigt bra 2019 resultatmässigt. Det rör sig dock om ett normaltillstånd i klubben och Amin verkar ha hanterat situationen bra. En hel del fina insatser på mittfältet och klart godkänd men för att göra riktigt avtryck i T1 måste han börja göra lite poäng under nästa säsong.

Niran Hansson, Chonburi FC, gjorde bara en match under de första 13 omgångarna, men efter ett tränarbyte inför den 14:e fick Niran sedan starta 6 och hoppa in i 4 av de avslutande 17. Mot slutet av säsongen såg det ut som att han äntligen blivit ordinarie i mittförsvaret. Sett till lagets poängskörd med Niran på eller utanför planen borde det inte råda någon tvekan om att han är startspelare när T1 sparkar igång nästa år. Snittet över hela säsongen var 1.33/match men när Niran startade var det 2.0 mot 1.13 utan honom vilket får anses betyda att han spelat en ganska stor roll i den sjundeplats som laget till slut lyckades knipa.

Elias Dolah, Port FC, 2019 blev inget mindre än en komplett succé för Lundasonen Elias som spelade 90 minuter i alla Port FCs ligamatcher förutom de två där han var avstängd efter att ha dragit på sig för många gula kort. Uttagen i årets lag och med en landslagsdebut under en säsong som dessutom kröntes med klubbens första titel på 10 år när man besegrade Amin Nazaris Ratchaburi Mitr Pohl i FA Cupfinalen i lördags. Det är lätt konstaterat att omskolningen till mittback är mer eller mindre komplett

Kevin Deeromram, Port FC, inledde säsongen knackigt efter sitt stora genombrott under förra året. När toppformen sedan såg ut att vara på väg tillbaka åkte han dessutom på en allvarlig skada som i praktiken höll honom borta från spel i omgång 11-25. Kom sedan tillbaka i gammalt gott slag och var en av lagets bästa spelare under säsongsavslutningen när Port gjort ett sista försök att blanda sig i titelracet och dessutom tog hem cuptiteln. Fick en hel del speltid i en ny position som vänsteryttermittfältare snarare än ytterback och gjorde det med bravur. En favorit bland fansen på PAT Stadium men har tyvärr hamnat i medialt blåsväder och verkar ha fallit i onåd hos förbundet efter att ha lämnat skadeåterbud till U23-landslaget men sedan deltagit i en träningsmatch med klubblaget under samlingen. Likt med Niran i Chonburi så ser det ut som att Port gör bättre ifrån sig när Kevin är på planen, 2.0 poäng i snitt från Kevins 13 matcher i startelvan, 1.59 från de 17 utan Kevin i startelvan och 1.77 totalt över hela säsongen.

Rasmus Jönsson, Buriram United, anlände som en stor utländsk värvning till mästarlaget men säsongen blev allt annat än vad Rasmus och Buriram hade hoppats på. Verkade inte falla tränaren Božidar Bandović i smaken och fick bara spela en hel match 90. Total blev det 7 starter och 6 inhopp, och ett enda mål, som visserligen var en riktig pärla, men det finns väldigt lite, om något, som tyder på att Buriram kommer att behålla någon av sina utländska anfallare efter att man slarvat bort ligan i den sista omgången och klubbens 10-årsjubileum slutat i ett titellöst fiasko.

Svenskkollen 2019, omgång 30

Kevin Sangsamanan, Chiangmai FC, inte med i truppen när tabelljumbon Chaingmai avslutade säsongen med att chocka regerande mästarna Buriram United och med en sen kvittering se till att systerklubben Chiangrai United, från vilken Kevin och stora delar av truppen är utlånad, kunde smita förbi ta hem årets ligatitel.

Amin Nazari, Ratchaburi Mitr Pohl, tillbaka i startelvan, och slutförde matchen, när Ratchaburi genrepade inför helgens FA Cupfinal mot Port med att spela 2-2 borta mot PT Prachuap och befästa sin åttondeplats i sluttabellen.

Niran Hansson, Chonburi FC, stod över den avslutande 2-1 förlusten hemma mot redan nedflyttade Chainat Hornbill. Eventuellt på grund av skada efter den rejäla, men oavsiktliga, stämpling han åkte på från en lagkamrat i omgången innan.

Elias Dolah, Port FC, en av få ordinarie spelare i den avslutande och betydelselösa 2-2 i hemmamatchen mot Samut Prakan City när Port vilade det mesta som gick inför helgens FA Cupfinal mot Ratchaburi Mitr Pohl. Spelade hela matchen som var av vänskapskaraktär och gjorde det okej men inte mer.

Kevin Deeromram, Port FC, sparades först mot Samut Prakan men kom in med dryga kvarten kvar i underläge 1-2 och fick ordentlig fart på Ports anfallsspel vilket till slut gav en kvittering.

Rasmus Jönsson, Buriram United, kom in i minut 71 borta mot Chiangmai FC när Buriram försvarade den 1-0-ledning som skulle ha gett dem ännu en ligatitel, men som tappades, tillsammans med titeln, med ett par minuter kvar av ordinarie tid.