URAWA RED DIAMONDS ACL MÄSTARE 2017!

När ett Urawa Red Diamonds med perfekt hemmafacit tog sig an ett hittills obesegrat Al Hilal på Saitama Stadium var det under förutsättning att en av två väldigt imponerande sviter skulle ta slut i den allra sista matchen i AFC Champions League herrens år 2017. Eftersom det första mötet slutade 1-1 så behövde hemmalaget inte ens vinna matchen för att bärga titeln utan klarade sig med 0-0. Men, med två lag som sällan går mållösa så kändes ett sådant scenario högst otroligt på förhand.

Urawa visade vilket självförtroende de har framför sina fanatiska supportrar och gick in med hög press för att få till snabba omställningar och ledningsmål, snarare än att ligga lågt och slå vakt om sitt bortamålsövertag. Yosuke Kashiwagi visade fin form på mittfältet och om det inte varit för svaga avslut skulle värdarna haft ett tidigt ledningsmål, precis som de fick i Riyadh för en vecka sedan. Kazuki Nagasawa hade hade det bästa läget men hans skott gick rakt i famnen på Abdullah Al-Mayoof i den 8:e minuten. Som om inte det var nog så fick de tillresta bortafansen utstå ett par mycket nervösa minuter när turneringens skyttekung, Omar Khribin, blev liggande efter en närkamp i minut 13. Al Hilal förlitade sig på bollinnehav men lyckades inte omsätta det i något konkret utan blev istället snabbt frustrerade av Urawas intensitet och blev flera gånger bestraffade för onödiga fouls på mittplan. Det tog gästerna 25 minuter att skapa något av värde. Då hittade Salem Al-Dawsari en fin yta strax utanför straffområdet men hans avslut smet tätt över ribban. Samme Al-Dawsari fick även nästa läge efter 41 minuter men denna gång fick han se sitt avslut gå ut utanför via en försvarare. Och minuten senare sköt Nicolás Milesi utanför efter ett fint anfall men mellan det första läget och det två nästkommande hade Reds varit det klart farligare laget och när pipan ljöd för halvtid var japanerna fortfarande i ledning på bortamål.

Al Hilals starka avslutning på den första halvleken gick inte obemärkt förbi men Urawa lät sig inte skrämmas utan svarade med samma höga press och snabba avslut som under öppningskvarten. Snart började dock Al Hilals stora övertag I bollinnehav se ut att bära frukt när det, i kombination med att hemmalaget blev allt mer vaksamma om sitt knappa övertag, ledde till att gästerna flyttade matchens tyngdpunkt närmare och närmare offensivt straffområde. Men med Khribin utbytt skadad efter en dryg timme och Carlos Eduardo borta efter skadan han ådrog sig i första mötet så saknades kvaliteten i de avgörande lägena. Med kvarten kvar fick Kashiwagi en frispark strax utanför Al Hilals straffområde och skickade själv in ett fint inlägg som slutade i att Al-Mayoof tvingades till en dubbelräddning på matchens dittills klart bästa chans. När Al-Dawsari sedan drog på sig sitt andra gula kort efter att ha satt dobbarna i vristen på Wataru Endo och satte sitt lag i numerärt underläge såg det ut som att Urawa bara hade att knyta ihop säcken. Med två minuter kvar av ordinarie tid gjorde Rafael Silva just det genom att springa sig fri och smälla in bollen via ribban så hårt att Zlatan blivit avundsjuk. Målet gjorde visserligen Al Hilals uppförsbacke än brantare men var egentligen bara av akademisk betydelse. Urawa säkrade sin andra ACL titel någonsin och behöll sitt hundraprocentiga facit på hemmaplan och Al Hilal förlorade till slut en match i årets turnering.

Det är en fantastisk bedrift att slå vad som generellt betraktas som Asiens bästa lag och en ännu större att bli kontinentalmästare. Det var knappast någon som på förhand förväntat sig att Urawa Red Diamonds skulle ta sig speciellt långt i turneringen men det fantastiska hemmastödet bar dem hela vägen fram till titeln. De kan vara det mest ojämna lag som vunnit en turnering av den här digniteten med 8 segrar(varav bara en på bortaplan), 2 kryss och 4 förluster på vägen. Hur som helst är det bara att lyfta på hatten för ett mästarlag som inte har någonting att be om ursäkt för.

Det är ändå svårt att inte känna medlidande med Al Hilal, att gå med förlustnollan intakt ända fram till den helt avgörande sista matchen och förlora en final i vilken de borde haft två eller tre måls ledning med sig från det första mötet snarare än oavgjort. Det är också svårt att se något lag i Asien som skulle klarat av att tappa så mycket kvalitet som man gjort i Carlos Eduardo och Omar Khribin på grund av skador och sedan plötsligt få spela med tio man mitt i slutforceringen av jakten på ett mål som skulle vänt helt på steken. De lär helt klart känna att de förtjänade att ta med sig pokalen hem i år och en gång för alla bevisa att de faktiskt har det bästa laget öster om Europa.

URAWA RED DIAMONDS: 2017 ACL CHAMPIONS!

As Urawa Red Diamonds and Al Hilal took to the pitch at Saitama Stadium the home side had won all their home games and the visitors were undefeated throughout the entire tournament so one very impressive run had to come to an end in the very last match of the 2017 AFC Champions League. With the first leg ending in a 1-1 draw the home side didn’t even need a win, but merely a goalless draw, to be crowned champions. But, with neither side in the habit of not scoring, that felt highly unlikely beforehand.

Urawa showed the confidence they have in front of their fantastic home fans and, instead of falling back and looking for opportunities on the break, started out by pressing high and looking for a goal to get in front. Yosuke Kashiwagi was in fine form and the hosts might well have scored an early goal, just as they did in Riyadh, but the finishing came up short. Kazuki Nagasawa had the best chance but his shot in the 8th minute went straight into Abdullah Al-Mayoof’s hands. As if that wasn’t enough, the travelling fans also a couple of nervous minutes as tournament top scorer Omar Khribin stayed down after a challenge in the 13th minute. Al Hilal tried to keep possession, and did see most of the ball, but failed to put it to any use and were quickly frustrated by Urawa’s intensity and saw themselves repeatedly penalised for unnecessary fouls in midfield. It took the visitors 25 minutes to create something as Salem Al-Dawsari found some space just outside the box but fired just over the target. The same man had the next one in a similar position after 41 minutes, this time seeing his shot deflected out for a corner, and Nicolás Milesi put the ball wide of the post after a nice build up only a minute later, but in between that, the Reds had been far more threatening. At the half time whistle, the Japanese side were still ahead on away goals.

The Reds took heed to A Hilals end to the first half but were not discouraged. Instead they moved positions forward and started out in similar fashion to their opening 15 minutes: early recoveries and quick finishing. But, pretty soon the heavy weight of possession, along with a home more and more inclined to defending their slender advantage, allowed Al Hilal to start piling on pressure and the match’s centre of gravity seemed to move ever closer to the Urawa goal. But with Omar Khribin leaving the pitch due to injury just over the 1 hour mark and Carlos Eduardo still out from the injury he picked up in the first leg, the end product just wasn’t there. With just over a quarter of an hour left to play, Kashiwagi was awarded a free-kick just outside the opposition’s penalty and delivered a great cross that ended up forcing Al-Mayoof to make a double save from what was the best chance of the night by far. Then, with 12 minutes left to play, Al-Dawsari picked up his second yellow of the night after putting his stubs into Wataru Endo’s ankle and, with the visitors down to ten men, Urawa seemed to have the match, and continental title all wrapped up. When Rafael Silva broke loose and hammered the ball home via the crossbar so hard you thought it would break with only 2 minutes of regular time left, the mountain to climb grew even higher for Al Hilal. The goal was only academical in the end as Urawa secured their second ACL title but it meant their perfect record at home was intact and that Al Hilal finally suffered defeat in this year’s campaign.

It’s an amazing performance to defeat what is generally considered Asia’s top-side and even more impressive to do so to become continental champions. The Urawa Red Diamonds were hardly expected by anyone to make it very far in the tournament but the support they have at home really carried them all the way. They may be the most inconsistent side to win a title like this, with 8 wins(only 1 away from home), 2 draws and 4 defeats its not what one would expect from a side that goes all the way. No matter what, hat’s off to the champions and they have nothing to apologize for.

It’s hard not to feel for Al Hilal though, to go through all but the most crucial match of the tournament undefeated and lose a final in which they should have been 2 or 3 goals up, rather than level, after the first leg. It’s hard to see any team in Asia who could have coped with losing the quality of Carlos Eduardo as well as Omar Khribin and then being reduced to 10 men in the middle of their push for the goal to turn it all around. They will surely feel they deserved to bring home the trophy this year and prove once and for all they are the best outfit east of Europe.

Grupp F: Shanghai SIPG – Urawa Red Diamonds

Ett möte mellan två lag som kopplat greppet om Grupp F med två raka segrar vardera, Shanghai SIPG med 1-0 borta mot FC Seoul och 5-1 hemma mot Western Sydney Wanderers, Urawa Red Diamoinds med 4-0 borta mot Wanderers och 5-2 hemma mot Seoul. Matchen började oordnat och efter ett par slumpchanser vardera tog hemmalaget ledningen på ett värdigt sätt när en frispark utifrån kanten rensades i huvudet på Shi Ke, som ändå behärskat styrde in bollen i nät. Anfallet efteråt fick Wu Lei ett jätteläge men en strålande benparad av Shusaku Nishikawa förhindrade ett fördubblande av försprånget. Allteftersom lagen började hitta in i matchen tog hemmalaget (som i Champions League kan använda alla fyra offensiva, icke-kinesiska ess eftersom Uzbeken Odil Akmedov inte räknas som utlänning i AFC-sammanhang) över spelet något. Det rörde sig fortfarande inte om någon välspelad, om än ganska underhållande, match och de japanska gästerna var minst lika farliga som sina kinesiska värdar. På stopptid kunde dock brassen Elkeson prickskjuta 2-0 när Nishikawa inte hann hela vägen tillbaka till kassen efter att målvakten varit ute på mitten av egen planhalva för att stoppa en omställning, men hans rensning fastnat på mittlinjen.

Reds kom tillbaka in efter paus med två förändringar i elvan mot den första halvleken Yosuke Kashiwagi och Rafael Silva ersatte Takuia Aoki och Zlatan Ljubijankic i ett försök att hämta upp underläget. Trots satsningen kunde Hulk, till synes, punktera matchen för hemmalaget efter bara sex minuter när han lekte bort tre japanska försvarare, två med fötterna och en med kroppen, och pricksköt 3-0 mellan benen på Nishikawa. Efter en timme var det nära att SIPGs tredje brasse, Oscar, definitivt kunde avgöra när han, likt Hulk, försökte sätta bollen mellan benen på motståndarmålvakten. Denna gång var Nishikawa beredd och lyckades få fatt i bollen innan den snurrade in i mål bakom honom. Mindre än tio minuter senare var det nära att Hulk blev tvåmålsskytt men anfallaren kom hundradelar för sent på Akhmedovs låga, hårda inspel från vänster. Vid det här laget lämnade Reds desperata jakt efter reducering stora ytor bakåt och strax efter Hulks läge blev Wu Lei fri men Nishikawa avstyrde, återigen, kinesens avlsut. I anfallet efter vändes istället helt på steken när Reds fick straff efter att Rafael dragits ner framför ett öppet mål och brassen själv kunde blåsa liv i matchen genom att slå in straffen säkert i Yan Junlings vänstra hörn. Målet gav gästerna plötsligt hopp och de flytta ännu högre upp i sina positioner, det var Hawaii-fotboll för hela slanten när japanerna skickade fram allt de hade och kineserna inte kunde hålla sig från att gå för ett avgörande när nya kontringslägen uppstod åt andra hållet. I en tilltrasslad situation efter en hörna, och en feltajmand utrusning från Yan Junling, lyckades Wataru Endo tåa in 2-3 för gästerna och SIPGs ledning som kändes så säker 20 minuter tidigare var nästan helt borta. Anstormningen fortsatte och det var inte utan att en kvittering kunde studsat in men i början av övertiden blev Shinzo Koroki överentusiastisk när chansen till en kontring uppstod på mitten och tacklade klumpigt Fu Huan bakifrån. Koroki blev utvisad och efter det kunde hemmalaget rida ut stormen och har fortsatt full pott efter tre omgångar.

Totalt sett var det rättvist men den stora skillnaden låg, precis som i tidigare matcher, i SIPGs enorma individuella kvalitet hos några få spelare. Trots ledning i gruppen är laget svagt defensivt och förlitar sig helt på dess utländska importer ska kunna avgöra tuffa matcher. Detta gör dem till en outsider i Champions League eftersom de kan slå vilket lag som helst på en bra dag men resterande delar av laget måste lyfta sig något snäpp när det drar ihop sig till slutspel och de västasiatiska lagen kastas in i mixen. Reds visade en grundstabilitet i spelet men hade inte spetsen som krävdes ikväll, de lär inte ha några problem att hålla de två svagare lagen i gruppen bakom sig men frågan är om de har kvaliteten att ta sig längre än åttondelsfinal.
I gruppens andra match mellan FC Seoul och Western Sydney Wanderers i Korea lossnade det, precis som för deras landsmän i Brisbane Roar, ordentligt för Wanderers med 3 mål, skillnaden mot Roar var att man lyckades hålla undan och ta A-Leagues första trepoängare i årets Champions League, trots att hemmalaget gick från 0-3 till 2-3 i andra halvlek. Förutom lite återupprättad australisk heder så gav detta även Wanderers lite häng i gruppen med tre poäng, även om SIPG och Reds verkar alldeles för bra för att slarva bort slutspelsplatserna.