Utvärdering av CSL 2017 och tankar om CSL 2018

Ett mycket spännande första år med kinesiska Superligan

Ett år med minst sagt blandade känslor gav mig både de bästa (min dotters födelse) och värsta (en av mina allra närmsta vänners bortgång) upplevelserna i mitt liv har tagit slut och även om dessa händelser, tillsammans med arbetsbördan av universitetsstudier, inte gett mig tiden jag behövt för att producera vettigt innehåll till den här bloggen under de senaste nio månaderna ville jag ändå ta en titt i backspegeln och fundera över mitt första år med CSL när Hundens år 2018 tagit sin början och årets ligasäsong drar igång imorgon (jag ignorerar Evergrandes 4-1-överkörning av Shenhua i Supercupen eftersom det formatet, i alla versioner världen över, inte är något annat än en uppsminkad träningsmatch). CSL har sannerligen varit ett positivt tillskott i min fotbollstittarrepertoar. Inte på något sätt enkel att få grepp om, det bästa exemplet är de plötsliga och ofta oklara regeländringarna, som är förvirrande för fansen och måste göra långsiktigt planerande nästintill omöjligt för klubbarna, men spelet är mestadels mycket underhållande och matcherna lika oförutsägbara som själva ligans framtida struktur. CFAs ”skatt” på dyra utländska spelarköp har uppenbarligen dämpat spenderarlusten och det förtydligande kring regelns applikation som nyligen publicerades har på ett effektivt stoppad försöken som gjorts att kringgå den.

Guangzhou Evergrandes sjunde raka ligatitel må ha varit väntad men vägen dit var på intet sätt spikrak. Efter en knackig start kravlade sig Evergrande upp i täten men sumpade sedan otaliga chanser att göra något riktigt guldryck och hänga av sig Shanghai SIPG. Utmanarna var, lyckligtvis om en håller på Evergrande, dock fast beslutna att låta de regerande mästarna återerövra sin titel och kantoneserna kunde till slut jogga hem ligan med två omgångar kvar.

Min kännedom om CSL var, med undantag för de stjärnspäckade värvningarna som vissa klubbar stått för de senaste åren, knapp. Hulks övergång från Zenit S:t Petersburg till SIPG hade gjort mig riktigt förvånad eftersom jag höll honom som en av Europas allra bästa spelare och sedan Paulinho stått för en minst lika förvånande flytt från Evergrande till FC Barcelona är brassen nu ohotad etta som den bäste individuelle spelaren i Mittens Rike. Carlos Tévez farsartade år var i stort sett precis vad jag hade förväntat mig när jag läste om den, Alexandre Pato blev plötslig pånyttfödd och Eran Zahavi var fantastisk hela säsongen men det är roligare att tala om den inhemska talangpool som fångat min uppmärksamhet. Så som SIPGs Wu Lei som inte alls föll till föga omgiven av brasilianska stjärnor, och Gao Lin och Huang Bowen som båda stått för en mycket habil säsong för sitt Evergrande men det är deras lagkamrat, Yu Hanchao, som kommit att bli min personliga favorit bland de kinesiska spelarna. Yttern är oftast en fröjd att se men strålande blick och en del fantastiska prestationer när det kommer till slutprodukt. Olyckligtvis för det kinesiska landslaget så är ingen av spelarna jag nyss räknade upp i ett tidigt skede av sina karriärer, vilket för oss till U23-regeln som annonserades för ett år sedan. Eftersom jag utvärderade regeln efter halva säsongen tänker jag inte fastna i några siffror men kan ändå upprepa den slutsats jag drog vid tillfället: den har gjort lite, om något, för att främja utvecklingen av unga kinesiska spelare eftersom väldigt få som inte skulle fått spela utan den ändå fick mer än minimal tid på planen.

 

När det kommer till klubbarna så var det Beijing Guoan och Guizhou Hengfeng Zhicheng som överraskade mig mest i spelkvalitet. Båda lagen slutade i mitten av tabellen men om något av dem lyckas bli mer pålitliga i sina prestationer så kan de utmana om ACL-platser i år. Framförallt Guoan har visat att de kan utmana vilket lag som helst på en bra dag och med de kostsamma investeringarna (med skatt inkluderad) i Bakambu och Viera från Villarreal borde de kunna förbättra fjolårets 8:e-plats avsevärt. Guangzhou Evergrande har fortfarande inte hittat någon övertygande ersättare till Paulinho och får nu ses som en av några jämbördiga aspiranter till titeln som odiskutabelt tillhört dem under så många år. Shanghai SIPG och Hebei China Fortune är de främsta utmanarna i mina ögon och mina pengar kommer ligga på shanghaianerna som slutgiltiga segrare, framförallt på grund av Hulk. Både Tianjin Quanjian och Jiangsu Suning har gott om talang i lagen och lär vara de som slåss med Guoan om en eventuell öppning på den tredje AFC Champions Leagueplatsen. Wanda-koncernens stundande övertagande, i kombination med de stora namn som värvades mot slutet av transferfönstret, gör nyuppflyttade Dalian Yifeng till ett intressant tillskott i högsta serien, men jag har inget underlag för någon närmare utvärdering av vare sig dem eller den andra nykomlingen, Beijing Rehne.

Avspark för den första omgången är 19:35 lokal tid (12:35 svensk tid) och det är full fart direkt ur startgroparna med ett Guangzhou-derby mellan Evergrande och R&F!

Looking back and ahead to tomorrow’s CSL 2018 opening round

A very exiting year of introduction to the Chinese Super League

A true rollercoaster of a year that gave me the greatest (the birth of my daughter), as well as the most horrible (the loss of someone very close to me) experiences of my life has come to and end and although these events, in combination with the workload of university, has left far too little time for creating quality content for this blog during the last nine months, I still wanted to take a look in the rearview mirror and ponder my first year of following the Chinese Super League as I ring in the 2018 Year of the Dog ahead of tomorrow’s start of the season (disregarding Evergrande’s 4-1 thrashing of Shenhua in the Super Cup, as all matches of that format anywhere around the globe are simply glorified friendlies). The CSL has certainly been a positive addition to my football viewing spectra. Not the easiest league to wrap your head around, for example the untimely and often unclear changes of rules and regulations are confusing for the fans, and must make even short-term planning nearly impossible for the clubs, but the style of play is generally highly entertaining and the matches are often as unpredictable as the future structure of the league itself. The CFA “Tax” on big foreign player purchases has decisively slowed down spending and the recent specifications of its application efficiently stopped any attempt to maneuver around it.

The seventh consecutive league title for Guangzhou Evergrande may have been predictable, but the road leading up to it was anything but straight. After a slow start, Evergrande got back on top but then squandered numerous opportunities to put distance between themselves and Shanghai SIPG. The challengers were, however, hell bent on letting the reigning champions remain just that and the Cantonese giants could jog the title home with two rounds remaining.

I started out knowing little about the CSL, apart from the high-profile players brought in the last few years. Hulk’s transfer from Zenit S:t Petersburg to SIPG had me raising my eyebrows as I held him as one of the top players in all of Europe and, since Paulinho made his surprise move from Evergrande to FC Barcelona in august, he has reigned supreme in the Middle Kingdom, as far as individual quality goes. Carlos Tévez’s farcical one-year stint went pretty much as I expected when I first read about it, Alexandre Pato was re-born and Eran Zahavi was sensational all year but I prefer to focus on the domestic talent I have come to know. A few players have really caught my eye, such as SIPG´s Wu Lei who more than held his own amidst the Brazilian imports and Gao Lin and Huang Bowen has put in some solid performances for Evergrande but it’s their teammate Yu Hanchao who has become my personal favourite Chinese player. The winger is often a joy to watch with great vision and some top drawer end-product. Unfortunately for China´s national side, none of the players mentioned are in the early stages of their careers, bringing us to the U23-player rule announced ahead of last season. Since I evaluated said rule halfway through the season, I won’t dwell on it but simply repeat my conclusion that it has done little, if anything, to further the development of young Chinese players as few players who wouldn’t have played anyway got more than the bare minimum amount of time on the pitch because of it.

In regards to the clubs, Beijing Guoan and Guizhou Hengfeng Zhicheng were the two that surprised me the most in terms of quality. Both sides finished mid-table but If either was to add consistency to their repertoire they could make a serious go at the ACL-spots this year. Guoan especially have looked like they had a lot more to give as they can give any side in the league a real run for their money on a good day and with the very costly (including “tax”) investments in Bakambu and Viera from Villarreal, they should be able to see substantial improvement to last season’s 8th place finish. Guangzhou Evergrande have yet to find a convincing replacement for Paulinho and are now one of a few equal contenders for the top spot that has been theirs to lose for so many years. Shanghai SIPG and Hebei China Fortune are my main challengers and I my money will be on the Shanghainese to clinch the title, mostly because of Hulk. Tianjin Quanjian and Jiangsu Suning both have a fair bit of talent will be the sides fighting Guoan for a possible opening at the 3rd AFC Champions League spot. The imminent takeover by Wanda Group, and the big names brought in late in the transfer window, makes the newly promoted Dalian Yifeng an interesting addition to the top flite, although I have no real basis for making any further estimation of either them, nor the other newcomer, Beijing Rehne.

Kickoff for the first round is tomorrow at 19:35 local time (12:35 CET) and we really hit the ground running with a Guangzhou-derby between Evergrande and R&F. Game on!

Härlig match och perfekt resultat mellan SIPG och Evergrande

Guangzhou Evergrande reste norrut, en ynka poäng före kvällens motstånd i tabellen, för årets match i CSL: seriefinalen mot Shanghai SIPG. Evergrande hade nog förväntat sig att ha lite mer marginal ner till sin främste utmanare efter de senaste tre omgångarna, eftersom Hulk och Wu Lei, plus tränare André Villas-Boas, varit avstängda i två av dem på grund av spelarnas protest mot Oscar’s 8-matchers avstängning. Storfavoriten hade dock slarvat bort läget helt med dubbla förluster, först mot Tianjin Quanjian och sedan Beijing Gouan, vilket lämnade vägen vidöppen för SIPG att passera sina rivaler i tabellen. De lyckades å sin sida då fumla bort den möjligheten genom en förlust mot Changchun Yatai. Alla dessa debacle betyder i sin tur att både Shandong Luneng och Quanjian, vid ett kryss i kvällens match i Shanghai, kunde börja flåsa de två suveränerna i nacken. En hemmaseger skulle i sig göra så att ligan fortsatt var förvånansvärt oviss, och dessutom petat ner Evergrande från förstaplatsen för första gången på länge.

Det var, föga överraskande, två lag som var mer intresserade av att inte förlora än något annat. Chanserna hade varit få när lagen plockade av sina lagstadgade U23-spelare efter 25-minuter men matchen fick inte mycket mer fart efter det. Det var inte på något sätt en tråkig tillställning men 0-0 i paus var ändå fullt logiskt. Det mest spännande skedde på övertid när Elkeson snackade till sig en varning och Paulinho sköt den efterföljande frisparken tätt utanför.

Lagen kom ut efter halvtidsvilan med fokus skiftat från att undvika förlust till att vinna matchen. Det tog bara sex minuter innan Alan spräckte nollan för gästerna med ett vackert avslut invid Yan Junlings högra stolprot på en snabb kontring och det öppnade upp matchen ytterligare eftersom SIPG inte tänkte vila på hanen utan började jaga kvittering omgående. Bara sex minuter till hade gått när bollen nådde en helt ren Wu Lei i straffområdet och när Zhang Linpeng kastade sig fram för att täcka skottet resulterade det bara i att bollen ändrade riktning och ställde Zeng Cheng i Evergrande-målet helt. De första 25 minuterna av den andra halvleken bara flög förbi när lagen bytte chanser med varande och sedan var Evergrande tillbaka i ledning efter att Yu Hanchao styrt upp ett lågt inlägg från Gao Lin (hans andra assist i matchen) i krysset. SIPG ville ha frispark i situationen som föregick målet men deras klagomål föll för döva öron.
Ledningen verkade ge Evergrande ett nödvändigt energitillskott och ett avgörande 1-3 mål låg i luften på de många kontringar man drog upp, samtidigt som SIPG fick allt svårare att hitta vägar igenom motståndarförsvaret. Från ingenstans hittade då Hulk fram till Wu Lei i ett öppet läge och han gjorde inget misstag utan placerade säkert in sitt andra mål för kvällen med 5 minuter kvar av ordinarie tid. Hulk var sedan nära att avgöra matchen för hemmalaget med en hård frispark i den första övertidsminuten men 2-2 stod sig matchen ut.

Ett rättvist resultat sett över 90 minuter och, trots att Scolaris mannar lär banna sig för att ha släppt till en så sen kvitter, ett som båda lagen lär vara nöjda med. Till syvende och sist så var SIPGs främsta uppgift att inte låta Evergrande dra ifrån och Evergrandes att inte släppa serieledningen. Ett fantastiskt resultat för fortsättningen på årets CSL och, framförallt, en fruktansvärt underhållande fotbollsmatch för såväl neutrala som icke-neutrala åskådare. Dessutom en riktigt bra signal inför mötet de två lagen emellan i den kommande AFC Champions League-kvartsfinalen.

Entertaining and important draw between SIPG and Evergrande

Game of the year in the CSL as Evergrande travelled north, a mere point ahead of Saturday’s opponents, Shanghai SIPG. Guangzhou would have expected to put some ground between themselves and their main contenders during the last few rounds as Hulk and Wu Lei, as well as manager André Villas-Boas, had been suspended because the first two had protested Oscar’s 8-match ban. The favourites had squandered the opportunity by suffering consecutive defeats away to Tianjin Quanjian and Beijing Guoan, leaving the door wide open for SIPG to overtake them at the top, only to see the challengers stumble and fall away against Changchun Yatai. These debacles have made the league all the more interesting, as a draw tonight would mean both Shandong Luneng and Quanjian could move within shouting distance of the top 2. A home-win would also have kept the league surprisingly open, even beyond the fact it would have left Evergrande trailing in the table, for the first time in quite a while.

It was, unsurprisingly, two sides that were more interested in not losing than anything else. Chances had been scarce when both sides brought off their statutory U23-players before 25 minutes played but the match failed to pick up much speed. Although it was not a boring affair, the following 20 minutes brought nothing more of interest and 0-0 was a logical result at the break. The most exciting incident was Elkeson talking his way into the book, and a decent attempt from Paulinho from the following free-kick, in stoppage time.

The teams came out from the break, looking like they had both shifted focus from not losing to winning. After less than six minutes, Alan broke the deadlock when he placed the ball beautifully down low by Yan Junling’s right post to finish off a quick break by the visitors. This opened the match up even more as SIPG didn’t intend to wait around and, another six minutes into the second half, the ball reached Wu Lei, who’d been left very much alone in front of the Evergrande goal. The shot took a deflection off Zhang Linpeng, who threw himself in front of the ball, and left Zeng Cheng stranded. The first 25 minutes of a second half that looked nothing like the first 45 just flew by, as chances suddenly were plenty at both ends. And by then, the visitors were back in front after Yu Hanchao had steered a low cross from Gao Lin (his second assist of the evening) into the top corner. SIPG felt they should have had a free-kick in the build-up but the ref allowed play to continue.
The lead seemed to give Evergrande an extra bit of energy and as the on the clock became ever closer to 90 minutes, they looked destined to get the definitive goal on one of their many counter attacks, as it became harder and harder to for SIPG find a way through. Then, out of nowhere, Hulk set up Wu Lei and the forward tucked away his second goal calmly with just under 5 minutes of regular time to be played. Hulk then came close to winning it for the home side with a fierce free-kick just outside the post in the first minute of stoppage time but the match ended 2-2.

A fair result over 90-minutes and, although Scolari’s men will be kicking themselves for losing two points so late, one that both sides will be satisfied with. In the end, the most important thing for SIPG was not letting Evergrande leave them 4 points behind and, for Evergrande not to let go of the top-spot. A great result for the rest of the CSL-season, a way back into the race for the teams just behind the giants and, most of all, some very entertaining football for neutral and biased fans alike. An added bonus is the expectations this builds ahead of the clash between the two sides in the upcoming quarter-final of the AFC Champions League.