Inför Buriram Utd – Beijing Guoan i ACL

Ligamatchen mellan Buiriram United och PTT Rayong som skulle ha spelats på lördagen sköts upp, officiellt var det på grund av ohälsosamma nivåer av PM2,5-partiklar i luften men de mätningar som rapporterades under lördagen skvallrade inte om några sådana förorening i Buriram. Vissa rykten gör istället gällande att matchen i själva verket flyttades för att ge den hegemoniska klubben tid att fokusera på tisdagens möte med Beijing Guoan i AFC Champions League. Buriram har satt upp ett tydligt mål för det internationella cupspelet som går ut på att ta sig längre än förra säsongens åttondelsfinal och i och med hemmasegern mot de Sydkoreanska mästarna Jeonbuk i den förra omgången har Åskslottet gett sig alla chanser att ta det första steget genom gå vidare från en väldigt tuff grupp (det fjärde laget är Urawa Red Diamonds som slog Buriram med hela 3-0 i Japan). Det är hemmaspelet som är nyckeln för Isaan-klubben ifall förra årets resultat ska kunna både upprepas och överträffas så det här är en nyckelmatch för möjligheterna att nå ett av den nya säsongens stora målsättningar.

Trots att Buriram inför helgen toppade Thai League, och nu ligger tvåa med en match till godo efter Port FCs demolering av PT Prachuap som låg i delad serieledning, så har de inte imponerat under inledningen av säsongen. Det är såklart till stor på grund av att de hållit så väldigt hög standard under tidigare år men det stora frågetecknet inför säsongen, det ifall stjärnvärvningen Modibo Maïga skulle kunna fylla Diogos skor, har inte rätats ut det minsta. Brassen har dominerat på egen hand under några säsonger och har fortsatt på den inslagna vägen efter flytten till den malaysiska storklubben Johor Darul Ta’zim (JDT) i vintras. För den tidigare West Ham United-anfallaren Maïga är det tur att ett par av klubbens egna produkter lyckats ta över lite av målskyttet efter spelaren som vann mer än ett par matcher på i stort sett egen hand under 2018 och ersättaren har ännu inte gett sin nya arbetsgivare någon som helst valuta för pengarna. Detta gör årets thailändska liga mycket mer oviss men det råder inget tvivel om att Buriram kommer vara med hela vägen även i år och insatsen mot Jeonbuk visar att de har lagt grunden för att prestera regelbundet även i ACL.

Gästerna reser från den kinesiska huvudstaden med ett perfekt facit efter fyra ligamatcher men bara en enda poäng från två fajter i ACL hittills. I en turnering där hemmaplan spelar stor roll förlorade Guoan första borta mot Jeonbuk och spelade sedan 0-0 hemma mot Urawa Reds i den andra omgången. Som helhet har Buriram ställts mot lag av liknande kvalitet förut men det är högst ovanligt att spela mot en trio av spelare av samma snitt som Jonathan Viera, Cedric Bakambu och Renato Augusto i Asien. Med det sydkoreanska stjärnskottet Kim Minjaes kapacitet i luftrummet och Zhang Xizhes individuella kvalitet utöver redan nämnda stjärnor så kan man anta att Burirams försvar kommer sättas på prov ordentligt.

När Maïga nu skjuter blankt så star Burirams hopp om att producera mål till deras lovande offensiva inhemska spelare (mer exakt Supachai Jaided och Supachok Sarachart, som gjort 3 mål på 6 macher i T1 och hans lags enda mål hittills i ACL) och den brasilianska Asienvagabonden Pedro Júnior. Det här är annars precis den typ av match jag trodde att Hajime Hosogai hade värvats in för att bidra i men eftersom han fick stryka på foten och den designerade AFC-spelarkvotplatsen istället gick till den spännande unge Vietnamesen Luong Xuan Truong så är den erfarne japanen inte längre ett alternativ. Det betyder att Ratthanakorn Maikami och Sasalak Haiprakhon får ansvaret att hantera Guoans offensiva mittfält och hjälpa fembackslinjen genom att se till så att bollen inte når Bakambu, medan Andrés Túñez och Pansa Hemviboon blir viktiga för att avvärja bollarna från de precisa fötterna motståndarna har att skicka fram vid fasta situationer.

Det ser ut att bli en mycket intressant match mellan ett Guoan som kan prestera helt fantastiska saker på en bra dag och ett Buriram som är på god väg att bli ett välbekant inslag på den här nivån av asiatisk fotboll och som kommer med stort självförtroende i jakten på en ny överraskande seger. All press ligger dessutom på gästerna som helt enkelt inte har råd att förlora ifall de ska ha en rimlig chans till avancemang från gruppen. Eftersom de är från Peking så skulle de dessutom säkert känt sig mer bekväma med att spela i den påstådda smogen snarare än i de 35 grader i skuggan som väntas vid avsparkstid.

Buriram Utd, preview of ACL vs. Beijing Guoan

The Buriram United – PPT Rayong game in the Thai League that was supposed to take place on Saturday was postponed, the official reason being due to the level of PM2.5-pollutants in the air. But, the reported levels don´t really back that explanation up and rumours have had it the match was really moved to let the hegemons focus on Tuesday´s home clash with Beijing Guoan in the AFC Champions League. Buriram have made it their mission to improve on last year´s round of 16 exit and, despite the tall order this may be, Thunder Castle´s home win against K-League champions Jeonbuk in the previous round makes the first step of progressing from a very tough group (the fourth team being Urawa Red Diamonds who beat Buriram 3 goals to nil in Japan) plausible. For the Isaan-boys to repeat and surpass their own 2018 continental performance they will have to rely on their home form so this game is crucial to one of the main objectives of the new season.

Despite going into the weekend as league leaders, only to have dropped to second place with a game in hand following Port FC´s dismantling of joint top side PT Prachuap, Buriram have failed to impress so far. Due largely, of course, to the standard they´ve set in previous years. The big question mark ahead of the season was whether marquee-signing Modibo Maïga would be able to fill the shoes of his predecessor, Diogo. The Brazilian have been a dominating force all on his own for a few years and have continued his to apply his trade in the same fashion at Malaysian giants Johor Darul Ta’zim (JDT) since his winter transfer. As far as his replacement goes, let´s just say the former West Ham United-striker is lucky a couple of the homegrown youngsters of Buriram have picked up some of the slack. Diogo won more than a few games, more or less, singlehandedly in 2018 and Maïga has yet to contribute anything of value to his new employer, making the Thai League look like a far more unpredictable affair in 2019. Still, Buriram will be in that to the very end and showed against Jeonbuk that they´ve built a foundation for becoming a regular performer in the ACL as well.

The visitors travel from the Chinese capital with a perfect record from four league games, but only a single point in their opening two ACL games so far. In a tournament where home advantage counts for a lot, Guoan lost away to Jeonbuk in the first round and where then held to a goalless draw by visiting Urawa Reds in the second. The overall quality is not new to Buriram but playing against a trio of top-class opponents like Jonathan Viera, Cedric Bakambu and Renato Augusto is a rare thing in Asian football. With the aerial ability of South Korean starlet centre-back Kim Minjae, who turned down a move to Watford in the English Premiership to join Guoan, and the individual quality Zhang Xizhe added to the foreign firepower, the Buriram defence will be up for a massive test.

With Maïga firing blanks, Buriram´s hopes of scoring rests largely on their up-and-coming attacking Thai players (namely Supachai Jaided and Supachok Sarachart, who´s scored 3 in 6 in the T1 and his clubs only goal so far in the ACL) and Asia wandering Brazilian striker Pedro Júnior. This is just the type of matches that I expected Hajime Hosogai was brought in for, but with the experienced Japanese midfielder getting rejected for his clubs AFC-player quota in favour of the very promising Vietnamese youngster Luong Xuan Truong, that option is off the table. Leaving Ratthanakorn Maikami and Sasalak Haiprakhon to deal with Guoan´s attacking midfield and help the back five by stopping the ball from reaching Bakambu. While Andrés Túñez and Pansa Hemviboon will be crucial in handling the precise deliveries from set-pieces.

This should be an interesting one, Guoan can produce some fantastic performances on their day, but Buriram is becoming a well-established presence at this level of the Asian game and will fancy their chances of another upset. All the pressure will be on the visitors who cannot afford to lose at this point of the group stage if they want to have a decent chance at progressing and, being from Beijing, they would probably have felt more comfortable playing in the alleged smog of Saturday rather than the 35 degrees Celsius expected at kick-off.

 

URAWA RED DIAMONDS ACL MÄSTARE 2017!

När ett Urawa Red Diamonds med perfekt hemmafacit tog sig an ett hittills obesegrat Al Hilal på Saitama Stadium var det under förutsättning att en av två väldigt imponerande sviter skulle ta slut i den allra sista matchen i AFC Champions League herrens år 2017. Eftersom det första mötet slutade 1-1 så behövde hemmalaget inte ens vinna matchen för att bärga titeln utan klarade sig med 0-0. Men, med två lag som sällan går mållösa så kändes ett sådant scenario högst otroligt på förhand.

Urawa visade vilket självförtroende de har framför sina fanatiska supportrar och gick in med hög press för att få till snabba omställningar och ledningsmål, snarare än att ligga lågt och slå vakt om sitt bortamålsövertag. Yosuke Kashiwagi visade fin form på mittfältet och om det inte varit för svaga avslut skulle värdarna haft ett tidigt ledningsmål, precis som de fick i Riyadh för en vecka sedan. Kazuki Nagasawa hade hade det bästa läget men hans skott gick rakt i famnen på Abdullah Al-Mayoof i den 8:e minuten. Som om inte det var nog så fick de tillresta bortafansen utstå ett par mycket nervösa minuter när turneringens skyttekung, Omar Khribin, blev liggande efter en närkamp i minut 13. Al Hilal förlitade sig på bollinnehav men lyckades inte omsätta det i något konkret utan blev istället snabbt frustrerade av Urawas intensitet och blev flera gånger bestraffade för onödiga fouls på mittplan. Det tog gästerna 25 minuter att skapa något av värde. Då hittade Salem Al-Dawsari en fin yta strax utanför straffområdet men hans avslut smet tätt över ribban. Samme Al-Dawsari fick även nästa läge efter 41 minuter men denna gång fick han se sitt avslut gå ut utanför via en försvarare. Och minuten senare sköt Nicolás Milesi utanför efter ett fint anfall men mellan det första läget och det två nästkommande hade Reds varit det klart farligare laget och när pipan ljöd för halvtid var japanerna fortfarande i ledning på bortamål.

Al Hilals starka avslutning på den första halvleken gick inte obemärkt förbi men Urawa lät sig inte skrämmas utan svarade med samma höga press och snabba avslut som under öppningskvarten. Snart började dock Al Hilals stora övertag I bollinnehav se ut att bära frukt när det, i kombination med att hemmalaget blev allt mer vaksamma om sitt knappa övertag, ledde till att gästerna flyttade matchens tyngdpunkt närmare och närmare offensivt straffområde. Men med Khribin utbytt skadad efter en dryg timme och Carlos Eduardo borta efter skadan han ådrog sig i första mötet så saknades kvaliteten i de avgörande lägena. Med kvarten kvar fick Kashiwagi en frispark strax utanför Al Hilals straffområde och skickade själv in ett fint inlägg som slutade i att Al-Mayoof tvingades till en dubbelräddning på matchens dittills klart bästa chans. När Al-Dawsari sedan drog på sig sitt andra gula kort efter att ha satt dobbarna i vristen på Wataru Endo och satte sitt lag i numerärt underläge såg det ut som att Urawa bara hade att knyta ihop säcken. Med två minuter kvar av ordinarie tid gjorde Rafael Silva just det genom att springa sig fri och smälla in bollen via ribban så hårt att Zlatan blivit avundsjuk. Målet gjorde visserligen Al Hilals uppförsbacke än brantare men var egentligen bara av akademisk betydelse. Urawa säkrade sin andra ACL titel någonsin och behöll sitt hundraprocentiga facit på hemmaplan och Al Hilal förlorade till slut en match i årets turnering.

Det är en fantastisk bedrift att slå vad som generellt betraktas som Asiens bästa lag och en ännu större att bli kontinentalmästare. Det var knappast någon som på förhand förväntat sig att Urawa Red Diamonds skulle ta sig speciellt långt i turneringen men det fantastiska hemmastödet bar dem hela vägen fram till titeln. De kan vara det mest ojämna lag som vunnit en turnering av den här digniteten med 8 segrar(varav bara en på bortaplan), 2 kryss och 4 förluster på vägen. Hur som helst är det bara att lyfta på hatten för ett mästarlag som inte har någonting att be om ursäkt för.

Det är ändå svårt att inte känna medlidande med Al Hilal, att gå med förlustnollan intakt ända fram till den helt avgörande sista matchen och förlora en final i vilken de borde haft två eller tre måls ledning med sig från det första mötet snarare än oavgjort. Det är också svårt att se något lag i Asien som skulle klarat av att tappa så mycket kvalitet som man gjort i Carlos Eduardo och Omar Khribin på grund av skador och sedan plötsligt få spela med tio man mitt i slutforceringen av jakten på ett mål som skulle vänt helt på steken. De lär helt klart känna att de förtjänade att ta med sig pokalen hem i år och en gång för alla bevisa att de faktiskt har det bästa laget öster om Europa.

URAWA RED DIAMONDS: 2017 ACL CHAMPIONS!

As Urawa Red Diamonds and Al Hilal took to the pitch at Saitama Stadium the home side had won all their home games and the visitors were undefeated throughout the entire tournament so one very impressive run had to come to an end in the very last match of the 2017 AFC Champions League. With the first leg ending in a 1-1 draw the home side didn’t even need a win, but merely a goalless draw, to be crowned champions. But, with neither side in the habit of not scoring, that felt highly unlikely beforehand.

Urawa showed the confidence they have in front of their fantastic home fans and, instead of falling back and looking for opportunities on the break, started out by pressing high and looking for a goal to get in front. Yosuke Kashiwagi was in fine form and the hosts might well have scored an early goal, just as they did in Riyadh, but the finishing came up short. Kazuki Nagasawa had the best chance but his shot in the 8th minute went straight into Abdullah Al-Mayoof’s hands. As if that wasn’t enough, the travelling fans also a couple of nervous minutes as tournament top scorer Omar Khribin stayed down after a challenge in the 13th minute. Al Hilal tried to keep possession, and did see most of the ball, but failed to put it to any use and were quickly frustrated by Urawa’s intensity and saw themselves repeatedly penalised for unnecessary fouls in midfield. It took the visitors 25 minutes to create something as Salem Al-Dawsari found some space just outside the box but fired just over the target. The same man had the next one in a similar position after 41 minutes, this time seeing his shot deflected out for a corner, and Nicolás Milesi put the ball wide of the post after a nice build up only a minute later, but in between that, the Reds had been far more threatening. At the half time whistle, the Japanese side were still ahead on away goals.

The Reds took heed to A Hilals end to the first half but were not discouraged. Instead they moved positions forward and started out in similar fashion to their opening 15 minutes: early recoveries and quick finishing. But, pretty soon the heavy weight of possession, along with a home more and more inclined to defending their slender advantage, allowed Al Hilal to start piling on pressure and the match’s centre of gravity seemed to move ever closer to the Urawa goal. But with Omar Khribin leaving the pitch due to injury just over the 1 hour mark and Carlos Eduardo still out from the injury he picked up in the first leg, the end product just wasn’t there. With just over a quarter of an hour left to play, Kashiwagi was awarded a free-kick just outside the opposition’s penalty and delivered a great cross that ended up forcing Al-Mayoof to make a double save from what was the best chance of the night by far. Then, with 12 minutes left to play, Al-Dawsari picked up his second yellow of the night after putting his stubs into Wataru Endo’s ankle and, with the visitors down to ten men, Urawa seemed to have the match, and continental title all wrapped up. When Rafael Silva broke loose and hammered the ball home via the crossbar so hard you thought it would break with only 2 minutes of regular time left, the mountain to climb grew even higher for Al Hilal. The goal was only academical in the end as Urawa secured their second ACL title but it meant their perfect record at home was intact and that Al Hilal finally suffered defeat in this year’s campaign.

It’s an amazing performance to defeat what is generally considered Asia’s top-side and even more impressive to do so to become continental champions. The Urawa Red Diamonds were hardly expected by anyone to make it very far in the tournament but the support they have at home really carried them all the way. They may be the most inconsistent side to win a title like this, with 8 wins(only 1 away from home), 2 draws and 4 defeats its not what one would expect from a side that goes all the way. No matter what, hat’s off to the champions and they have nothing to apologize for.

It’s hard not to feel for Al Hilal though, to go through all but the most crucial match of the tournament undefeated and lose a final in which they should have been 2 or 3 goals up, rather than level, after the first leg. It’s hard to see any team in Asia who could have coped with losing the quality of Carlos Eduardo as well as Omar Khribin and then being reduced to 10 men in the middle of their push for the goal to turn it all around. They will surely feel they deserved to bring home the trophy this year and prove once and for all they are the best outfit east of Europe.